Förord: En gång i forntiden, cirka 2002 någon gång, letade jag rätt på gänget bakom den anrika tidningen Interface, och ställde några frågor. Det var en av mina första intervjuer och kanske inte hundra procent genomarbetad men jag fick ändå en liten inblick i vad som hade hänt bakom kulisserna. Jag fick tag på Jonas Darnell (tecknare, även känd för en hel massa andra serier) och Henrik Arnstad (som skrev ”En liten bok om spel”) och fick därigenom veta att den legendariske Zyber-Zluggo egentligen var Henrik Brandendorff, vars namn man kan se som översättare av diverse TV-program numera. Jag växlade även några ord med honom. Men texten publicerades aldrig då och blev liggande. Nu tänkte jag dela med mig av texten och lite minnen…
månadsarkiv: februari 2011
300 toppspel #7: Rock Band 3
Rock Band 3
Format Playstation 3/Xbox 360/Wii
Utvecklare Harmonix
År 2010
Genre Musik
Trots att jag spelade Guitar Freaks flera år innan Harmonix ens började ta världen med storm med Guitar Hero, så var jag inte med på Rock Band-tåget från början. Det var lite irriterande med nya gitarrer hela tiden och att de till en början inte var kompatibla mellan spelen. Men till slut fick The Beatles mig att kollapsa och jag köpte både det och Rock Band 2. De spelen lade grunden för min nyväckta musikspelskärlek, men det blev Rock Band 3 som verkligen befäste den. Jag har importerat all min musik till det här spelet och har närmare fyrahundra låtar tillgängliga, vilket är tillräckligt för att vilket festgäng som helst ska kunna spela i timmar. Men trots att det inte blivit någon större framgång och att hela genren nu har tvärdött fortsätter Harmonix att harva på med nya låtsläpp, särskilt gamla 80-talshöjdare som passar perfekt till det sköna pianot som jag sakta blir bättre på. Artistutbudet blev också betydligt bredare och fyller bara Harmonix på med något låtpaket vardera på artister som Roxette, Meat Loaf, Dire Straits och Chicago så gör det kanske inget att det troligen aldrig blir ett Rock Band 4. Då kommer jag aldrig att behöva ett nytt spel.
Cave fixar skuggteater på Live Arcade
Arkadspelsmästarna Cave har precis hållit en presskonferens där de utannonserade tre spel. Dels kommer shoot’em up:et Akai Katana att släppas till Xbox 360 som Akai Katana Shin. Vi kan vänta oss sedvanlig perfektion där. Sen har de även visat det ytterst märkliga Instant Brain som verkar vara en Visual Novel komplett med halvklädda animeflickor.
Men de visade också Nin2-Jump, som uttalas Nin Nin Jump. Det är ett plattformsspel till Xbox Live Arcade med minst sagt ovanlig design. Huvudpersonen är en figur i en skuggteater och är därför en platt, oanimerad siluett på en pinne. Framför ”scenen” sitter en rad huvuden som reagerar på vad som händer i ”teatern”. Det ser ut att vara ett pyssligt plattformsspel som påminner lite om magnethoppandet i Castlevania: Order of Ecclesia. Med Cave bakom spakarna borde det bli intressant och förhoppningsvis kommer det även till våra breddgrader under 2011.
Arkadspelet är på plats!
Så där ja! Strax före lunch ringde arkadsäljaren och var på väg hit. En kort skottning senare var jag redo. Vi baxade ner åbäket från lastbilen och först då insåg jag hur jäkla stort det är. Vi snackar 77 cm gånger 106 centimeter i midjemått och cirka 190 högt. Lyckligtvis är kabinettet monterat på fyra hjul och relativt lättflyttat. Jag tackade min lyckliga stjärna att jag inte valde Tekken-kabinettet som hade behövt köras in på pall.
Det första hindret var tröskeln. Vi fick lyfta, trycka och slita en hel del, men till slut var hela inne och jag kunde placera undan det i hallen. Vi gjorde upp affären och jag blev 2900 kronor fattigare. Sen åkte han och jag stod där, som nybliven arkadägare, med närmare två kubikmeter skrot i hallen. ”Vad har jag gjort?” tänkte jag.
Farväl, Bizarre Creations
Igår tog det officiellt slut. Bizarre Creations stänger ner efter tjugoen år av verksamhet. Man kan tycka att det var orättvist. Ändå klarade sig Bizarre längre än många andra studior i liknande situationer.
