månadsarkiv: februari 2011

De 14 hetaste spelen 2011: 14 till 8

Innan året blir för långt gånget tänkte jag passa på att lista de spel jag personligen ser mest fram emot under 2011. Spel som redan är släppta (Little Big Planet 2) eller snart släpps (Marvel vs Capcom 3) får utebli. Som vanligt är det också många nya spel vi inte kommer att känna till förrän efter E3, men då får jag väl göra en ny lista.

14. From Dust
PC/PSN/XLA
Eric Chahi
Det är egentligen inte min genre och att döma av de media som har dykt upp vet jag inte riktigt vad det går ut på. Det ser lite ut som Black & White eller Populous, och jag har förstått att det går ut på att påverka omvärlden för att främja (eller ta död på) en befolkning. Men när Chahi (Another World) återvänder till spelskapandet efter hur många år som helst hoppas jag att han har kommit på en riktigt bra idé.
... Läs hela texten

300 toppspel #5: Demon’s Souls

Demon’s Souls
Format Playstation 3
Utvecklare From Software
År 2009
Genre Actionrollspel

Jag var smått intresserad redan när det släpptes i Japan, men vis av tidigare importförsök valde jag att låta bli. När så en asiatisk version på engelska släpptes ökade intresset, men jag var upptagen med annat just då. Till slut importerade jag den amerikanska utgåvan för att äntligen se vad alla hypade om, och fann ett spel som egentligen inte liknar något annat idag. Demon’s Souls är ett av få moderna spel som verkligen känns som en 8-bitarstitel, och jag drog jämförelser med Zelda II, som delar mycket av designfilosofin. Att smyga runt i outforskade gångar och veta att man när som helst kan bli dödad och förlora alla själar man samlat ihop var en maffig upplevelse som inte gjordes sämre av ett genialiskt onlinestöd och en grafisk design som var allt annat än mysig. ... Läs hela texten

Wrestlarn: The Movie

Jag vill börja med ett tillkännagivande. Oavsett vad ni kan ha läst i någon tidning någonstans, kunde jag inte bry mig så mycket mindre om wrestling. Till skillnad från Jonas Mäki som är ett tvättäkta wrestlingfan så har jag aldrig förstått tjusningen i ringclowneri. Jag diggade Pro Wrestling och World Wrestling till NES, sedan gick jag över till fightingspel och såg aldrig tillbaka.

Däremot är det fascinerande att betrakta på avstånd, hela cirkusen. Karaktärerna, alla galna fans, men framför allt vetskapen att det är lite på riktigt ändå. Därför var The Wrestler en riktigt bra film. En inblick i den ofrånkomliga verkligheten bakom de odödliga kämparna. Mickey Rourke var magnifik, Marisa Tomei var fantastisk, och mycket av bildspråket var lysande. Två scener känns särskilt välgjorda: när Randy sitter på ett konvent och betraktar de andra gamla gubbarna som säljer merchandise, och när han spelar sitt gamla ”NES-spel” med en kille som hellre vill hem och köra Call of Duty. Klockren gestaltning utan att bli för smörigt och övertydligt. ... Läs hela texten

Jag återvänder till Castlevania: Harmony of Despair

Jag hade inte spelat Castlevania: Harmony of Despair sedan i somras. Dels för att jag hade spelat igenom allt innehåll i originalet men också för att jag surade lite över det småfula i att sälja stora delar av spelet separat. Jag menar, för att ha allt som finns i spelet i nuläget kostar det trots allt runt 400 kronor. Dessutom var första extrabanan galopperande ointressant eftersom jag alltid hatade pyramidbanorna i Portrait of Ruin.

Men de senaste veckorna har det dykt upp betydligt mer intressant material. 8-bitars-Simon Belmont och hans matchande bana som är en sammansättning av hela Castlevania 1, och så någon superobskyr Konami-hjälte som inte ens jag känner till, även han med en bana. Dessutom har det hunnit dyka upp två nya Symphony of the Night-baserade banor medan jag var borta, plus spelbara Julius, Richter, Maria och Yoko. Jag plockade hem allt utom Yoko (som jag aldrig gillat), Simon och den där obskyra grejen. ... Läs hela texten

