Farväl Lion, välkommen Lionel

Äntligen ett livstecken från Virtua Fighter Crossroads igen! En ny trailer dök upp, och lite oväntat är det inte någon av de två nykomlingarna som vi inte ens vet namnet på. Nej, men det är fortfarande en nykomling… typ.

Lionel Rafale är förstås son till Lion Rafale, vilket ännu tydligare sätter tidsramen för det här spelet. Lion var inte särskilt gammal och nu har han en son i tjugoårsåldern. Lionel verkar vara ett riktigt svin, vilket passar utmärkt. I en historia berättad av Ryu ga Gotoku-teamet är en rik, oförskämd skitstövel en bra karaktär. Lion var också odräglig, men samtidigt för töntig för att gå att ta på allvar. ”I don’t make it a habit of fighting the elderly,” nähäpp du. ... Läs hela texten

EA stänger ner Bioware

Så var det dags igen. Det var ett tag sedan sist, men EA har skördat ännu ett offer, efter att tidigt ha utplånat legendariska studior som Westwood och Bullfrog. Ännu mer legendariska är förstås Bioware, som låg bakom flera av spelvärldens största namn inklusive, förstås, Baldur’s Gate.

Jag kan inte säga att jag var ett stort Bioware-fan, utan jag uppskattade mest deras spel på avstånd. Baldur’s Gate var episkt med sina fem (?) CD-skivor fullproppade med innehåll, men jag förstod mig inte på Dungeons & Dragons-systemet då, och samma sak gällde Planescape: Torment och Icewind Dale som jag bara testade som snabbast. Knights of the Old Republic spelade jag en hel del i sin originalversion på Xbox, men spelade inte klart det. Samma sak med Mass Effect, som jag bara kom en bit in i. Och så har vi förstås Dragon Age, där jag spelade det första spelet och dess expansion en hel massa. ... Läs hela texten

Recension: Orbitals

I år blev det dags för mig att köpa en Switch 2. Det berodde till stor del på Orbitals, ett pusseläventyr för två spelare inspirerat spelmässigt av Josef Fares fantastiska spel men designmässigt av klassisk åttiotalsanime. Och det är designen som ger Orbitals en alldeles egen charm. Celshadad grafik finns överallt numera och ofta ser den rätt gräslig ut, och man missar hela poängen när man bara tar släta, detaljerade modeller och ger dem svarta konturer.

Orbitals känns genuint hela vägen. Mellansekvenserna är handtecknade som ovan, men även i själva spelet är det gjort för att kännas likadant. Modellerna har grova, nästan lite hastigt tecknade konturer. När de rör sig är animationen medvetet begränsad till ett fåtal bildrutor per sekund, och bakgrundsfigurer är ännu ryckigare. Hela spelet har ett filter som ger känslan av VHS-kassetter utan att bli alldeles för flimrigt. Och så är alla bakgrunder så där lummigt mysiga som i en Ghibli-film. Designen är alltså fenomenal, och det bästa i animestil jag har sett vid sidan av Arc Systems mest ambitiösa fightingspel. ... Läs hela texten

Sarah Àlainn släpper ett nionde album

Så var det snart dags igen! Den 28 oktober kommer Sarah Àlainns senaste album, Hibi – Seasons That Could Be. Ingen låtlista har släppts än, men skivan kommer att ha 15 spår inklusive några instrumentella. Om förra skivan, Isekai, hade en brist så var det väl att jag hade hört många av låtarna förut. Men jag har ingen aning vad som kommer att vara med på denna, eftersom Sarah inte har släppt några singlar den här gången.

261002: Låtlistan är släppt! Förutom Suteki Da Ne (ledmotivet från Final Fantasy X) är det inga titlar jag känner igen, så det blir ett nytt utbud. Spännande! ... Läs hela texten

Transformers Masterpiece Artfire

Så har vi slutligen Artfire, som var anledningen till att jag gjorde en Masterpiece-beställning nu nyligen. För några år sedan köpte jag den mer ordinära versionen i Generation Selects-utgåva. Det var en lite mer påkostad version av den vanliga leksaken, medan det här förstås är en variant av Masterpiece Inferno, som är en strålande Transformer på alla sätt.

