Domen har fallit mot en känd svensk mangaprofil som enligt hovrätten har begått barnpornografibrott genom att äga 39 bilder på minderåriga som kan anses vara av pornografisk natur. Av hänsyn till honom tänker jag inte skriva hans namn här, det är illa nog att hans namn är uthängt på det här sättet, men alla som följt branschen sedan nästan tjugo år tillbaka vet vem han är. Själv träffade jag honom på ett mangakonvent i Örebro för cirka 7-8 år sedan och förutom en antydan till elitism var det en riktigt trevlig kille som imponerade med sin kunskap och sitt engagemang.
månadsarkiv: januari 2011
Att spela rollspel utan att rollspela
Egentligen är det märkligt att rollspel, särskilt då de västerländska, har blivit en så stor kommersiell framgång. För inte så länge sedan var trollkarlar och drakar något som bara de allra nördigaste ägnade sig åt, i mörka källare belamrade med T10:or och uppkopierade rollformulär. Sen hände något. Kanske var det Sagan om Ringen-filmerna och Harry Potter som helt plötsligt gjorde det legitimt med att hatta runt i tunikor och vifta med bredsvärd mot orcher, på samma sätt som Spider-Man- och X-Men-filmerna gjorde trikåer till ett fashion statement. Sen kom Oblivion och sopade rent banan, för att inte tala om World of Warcraft.
Ni no Kuni ser ohyggligt najs ut
Utvecklarna bakom Ni no Kuni (The Another World) intervjuades nyligen på japanska NHK och resultatet finns nu på Youtube. Förutom utvecklarna Level-5 är hela designen och handlingen gjord av Studio Ghibli, mästarstudion bakom Princess Mononoke och Spirited Away. Tanken är att skapa ett spel som känns som att vara i en Ghibli-film och nog verkar de ha lyckats. Animationen och karaktärerna i sig är en sak, men bakgrunderna är så där ljuvligt handmålade trots att de är helt tredimensionella. Allra mest gillar jag framåt slutet av klippet där huvudpersonen står vid en fontän, och vattnet ser ut precis som det alltid gör i deras filmer.
Recension: Little Big Planet 2
För drygt två år sedan revolutionerade Media Molecule spelvärlden. Det kanske inte syntes direkt i försäljningsstatistiken: fyra och en halv miljoner är knappast dåligt men inte heller jämförbart med inte fullt så revolutionerande årliga onlinekrig. Men det fick hundratusentals spelare att bli banbyggare, att vara kreativa. Allt från meningslösa fuskbanor för att snabbt få alla troféer (en företeelse som Media Molecule sedan drev med i sin Metal Gear-expansion) till fullfjädrade mästerverk som lätt kunde jämföras med utvecklarnas egna. Och ännu bättre. Väldigt snabbt växte gränserna för vad spelet egentligen klarade av. Ursmarta byggare konstruerade fordon och vapen, och trots att Sackboy alltid var närvarande lyckades många banor skapa en illusion av att man spelade något helt annat.
Reaktioner på Next Generation Portable (PSP2)
Jonas Mäki ringde mig tidigt imorse och var lyrisk. Efter att ha lyssnat på honom häva ur sig alla specifikationerna kollade jag upp det första bildmaterialet om PSP2, eller Next Generation Portable som den i nuläget kallas. Nu är jag också lyrisk, rätt så lyrisk i alla fall.
Tekniskt sett handlar det om ett mästerverk. Om den kan leverera grafik i Playstation 3-klass på en så sjukt högupplöst skärm (960*544) kommer min tv nästan att bli överflödig framöver. Att den har dubbla analogspakar känns som ett rejält steg framåt över 3DS och med tryckkänsliga skärmar och rutan på baksidan kan den både göra Iphone-liknande titlar och en del nya idéer. Av de nya spelen som visades verkade Little Deviants rätt kul, där man ska rulla en kula genom att ”trycka in” spelvärlden från undersidan. Där är en idé som är omöjlig utan den här konstruktionen, mer sånt behövs.