Demon’s Souls 2 kommer att rocka

Visst verkade det lovande, From Softwares nya actionrollspel som från den första lilla tjuvkiken från Tokyo Game Show såg ut att vara redigt inspirerat av Demon’s Souls. Nu är Project Dark avslöjat som Dark Souls och som titeln antyder är det här en rak uppföljare till Demon’s Souls med den enda skillnaden att det gamla namnet förblir i Sonys ägo. Mörka dystra fantasymiljöer, intensiva realtidsstrider, tokhemska monster som dräper dig på en sekund, besökande själar som hjälper dig spöa bossar… jo, Demon’s Souls 2 är ett faktum och det kommer redan 2011 till både PS3 och 360. Förhoppningsvis behöver vi inte vänta i Europa, men blir det så kommer jag nog att importera tidigt den här gången. Demon’s Souls gav mersmak… även om jag måste erkänna att jag aldrig klarade allt. ... Läs hela texten

Fenomenet Poison

För tjugotvå år sedan utvecklade Capcom spelet Street Fighter ’89, som skulle bli en fristående uppföljare till det halvframgångsrika fightingspelet Street Fighter. Efter många om och men ändrades planerna och Final Fight blev ett eget spel istället för att bygga på Ryus äventyr, men det var hela tiden tänkt att utspela sig i samma värld.

Någonstans på vägen måste det ha varit någon på det amerikanska kontoret som hörde av sig, eller att någon på det japanska kontoret tänkte till. Final Fight skulle bli en stor internationell release och att slå tjejer var fortfarande inte helt rumsrent. Den geniala planen var att helt enkelt bestämma att de två ”kvinnliga” fienderna, Poison och Roxy (med namn från 80-talsrockare), var transvestiter! Problemet löst. Final Fight släpptes och blev en stor succé. ... Läs hela texten

300 toppspel #4: Nights: Into Dreams

Nights: Into Dreams
Format Saturn
Utvecklare Sega
År 1996
Genre Plattformsflum

Jag ägde inte en Saturn förrän 2001, så därför missade jag precis hela generationen. Det året besökte jag däremot Japan och i spelbutikerna drällde det av Saturn-spel som var mer eller mindre gratis (Virtua Fighter 2 kostade blott 7 kr). Ett av spelen jag passade på att införskaffa var det legendariska Nights, komplett med analogpad. Och visst höll det, trots att det var fem år senare. Den allmänt flummiga designen, den mysiga musiken och en perfekt spelkontroll gjorde det till en riktigt skön upplevelse. Tyvärr är det väldigt sällan jag orkar slita fram Saturnen numera, men när jag gör det är Nights självskrivet. Och så kan man ju fundera på hur spelvärlden hade sett ut idag om Sega hade släppt ett riktigt Sonic-spel istället för att experimentera med det här. ... Läs hela texten

Flipperkungarna som byggde ett spelimperium

Det största svenska spelföretaget började i ett studentrum. Jag har tagit ett snack med folket som grundade DICE om flipperspelen som satte Sverige på spelkartan: Pinball Dreams, Pinball Fantasies och Pinball Illusions.

För över tjugo år sedan började tre svenska killar i ett studentrum att fila på ett Amiga-spel. Andreas Axelsson (programmering), Olof Gustafsson (musik), Fredrik Liliegren (design) och Ulf Mandorff (fysikprogrammering) började redan 1989 och fick snart hjälp av Markus Nyström (grafik). Digital Illusions hade tidigare jobbat tillsammans i demogruppen The Silents, men nu hade de ett hål att fylla: flipperspel i datorformat. För då fanns det inga vettiga flipperspel att tala om. De som fanns tenderade att vara plottriga, ihoptryckta historier som bara med lite god vilja kunde kallas flipper. Utan några egentliga förebilder var det ett hårt arbete. Andreas, programmeraren bakom spelet, berättar: ... Läs hela texten

SNK släpper mer samlingar

Det kanske är ett tecken på vad som komma skall, men SNK har precis utannonserat ännu en samling, till PSP den här gången. För en gångs skull handlar det inte om ett paket Neo-Geo-lir utan om en trave klassiker från den tidigare eran. För de allra flesta är det nog Ikari Warriors som är mest bekant där, men även P.O.W. och Prehistoric Isle kan kanske väcka några minnen. Den 21 april släpps samlingen SNK Arcade Classics 0 i Japan, tveksamt om den kommer hit men lättimporterat i alla fall. ... Läs hela texten