månadsarkiv: februari 2011

Snart är tidernas bästa westernspel mitt…

Nu sitter alltså Virtua Fighter 3 i mitt arkadkabinett men det ska snart ändras. Inte för att Virtua Fighter 3 är dåligt men för att det finns så många spel som är bättre. Ett av dem är Sunset Riders, Konamis övercharmiga arkadshooter, ett av de få arkadspelen jag någonsin har klarat. Det var en av anledningarna till att köpa kabinettet och jag har redan hittat ett exemplar. Jag måste bara kolla att jag inte har slösat för mycket pengar på annat jox i helgen.

Sen återstår bara att faktiskt bygga den där adaptern för att kunna köra vanliga JAMMA-spel på Model 3-systemet, vilket inbegriper att löda fast 56 sladdar på stift som passar i befintligt kablage samt fixa dit ett till strömaggregat för att driva det nya. Där har vi den spännande biten i att äga en arkadmaskin… ... Läs hela texten

300 toppspel #9: Bushbuck

Bushbuck
Format PC
Utvecklare Reckon
År 1991
Genre Edutainment

Julen innan jag fick min första dator, det måste ha varit 1993 om jag inte minns helt tokigt, fick jag några spel av min morbror i väntan på PC-köpet. Det var Doom och Civilization, två superklassiker. Och så Skyroads, ett spel som alla som spelade PC på den tiden lär minnas. Och så… Bushbuck. Ett märkligt spel, blandning mellan frågesport och äventyrsspel, som gick ut på att resa runt i världen och hitta föremål genom att lista ut olika ledtrådar. Man fick namnet på prylen, det kunde vara något uppenbart som bara kunde finnas i ett land (typ tyrolerhattar) men också extremt obskyra saker, och alla länder i världen var representerade. Genom att följa en termometer (beroende på hur långt från närmaste mål man var) eller lista ut vad i hela friden ledtrådarna syftade på gällde det att vinna över en dryg PC-styrd motståndare. Det gällde också att spara på flygbiljetterna genom att resa klokt. Det var sjukt beroendeframkallande och jag spelar det faktiskt fortfarande, någon gång då och då. Trots EGA-grafik och supersimpelt ljud är det fantastiskt charmigt gjort, och det finns inget liknande jag känner till. Backpacker-spelen för dryga tio år sedan var i närheten men blev för invecklade och tjafsade runt med minispel. Bushbuck var rent och skärt nöje! ... Läs hela texten

Måste hålla utkik efter Sword & Sworcery

Jag fick ett tips om Superbrothers: Sword & Sworcery, ett spel som ser helt ofattbart udda ut. Det är ett Zelda-liknande spel men med massvis av fräscha designlösningar och en minst sagt cool stil. Kolla in hemsidan och trailern här nedanför. Spelet kommer till Ipad och Iphone.

Audience Calibration Procedure from Superbrothers: Sword & Sworcery on Vimeo.

Inget Zone of the Enders-fan, men…

…den där ser minsann inte alls pjåkig ut! Superroboten Jehuty från Kojimas actionlir Zone of the Enders, som gav ordet ”cockpit” en ny innebörd, kommer att släppas som en del av Revoltechs praktiskt taget oändliga utbud superposerbara figurer. Enligt min standardleverantör på Ebay kommer han i april. Jag lär nog hoppa över den men det finns massvis med Zone of the Enders-fans som troligen kommer att passa på.

Lite märkligt att den dyker upp nu, Zone of the Enders är inte direkt stekhett. Men… kanske… Zone of the Enders HD Collection snart? Det vore något. ... Läs hela texten

Förlåt mig, Billy Joel!

Jag tror aldrig att Billy Joels gamla genombrottslåt Piano Man har blivit så misshandlad som i kväll. Jag satte mig med Rock Band 3 och värmde upp med Bohemian Rhapsody, på normal så klart. Det gick rätt bra, så med glatt humör begav jag mig in i träningsläget för att göra ett nytt försök att bemästra den här låten, som, inte helt oväntat, är en av de bästa pianolåtarna i spelet.

Utmaning nummer ett är den inledande slingan som börjar med ett kort ackord och sedan gör en liten vals över halva klaviaturen, ett till ackord och så några upprepade toner. Den är svårare än den låter, men till slut tror jag att jag har fått kläm på den. Det är kortare än man tror mellan noterna. ... Läs hela texten

Shaana är heligare än du

Förutom min huvudkaraktär Telperiel, som sedan igår är tillräckligt utrustad för att kunna köra Zul’Gurub längre fram, och min alkemist/arkeolog Laevyn som för närvarande kämpar sig genom Northrend, så spelar jag i nuläget lite med min paladin Shaana också. Hittills har det varit Retribution hela vägen, men igår fick jag ett infall och gjorde mig redo för att spela som Holy.