Intryck från Bulletstorm-demot
Visst såg Bulletstorm kul ut på premiärvisningen förra året, men jag har varit rätt ohypad sedan dess. Idag släpptes dock demot och hypen är på gång igen! Det innehåller bara en kort bana men det känns väldigt lovande. Eftersom det rullar på Unreal Engine är förstås skön grafik och bra kontroll rätt given, men det unika med Bulletstorm är alla bisarra sätt att ha ihjäl fiender på. Att bara skjuta är nästan kontraproduktivt i längden, istället gäller det att använda sina glidtacklingar, sparkar och plasmapiskan (stulen rakt av från Metroid Prime 3 med animation och allt) för att krossa fiender så snyggt det bara går. Vissa vibbar av Bayonetta eller Vanquish, men alltså i förstapersonsperspektiv. Att sparka fula mutanter in i armeringsjärn har inte blivit gammalt, än.
Street Fighter i Monster Hunter
Ryu och Chun-Li gör gästspel i Monster Hunter, mer bestämt i Monster Hunter Frontier. Det är deras ikoniska dräkter som blir tillgängliga till både PC- och Xbox 360-versionen, för en redig summa. 1000 yen eller 660 Microsoft-poäng kostar paketet med fyra varianter av varje. Lyckligtvis behöver vi inte fundera på om det är värt priset, för erbjudandet gäller bara i Japan och Sydkorea.
300 toppspel #3: Uncharted: Drake’s Fortune
Uncharted: Drake’s Fortune
Format Playstation 3
Utvecklare Naughty Dog
År 2007
Genre Action
Uncharted spelade jag första gången på en pressresa, i ett gammalt fort i Dubrovnik. Det är förstås goda förutsättningar, och jag gillade spelet, men var inte hundra procent nöjd. Bland annat kändes svårighetsgraden rätt obalanserad. När jag senare fick recensera spelet var det ordentligt förbättrat, och jag gav spelet en välförtjänt nia. Nathan Drakes sköna personlighet och de flexibla stridssituationerna skapade ett riktigt skönt spel, och grafiken var redan då enastående. Ett tag senare spelade jag ett butiksexemplar, den gången för att plocka troféer som Uncharted blev ett av de första spelen att lägga in. Då upptäckte jag att kontrollen hade varit aningen fel i den versionen jag testade, och det var faktiskt ännu bättre ”på riktigt”. Det är vad som kännetecknar Uncharted för mig, riktigt klockren spelkontroll. Gudomlig grafik, sköna karaktärer och sanslösa scenarion är bara ett plus i kanten.
The Universal Game Crossover Chart 1.00
For years now, we’ve been seeing crossovers and various guest apperances in games. It’s not a new phenomenon, it’s been happening for ages in comics and sometimes also in movies (for example in Who Framed Roger Rabbit). Crossovers are often a good thing, it lets you meet your favourite characters in a new setting and see how they interact with unfamiliar faces. It can also, which is obviously one of the reasons for crossing over, make you interested in the other side which you might not have known before.
300 toppspel #2: Suikoden II
Suikoden II
Format Playstation
Utvecklare Konami
År 2000
Genre Rollspel
Ett av mina absoluta favoritspel (inte bara topp 300 utan topp 10, faktiskt) spelade jag inte förrän flera år senare. Jag gillade visserligen Suikoden men del två hade helt försvunnit i hypen runt Dreamcast och Playstation 2. Det var först efter att ha dyrkat mig igenom del tre som jag insåg att jag troligen hade missat något stort, och letade snabbt rätt på spelet. Och det var värt all tid och alla pengar. Det var inte bara oerhört snyggt och pressade pixelprestandan i konsolen, det hade också en av de bästa handlingar som någonsin skrivits för ett spel och de bästa karaktäriseringarna. Kampen mellan barndomsvännerna Riou och Jowy hade kunnat bli klichéfylld men det stämde perfekt hela vägen. Det var också packat med minnesvärda sidofigurer som Oulan, Shu, Flik, Viktor, Viki, Tengaar och inte minst Nanami. Till det kom ett lättspelat, underhållande stridssystem och en uppsättning ljuvligt keltiska melodier som ackompanjemang.