Transformers Studio Series 1986: Swoop

Jag hade inga Dinobots när det begav sig. De släpptes före min tid, och jag missade min chans att äga någon av dem när jag stod på leksaksavdelningen på Domus under rulltrappan och valde mellan Classics-nyutgåvorna, men till slut landade på Sunstreaker. Många, många år senare fick jag tag på ganska slitna begagnade exemplar. Men det var först med Power of the Primes som jag fick ihop hela teamet.

Det visade sig dock att jag egentligen inte ville ha hela teamet. Grimlock var favoriten, följd av Snarl och Swoop, mest av estetiska skäl eftersom alla utom Grimlock i princip saknade utveckling i serietidningen. Så jag sålde till slut Power of the Primes-teamet, och har väntat tålmodigt på de här nya tolkningarna i Studio Series baserade på filmen som har släppts de senaste åren. Swoop blev den sista. Så var det värt väntan? ... Läs hela texten

Transformers x Volvo VNR Optimus Prime

Hasbro samarbetar med i princip vem som helst numera, och ända sedan 80-talet då man gladeligen stal bildesigner till sina leksaker har de gjort Transformers av riktiga bilmärken. För några år sedan kom dock en överraskning i form av VNR Optimus Prime, som är en ganska ordinär Optimus-figur som förvandlas till en VNR-lastbil, en av Volvos modeller som säljs på den amerikanska marknaden. Det är kanske lite ironiskt eftersom Volvo annars har frambyggda modeller på samma sätt som den ursprungliga Optimus. ... Läs hela texten

Recension: Subside

Till premiären av PSVR2 släpptes Kayak VR: Mirage, som lät oss paddla runt i närmast fotorealistiska miljöer. Subside har ett liknande upplägg och ambitionsnivå. Här handlar det istället om fridykning, och man skulle lite elakt kunna kalla det för en upplevelse snarare än ett spel. Men det är också en riktigt trevlig upplevelse, och något som inte alla kan (eller bör) ge sig på i verkligheten.

Efter att ha dragit på mig headsetet, som lämpligt nog känns lite som en dykarmask, så hamnar jag i en virtuell värld. Även inuti spelet så är världen en simulering, troligen för att förklara att det finns genomskinliga väggar runt det du kan utforska. Det skulle annars kanske vara svårt att avgränsa vart du kan simma. Men i det här spelet så simmar man faktiskt, åtminstone till en början. Genom att simma med händerna så rör du dig realistiskt åt alla håll. Du kan också ta tag i saker och dra dig fram. Från början är det enda sättet att röra sig, men väldigt snart hittar du tillräckligt många guldpengar på havsbotten och låser upp nya hjälpmedel i butiken. De viktigaste är möjligheten att kunna röra sig uppåt och neråt, och att kunna hålla in R2 för att stadigt paddla sig framåt. Därefter blir simmandet mest finlir. ... Läs hela texten

Lego Pretty Pink Flower Bouquet

Med vad som troligen är Legos allra minst maskulina titel någonsin fortsätter man det extremt framgångsrika Botanical Collection-temat. Framgångsrikt för att Lego inte behöver sälja mer till varken barn, som för alltid kommer att vilja ha City, Friends, Star Wars och Ninjago, eller numera vuxna nördsamlare som gärna lägger tusentals kronor på kopior av Sagan om Ringen-byggnader och klassisk arkitektur. Nej, med den här samlingen realistiska blommor i naturlig storlek har Lego kapat åt sig ytterligare en ny marknad. Och för mig som inte kan hålla liv i riktiga blommor är det ett utmärkt sätt att pynta lägenheten. ... Läs hela texten

Transformers MPG-09 Super Ginrai – eller Masterpiece Powermaster Optimus Prime

Jag har skrivit nog om den komplicerade relationen mellan Super Ginrai och Powermaster Optimus Prime. Det är i princip samma figur oavsett. Men nu är den här efterlängtade figuren äntligen på plats. Han levereras i en rejäl låda fullproppad med tillbehör som jag aldrig kommer att använda och som drar upp priset ytterligare någon hundring, men så brukar det ju vara med Masterpiece-utbudet.

Till skillnad från de första tre Masterpiece Optimus så är det här den första med två robotformer. Precis som originalet från 80-talet kan Optimus förvandlas direkt från själva lastbilen till robot. Trots att det här är nästan fyrtio år senare så används samma märkliga lösning. Fronten på lastbilen hamnar på ryggen, och Optimus bröstkorg med vindrutor och grill är nya delar. Han har också samma framträdande vita kalsonger. I fordonsform är hela figuren egentligen samma storlek som originalet, men han är förstås extremt mycket mer detaljerad och poserbar. Faktum är att det nästan går till överdrift. Det märker jag när jag ska förvandla tillbaka honom till lastbil, för det är väldigt många små bitar som ska petas ihop på exakt rätt sätt. Jag ser inte heller riktigt poängen med att ha honom separat, för Powermaster Optimus Prime tillbringade större delen av tiden i kombinerad form. ... Läs hela texten

Akira populärast i Virtua Fighter

Sega har haft en omröstning på sin nya officiella Virtua Fighter-discord. Där kan man ju förvänta sig att deltagarna är mer engagerade än genomsnittet, men resultatet var ändå lite oväntat.