Som jag skrev tidigare fick exempelvis Pandemic stänga utan att The Saboteur fått en riktig chans, och Factor 5 packade ihop när Lair blev en flopp. Bizarre har haft otur en längre tid och tyvärr håller det inte i dagens bransch. 2007 började man ana oråd när Microsoft släppte ut Project Gotham Racing 4 nästan osynligt. Då var kontraktet slut och de ville tydligen inte ha med Bizarre att göra längre. Året därpå gjorde Bizarre actionspelet The Club åt Sega, men också där kändes det direkt att spelet var chanslöst. Bizarre köptes upp av Activision och sattes på att göra två titlar: ett actionfyllt bilspel, Blur, och ett tredjepersonsactionspel, James Bond 007: Blood Stone. Man kan tycka att deras expertis var perfekt för spelen, men båda floppade. James Bond för att det var dåligt och Blur för att det släpptes samtidigt som liknande Split/Second och, återigen, för att det fick väldigt lite uppmärksamhet.
Snart blir jag arkadägare
Jag äger det mesta som är intressant i spelväg men en sak har aldrig blivit av: ett arkadkabinett. Tidigare har jag inte bott lämpligt till eller haft för lite pengar, eller så har det helt enkelt inte funnits några på lämpligt avstånd. Ett arkadkabinett är ju onekligen en rätt rejäl pjäs på minst 75*75*180 centimeter och 80-100 kilo. Inget man skickar med Posten direkt.
Varför ska man då ha ett arkadkabinett i hemmet? Är inte arkadspel förlegade? Mja, och nej. De allra flesta spelen som någonsin har släppts i arkadhallarna finns för hemmabruk i olika mer eller mindre bra konverteringar. Det släpps nerladdningsbara titlar till konsolerna i drivor och om man vill, och inte bryr sig särskilt mycket om upphovsrätt, kan man emulera 99% av allt.
Recension: Farming Simulator 2009
Man ska vara försiktig med vad man lovar. En diskussion ledde in på ämnet bisarra spel och Farming Simulator kom på tal. Jag nämnde att det skulle vara kul att recensera. En vacker dag dyker så Farming Simulator 2009 upp på mitt bord, och det är bara att sätta igång.
I Farming Simulator har jag ärvt en gård med hyfsade landytor och en uppsättning dugliga men rostiga maskiner, samt 12000 dollar på fickan. Det är allt jag får veta och tydligen allt jag behöver veta, för sen dumpas jag på gårdsplanen. Jag är en lönnfet karl i hängselbyxor. Spelet låter mig inte döpa mig men jag kallar mig Frans, av rebelliska skäl. Farmare Frans.
Recension: Marvel vs Capcom 3: Fate of Two Worlds
Elva år har gått sedan jag med spänning petade in mitt sprillans nya importerade Marvel vs Capcom 2 i den nymodifierade Dreamcasten, i ett studentrum i Linköping. Det känns som en livstid sedan, när det snarare bara är en tredjedel. Jag gillade det extrema tempot och utbudet av karaktärer, men slutade spela när jag fick tag på Street Fighter III: Third Strike. Uppenbarligen gjorde inte alla det. Marvel vs Capcom 2 har förblivit ett av de allra mest populära fightingspelen all denna tid.
Kungserien Linda och Valentin
Idag är det Alla Hjärtans Dag och Valentin har namnsdag. Det fick mig osökt att tänka på ett av fiktionens bästa par, rymdtidsagenterna Linda och Valentin från Jean-Claude Mézières och Pierre Christins seriealbum med samma namn.
Mitt minne av Linda och Valentin är starkt kopplat till Sorsele, där jag tillbringade många somrar med mormor och morfar. På biblioteket där fanns av någon anledning de flesta av albumen som jag passade på att låna varje gång.
Valentin (Valerian i originalet) är en rymdtidsagent från framtiden som i seriens början arbetar för Galaxity, mänsklighetens centrum. I den första berättelsen, som tyvärr inte är utgiven som separat album utan bara som del i en serietidning, åker han tillbaka till medeltidens Jorden där han möter Linda (eller Laureline från början) som visar sig vara en väldigt ambitiös tös. Hon följer med honom tillbaka till framtiden och blir agent även hon.
150 miljoner Playstation 2:or
Idag utannonserade Sony att man har sålt/skeppat hela 150 miljoner Playstation 2 på de tio år och elva månader som gått sedan premiären. Det är lite drygt en konsol såld varannan sekund, eller som någon påpekade på NeoGAF, en konsol på var fyrtionde invånare på jorden. Det är rätt många.
I och för sig äger jag själv fyra burkar, varav bara två fungerar längre. Men ändå. De berättade också att 1,52 miljarder spel har sålts, det vill säga drygt tio per enhet, så det är inte som att alla konsolerna har stått oanvända. Slutligen berättades att det finns 10828 olika spel över hela världen, varav många säkerligen enbart i Japan men ändå fler än någon någonsin behöver.