Första intrycken av Metroid Prime 4

Elgiganten hade precis en rea på Metroid Prime 4: Beyond, så jag passade på att beställa det samtidigt som Orbitals. Det spelet är förstås ungefär tio gånger så intressant, men går ju bara att spela på två. Så under tiden drog jag igång det här spelet, som ju förstås är ett renodlat solospel där Samus utforskar öde planeter… eller hur?

Fel fel fel. Uppenbarligen går det inte längre att göra ett Metroid-spel utan att sabotera speldesignen med något djupt irriterande moment. Metroid Prime 2 var väl mestadels okej, och Metroid Prime 3 hade väl mest bara lite störande sidokaraktärer. Men Other M var ju fullständigt uselt, Samus Returns hade det extremt stökiga pareringssystemet, och Dread hade en kombination av EMMI-sekvenserna och det genomvidriga QTE-systemet på varje boss. Metroid Prime 4 tar en repris på 2000-talets mest irriterande moment med eskortsekvenser och en fjantig sidekick som envisas med att pladdra i radion. Tycker någon, någonsin, någonstans att detta är kul? ... Läs hela texten

Transformers Masterpiece Wheeljack

Jag hoppade över Masterpiece-utgåvan av Wheeljack när den släpptes för cirka tio år sedan, och var inte jätteledsen över det. Han har aldrig varit en av favoriterna. Numera är det också väldigt svårt att hitta originalexemplar, eftersom i princip alla Masterpiece-figurer har fått otaliga piratkopior. Men så råkade han dyka upp tillsammans med några andra intressanta figurer hos Gerrutcamaro, som brukar vara bra på att upptäcka kopior. Så jag slog till, mest eftersom jag var nyfiken på förvandlingen. ... Läs hela texten

Transformers Age of the Primes Powerglide

Kan det verkligen vara sant? Är den här samlingen slut… över? Troligen inte. Men för tillfället, åtminstone, har jag nu en uppsättning av det här lilla teamet i mer eller mindre korrekt storleksklass.

Gruppen introducerades i nummer 1 1988, som var min första Transformers-tidning. Redan då var de gamla leksaker, som hade lanserats i 1985-utbudet i USA, och jag vet inte om de ens fanns att köpa fortfarande. Jag vet visserligen att Smokescreen och Hoist, som också kom 1985, fortfarande fanns att köpa i april 1988 på PUB i Stockholm, men på baksidan av tidningen gjorde Playmix, som då var generalagent för Transformers, reklam för figurer hela vägen fram till 1987 med figurer som Headmasters (dock inte Fortress Maximus, som aldrig kom till Sverige). Sedermera skulle serietidningen jobba sig ikapp rätt snabbt, och redan under hösten 1988 introducerades vi till Headmasters – vilket fick bieffekten att de äldre karaktärerna aldrig hann få något utrymme. ... Läs hela texten

Jem x Transformers Blaster

I vanliga fall brukar jag inte bry mig särskilt mycket om de exklusiva specialutgåvor av Transformers som brukar släppas på San Diego Comic Con varje år. Men den här gången var det annorlunda. Istället för de externa crossovers som Hasbro har sysslat med på sistone vände man sig internt, och plockade fram Jem ur gömmorna. Jem är möjligen den ultimata 80-talsserien. Jag såg den aldrig då det begav sig, men den är så arketypiskt 80-tal man kan bli, där precis allt skiftar i ceriserosa och azurblått. I Transformers finns också en karaktär som per definition andas 80-tal, Blaster, som blir en bergsprängare. Sagt och gjort, Blaster fick en helt ny dekor i just ceriserosa och azurblått, och en hel rad musikaliska tillbehör. Faktum är att jag inte tycker att detta bör vara Blaster längre. Så jag letar i Jem-wikin och hittar ett lämpligt nytt namn som dessutom passar perfekt för en crossover: Synergy. ... Läs hela texten

Mina the Hollower: för mycket av det goda

Mina the Hollower är ett fantastiskt spel. På samma sätt som Shovel Knight var ett modernt NES-spel så är detta ett extremt påkostat Game Boy Color-spel anno cirka 2001, ungefär på samma nivå som Oracle-spelen. Vi snackar lågupplöst grafik med pixlar som på min kompis jätte-tv är nästan centimeterstora, och en aningen blek färgpalett, men mycket mer snygga mellansekvenser och enorma bossfiender än någon någonsin klämde in i en kassett.