Den ursprungliga Artfire var alltså en Japan-exklusiv figur som släpptes redan 1987. Redan då var det bara en minimalt justerad version av Inferno, som kunde använda en Targetmaster-kompanjon. Egentligen fick vi också samma koncept när 1986-figurer som Hot Rod och Blurr släpptes igen 1987 som Targetmasters, men Artfire och Stepper förblev exklusiva till Japan. ... Läs hela texten

Lego Dragon Ball Shenron mot Lego Pokemon Rayquaza

Lego utannonserade just ett nytt set, och licensmässigt är det troligen det största som de inte redan hade: Dragon Ball. Om en dryg månad släpps Lego Dragon Ball: Shenron & Goku, med en rejäl modell av draken samt en minifigur av Son Goku i sin unga form.

Och även om det är mer än tjugo år sedan jag hade min Dragon Ball-period, så är jag imponerad. Det är ett snyggt bygge som får Toriyamas design att se levande ut. Trots att det finns cirka en bappiljon figurer av Son Goku, särskilt i Japan, så är det inte heller supervanligt med Shenron-modeller, och skulle du köpa en i den här skalan lär den inte vara billig. Det finns en modell av S.H.Figuarts som kostar cirka 1200 kronor och är hela draken, men det framgår inte hur stor den här. Här får vi betala 1800 kronor för drygt 1700 bitar, men denna är 32 centimeter hög, vilket innebär att den går in precis i en Ikea Kallax. Fortfarande mycket pengar, men relativt okej för att vara Lego. ... Läs hela texten

Transformers Masterpiece Red Alert

Tillsammans med Wheeljack köpte jag också Red Alert från Gerrutcamaro. På samma sätt som Wheeljack är han en karaktär som jag inte hade några problem med att hoppa över ursprungligen. Samma sak gäller Sideswipe, som var den ursprungliga varianten, som släpptes så långt tillbaka som 2012. Men jag passade på när han fanns för ett rimligt pris, även här främst för att prova på figuren.

Red Alert, eller bara Alert som han kallas i Japan, är faktiskt inte exakt samma modell som Sideswipe. På samma sätt som många andra figurer som ursprungligen släpptes 1985 var hans tecknade gestalt mer lik leksaken, och även om Takara inte hade börjat vara superpetiga med sånt här gjorde de ändå en insats för att justera en del detaljer. Men resultatet är fortfarande väldigt leksakslikt, och förvandlingen är i princip på samma nivå som vanliga leksaks-Transformers idag. Jag tror inte att en modern Masterpiece-utgåva skulle acceptera glappen på sidan av överkroppen eller bilens baksida som är uppdelad på fotlederna. Men samtidigt är det ju precis det jag vill ha – en förbättrad lyxversion av originalleksaken. ... Läs hela texten

Mer info om AES+ från TGS

Förutom dråpslaget att Neo-Geo AES+ försenas nästan ett år bjöd faktiskt Tokyo Game Show på en del goda nyheter också. Konsolen fanns på plats med alla de elva första spelen. Elva? Jo, förutom de tio befintliga Neo-Geo-spelen som kommer att släppas från starten så utannonserades också Zero Wing, som tidigare släpptes på annan arkadhårdvara. Japp, ”All Your Base Are Belong To Us”, det Zero Wing. AES+ bjuder inte bara på trettio år gamla spel, det bjuder också på tjugo år gamla memes. ... Läs hela texten

Slutet på en arkadera

Plötsligt gick det snabbt. Jag hörde mig för till flyttfirman imorse, och de råkade ha en timme över att hämta det redan idag. Mitt arkadspel som stått i min förra lägenhet i nio år och fem år i denna rullade ut genom lägenhetsdörren (som fick hängas av för att det skulle rymmas), och skumpade nerför trappan och försvann bort mot återvinningscentralen. Och det känns lite som en befrielse. Lite som att dra ut en tand som har irriterat en längre tid. En 160 cm lång snedvuxen tand på 140 kilogram. Visst, det kostar, men nu slipper jag fundera på det längre. ... Läs hela texten

Through Kith & Kin är ännu mera klart

Under sommaren testade jag Through Kith & Kin på en intet ont anande kompis, och fick en hel del feedback. Vilket liksom är hela poängen. Så jag justerade allt sånt, men givetvis stannade det inte där.

Jag har gått och stört mig på några av bilderna ett bra tag, så jag gjorde några ingrepp. Små saker som att justera färgtoner, göra Basilika lite kortare, och anpassa linjevikten på Lothrons bilder eftersom han inte passade ihop med resten av gänget. Det där är förstås alltid besvärligt när man ritar massor av bilder över tid, där inte alla har exakt samma penslar och stil i allmänhet. Nu är det mesta i spelet ritat de senaste åren, men några grejer får vara lite äldre. ... Läs hela texten