Det är första gången jag överhuvudtaget spelar som helare i det här spelet, om man inte räknar lite experimenterande med en präst för typ fem år sedan. Därför är det lite läskigt. Det absolut värsta skulle ju vara att hela gruppen dör det första som händer och att man blir utskälld. Jag köpte på mig grundläggande utrustning så att jag åtminstone hade lite intellect, och redde ut alla nya och förvirrande förmågor på knappraden. Jag kör stenhårt på originalinterfacet i World of Warcraft så därför är det extra noga att allt ligger på ett logiskt sätt. ... Läs hela texten

Och så var det det där med reklam

En bit nere till höger har jag numera en reklambanner för den japanska skivaffären CDJapan.co.jp. Det är den första reklamen på The Bearded Nerd och det blir inte den sista. Även om jag skulle vilja driva sajten helt och hållet ur egen ficka tycker jag också att det är dags att tjäna lite pengar på mitt skrivande.

Jag har också lagt upp Google Adsense-länkar som automatiskt anpassas till det som står i texten. Förhoppningsvis innebär det något intressant som kan locka. Där är väl det enda problemet att många annonsörer inte är så värst attraktiva, särskilt när jag skriver om World of Warcraft. Företag som säljer guld annonserar så det stänker och det är absolut inget jag tänker uppmuntra, så jag har redan blockerat en hel drös av dem. ... Läs hela texten

Zul’Gurub återvänder till World of Warcraft!

Det blev ingen långvarig frånvaro för våra favorittroll i Zul’Gurub. Redan i nästa patch, 4.1, kommer Zul’Gurub att öppna igen, den här gången som 5-manna och anpassad för Heroics. Prylar på nivå 353 kommer att dyka upp, troligen en blandning av gamla favoriter och en del nytt. Det ska också vara en ny handling, vilket troligen kommer att fortsätta spåret från uppdragen i Stranglethorn, där Jin’do (i spökform) och en återupplivad Mandokir håller på att mobilisera. Därför är Hakkar troligen inte tillbaka eller åtminstone ordentligt försvagad, och det är tveksamt om alla de gamla bossarna kommer tillbaka. Istället för den gamla tigern kommer det att finnas en panter att få tag på, så möjligen har Arlokk god chans att få vara med. Jag skulle tvivla på att mekaniken med The’kal går att flytta över helt och hållet då det bara blir fem spelare inblandade, åtminstone utan att dumma ner striden ordentligt. ... Läs hela texten

Så var det dags för Snow Crash igen…

Min favoritbok genom alla tider heter Snow Crash och är skriven av Neal Stephenson. Det har jag vetat ett bra tag men varje gång jag läser den, vartannat år eller så, blir det mer och mer uppenbart. Häromdagen öppnade jag den igen och det tog inte många minuter förrän jag var ohjälpligt fast. Från första sidan där vi möter The Deliverator, en högteknologisk pizzautkörare, och får en inblick i den alternativa nutid som Stephenson föreställde sig för tjugo år sedan. Det är en hysteriskt stiliserad värld där kapitalismen och konkurrensen har drivits till sin spets, där USA numera är ett lapptäcke av privatiserade stadsdelar och franchiser som ligger i någon sorts vapenstillestånd gentemot varandra. Det är osannolikt men ändå inom rimlighetens gräns på något sätt, en modern och ännu mer satirisk, om än inte riktigt lika dystopisk, version av Orwells 1984. ... Läs hela texten

300 toppspel #8: Xenogears

Xenogears
Format Playstation
Utvecklare Monolith/Square
År 1998
Genre Rollspel

När jag flyttade till Linköping hamnade jag i närheten av Nordicgames affär där och fick därför goda importmöjligheter. Därför beslöt jag mig snabbt för att modda min Playstation för att kunna köra amerikanska spel, främst med Final Fantasy VIII i åtanke men även spel som Lunar och Xenogears. Jag vet inte varför jag köpte Xenogears, jag hade inte följt det särskilt noga sedan den amerikanska premiären ett år tidigare. Men det jag fick var inget mindre än ett mästerverk. Fantastiska karaktärer, en sjuhelsikes komplicerad handling i lager efter lager, ett skönt och varierat stridssystem, bra antagonister och skön grafik. Men framför allt tidernas bästa rollspelssoundtrack av Yasunori Mitsuda. Enskilda Final Fantasy-stycken må vara bättre men som helhet får Uematsu se sig slagen här. Det gjorde de nära åttio timmarna otroligt njutbara. Det skulle dröja några år innan jag kämpade mig klart genom hela spelet och nådde fram till slutet, för att där mötas av det gudomliga stycket ”Small Two of Pieces” och Joanne Hoggs ljuvliga stämma. ... Läs hela texten