Jag älskar upplägget, som förstås är ordentligt inspirerat av Souls-spelen. Men med tanke på att Souls-spelen hämtade inspiration från 8-bitarsspel i allmänhet och Zelda 2 i synnerhet så är det inte allt för långsökt att tänka sig att Nintendo en gång skulle ha gjort ett sånt här spel. Till en början är det väldigt ogästvänligt och nästan varje väg är blockerad av en eller annan märklig grej som man säkerligen kommer att kunna öppna från andra sidan om ett par timmar. Fienderna är allihop livsfarliga och Mina är bräcklig som, ja, en liten mus. Men sakta hittar jag nya trinkets som ger användbara specialförmågor och lyckas levla upp de grundläggande färdigheterna (anfall, försvar och extravapen), och snart börjar det kännas mer överkomligt. Det går i teorin att utforska spelets sex huvudsakliga områden i valfri ordning, men några av dem bör du definitivt vänta med. ... Läs hela texten

Through Kith & Kin är komplett (?)

Nu har jag officiellt semester, vilket innebär att jag i teorin hinner bygga vidare på Through Kith & Kin. Men det finns inte så mycket kvar att bygga på. Det börjar vara väldigt små detaljer att fortsätta att polera. Nu börjar istället den besvärliga biten: att övertyga någon att testa det. Vi får se hur det går med det.

En hel del justeringar har det ändå blivit. Till att börja med bytte jag ut en sidokaraktär som hade en enda replik, och som jag inte hade ritat. Jag var mer sugen på att rita en annan, så hon fick ta över den repliken och hade dessutom mer att säga. Jag kom också på lite mer saker att berätta framåt slutet och behövde justera lite bilder utifrån det. Det blev också en helt ny epilog, som jag tycker knyter ihop några trådar som dinglade lite löst. Jag nämnde i förra uppdateringen att jag hade lagt till en karaktär i en tillbakablick och även beskrivit Lothrons häst. Sagt och gjort, nu har jag även ritat båda två. ... Läs hela texten

Evercade: Neo-Geo Arcade 4

Den fjärde Neo-Geo-kassetten till Evercade bjuder på hela åtta spel istället för sex, men i gengäld är två av dem repriser från Super Pocket. Är det då värt att köpa denna ändå?

3 Count Bout
Det här var ett helt nytt spel för mig, men tyvärr inte något att ha. Det är ett regelrätt wrestlingspel vilket inte direkt tillhör vanligheterna på formatet, men det har också precis alla bristerna som genren brukar ha: groteska figurer, stel spelkontroll och godtyckliga rörelser. Jag tror fortfarande inte att jag har spelat något underhållande wrestlingspel förutom Pro Wrestling och Tecmo World Wrestling på NES. ... Läs hela texten

Evercade: Neo-Geo Arcade 3

På den tredje Neo-Geo-samlingen återfinns fem klassiker och ett skitspel, men är de värda att spela någon längre stund?

Ghost Pilots
Om vi ska få det överstökat på en gång: detta är rätt uselt. Det är ett extremt rättframt vertikalt shoot’em up utan någon direkt finess. Du styr ett segt plan som attackeras av hundratals fiendeplan, medan du kryssar febrilt över hyfsat snygga landskap för att undvika att mosas mellan skott, flygplan som attackerar från sidorna, framifrån eller bakifrån (något som borde vara ett krigsbrott i genren), eller bara ren tristess. Lika menlöst som Alpha Mission 2. ... Läs hela texten

Vad fasen händer med konsolbranschen?

Det är väl ingen nyhet att det går utför med konsolbranschen, och den här gången är det inte bara bakåtsträvande nostalgityckande. AI-boomen stjäl precis all luft i rummet (bokstavligen) och nyligen spekulerades det att komponentkostnaden för att tillverka en Playstation 6 kommer att vara runt 1000 dollar. Och då har vi inte ens räknat in tillverkningskostnaden, plus att Sony gärna vill ha lite vinstmarginal numera, plus att minnespriser väntas gå upp med sisådär det dubbla tills dess också. Samtidigt har Xbox höjt alla priser, och Nintendo har ju höjt priset på Switch 2 till i höst. ... Läs hela texten

Through Kith & Kin närmar sig slutfasen

Nu var det ett tag sedan den senaste uppdateringen, men jag har inte direkt legat på latsidan. Eller, det har jag också, men en hel del har det blivit gjort den senaste månaden.

Under det senaste besöket till stugan kunde jag förstås inte jobba på själva spelet, men istället hade jag tillfälle att rita lite. Så då blev det en ny bild på ytterligare en sidokaraktär. Jag hade en ganska bra bild i huvudet av hur hon skulle se ut, så det var dags att få ner henne på pränt. Jag har redan allt jag behöver så nu är det bara bonusfigurer som dyker upp. ... Läs hela texten