  1. 11.06% (137 votes) – Akira Yuki
  2. 8.23% (102 votes) – Aoi Umenokoji
  3. 7.83% (97 votes) – Vanessa Lewis
  4. 7.59% (94 votes) – Sarah Bryant
  5. 7.51% (93 votes) – Goh Hinogami
  6. 5.97% (74 votes) – Jacky Bryant
  7. 5.89% (73 votes) – Kage Maru
  8. 5.73% (71 votes) – Pai Chan
  9. 4.60% (57 votes) – Wolf Hawkfield
  10. 4.28% (53 votes) – Jean Kujo
  11. 3.95% (49 votes) – Lei-Fei
  12. 3.95% (49 votes) – Brad Burns
  13. 3.71% (46 votes) – Lion Rafale
  14. 3.63% (45 votes) – El Blaze
  15. 3.55% (44 votes) – Shun Di
  16. 3.39% (42 votes) – Jeffry McWild
  17. 3.39% (42 votes) – Eileen
  18. 2.99% (37 votes) – Lau Chan
  19. 2.74% (34 votes) – Taka-Arashi

Även om Akira är och förblir postergrabben så har han alltid varit svårspelad, även om svårigheten är aningen överdriven. Men uppenbarligen är han fortfarande extremt populär. Det som är mer oväntat är att mina favoriter Aoi och Vanessa ligger så högt upp. Jag hade alltid intrycket att jag var den enda som spelade Aoi, även om jag då och då sprang på en annan spelare. Hon är ju extremt icke-traditionell … genom att vara extremt traditionell. Men uppenbarligen är det fler som har god smak. Kul också att Vanessa är så högt upp, hon är väldigt kul att spela med sina dubbla stilar. ... Läs hela texten

Lego Super Mario Standard Kart

Lego Super Mario-temat har pågått i flera år nu, och kanske har det blivit lite enahanda. De har redan funnit släppa nyutgåvor av de tre spelfigurerna Mario, Luigi och Peach, och det finns flera varianter av Yoshi i olika färger, Toads, Bowser, alla kidsen och i princip varenda större fiende, plus förstås en uppsättning Donkey Kong-figurer.

I början av 2025, parallellt med att Lego gör en stor satsning på Formula 1 i sina övriga serier, så är temat också Mario Kart. De släpper en hel uppsättning karts för flera figurer inklusive Donkey Kong själv (som jag funderar på att också skaffa eftersom jag aldrig köpte hans stora dyra set). Det här är dock ett lite annorlunda set i serien. Det följer med en Toad i racingdräkt, men huvudsyftet är att använda den ursprungliga digitala Mario-figuren. ... Läs hela texten

Årets spel 2024

Ska jag vara riktigt petig så släpptes faktiskt Baldur’s Gate 3 under 2024 i sin fysiska version, som jag köpte till PC. Så årets spel 2024 är detsamma som 2023. Slut på artikeln. Men ärligt talat är det svårt för något annat att jämföra sig, och jag har spelat det överlägset mest även i år. Annars var 2024 ett ganska blekt år vilket också återspeglade sig i andra, mindre prestigefyllda listor än denna. Visst är det kul att spel som Metaphor: ReFantazio får tillfälle att synas i såna sammanhang, men det hade troligen inte hänt om spelbranschen hade varit i bättre skick. ... Läs hela texten

Evercade: Data East Arcade 2

B-Wings
Det här tidiga shoot’em up:et från 1984 har inget med Star Wars att göra. Det verkar ha ett ganska smart system där man bygger upp sitt skepp med nya delar, men tyvärr är det ohyggligt svårt att komma någonvart. Det går också att dyka ner på ett lägre plan, men det hela är alldeles för oöverskådligt. 1/5

Crude Buster
Året är 2030. Efter att New York förstördes i en kärnvapenattack för tjugo år sedan har ruinerna styrts av ett gäng beväpnat med futuristiska vapen och muterade monster: Big Valley. Men nu är det dags att skicka in två biffiga typer som kan spöa alla: Crude Busters. Handlingen är sensationellt ostig och spelet är ungefär likaså. Det är ett beat’em up, men istället för det typiska perspektivet är det här rakt från sidan. Spelkontrollen är extremt styltig, men Crude Buster får mycket charm av att nästan allt går att plocka upp och slåss med eller kasta – lyktstolpar, tunnor med radioaktivt avfall, övergivna bilar och förstås själva fienderna. Det är macho-pucko på ett sätt som får Duke Nukem att framstå som höjden av självmedveten coolhet, och värt att spela om inte annat för att påminna sig om att på 90-talet tyckte man faktiskt att sånt här var asballt. 2/5 ... Läs hela texten

Evercade: Toaplan Arcade 4

Även om det redan finns tre Toaplan-samlingar, så var det minst sagt oväntat att del 3 och 4 skulle släppas inom bara några veckor från varandra. Den här fjärde utgåvan innehåller ännu fler mer blandade spel, men också några till av Toaplans klassiska shoot’em ups.

Dogyuun
Dogyuun är ett typiskt sådant. Det släpptes parallellt med Truxton II, och det har samma sorts detaljerade grafik och kreativa bossar. Faktum är att det känns ännu lite coolare, och faktiskt lite mer lättillgängligt än till och med Vimana som var tänkt att vara lite enklare. Det har visserligen också checkpoints, men fiendernas rörelsemönster och skott känns lite mer överkomliga i det här spelet. Annars är det tämligen rättframt: skifta mellan fyra olika vapen genom att plocka upp uppgraderingar i rätt färg, och samla på dig tillfälliga smartbombs som gör enormt mycket skada i rätt ögonblick. Det här är inte ett spel jag har hört talas om förut, men det känns som en bortglömd klassiker. 3/5 ... Läs hela texten