Under betan av World of Warcraft: Cataclysm fanns det otaliga sätt att ha sönder spelet. Väldigt mycket av världen byggdes runt 2003-2004 i den trygga förvissningen att det inte alls gjorde något att det fanns enorma hål bakom de kulisser som utgjorde världen – folk skulle ändå aldrig kunna ta sig dit. Det förändrades i kataklysmen när folk plötsligt fick möjligheten att flyga. Att ta sig till undersidan av världen var inte svårare än att till exempel flyga in i en av tunnlarna i byn ovanför Menethil. Den ledde förstås ingenstans eftersom man inte skulle kunna ta sig dit ursprungligen, men istället för att falla till sin död under världen kunde man ju nu flyga runt fritt. Så länge man inte flyger genom vatten som är oändligt djupt under världen, och därmed lämnar sitt flygdjur, och faller till sin död. På så sätt tog jag mig till Twilight Highlands och Uldum medan de fortfarande var avspärrade och ofärdiga.
månadsarkiv: maj 2011
Rare Soul Edge art: Siegfried
Pretty much since I first started playing Soul Blade (as Soul Edge was renamed in the west, probably because of that Langdell bastard), Siegfried was my favourite. The little guy with the huge sword and the cocky attitude was a blast to play, and it didn’t hurt that he pretty much became the main character after that. A kid of 16 in this game, Siegfried Schtauffen led a band of brigands who robbed their way around the Holy Roman Empire, which Germany was a part of at that time. Coming across a group of battle-weakened knights, Siegfried and his Schwarzwind fell upon them and killed them all in search for treasure. However, after killing the leader, Siegfried realized that it was his father, Frederick, just home from the crusades. Siegfried snapped… and yet this was just the beginning of his… eh… nightmare.
Recension: Nin2-Jump
Cave är en av spelvärldens största mästare, på sitt område. Ur den lilla japanska studion släpps mästerligt shoot’em up efter mästerligt shoot’em up. Jag kan inte säga att jag har bemästrat något av dem, men jag fascineras av bullet hell-genren. Dodonpachi Daiohjou, Dodonpachi Daifukkatsu och Espgaluda tillhör mina favoriter i genren. Ja, Cave vet verkligen precis vad de sysslar med.
Tyvärr vet de inte så mycket annat. Jag testade Mushihimesama: Bug Panic till Iphone i tron att det skulle vara ytterligare en briljant shooter. Jag hade fel, det var någon sorts uppifrån-pangare med usel kontroll och det var smått bedrövligt. Och nu har jag testat Nin2-Jump, ett plattformsspel med toksvåra utmaningar och en minst sagt unik design.
Ännu ett Optimus Prime-mästerverk på väg
Masterpiece Optimus Prime var en av prylarna som fick mig att börja samla Transformers igen för sju år sedan. Det var en mastodontpjäs som var extremt detaljerad och delvis gjord i metall vilket gjorde honom ordentligt tung. Det var ett solklart köp då trots att den kostade runt sjuhundra inklusive frakt. Sedan dess har det släppts ett flertal lika briljanta Masterpiece-utgåvor av Megatron, Grimlock, Starscream (och hans polare Skywarp och Thundercracker) samt senast Rodimus Prime, plus varianter av Optimus i alla tänkbara färger: vit som innerdelen av Ultra Magnus, nyutgåvor i rött fast med släp och allt, en mörktonad ”död” version (!) och senast en ”sista chansen”-utgåva av originalet. Lite less har man i alla fall hunnit bli.
Starhawk är utannonserat!
En av Sonys sämst bevarade hemligheter är Starhawk, den andliga uppföljaren till Warhawk som, lite oväntat, visade sig bli ett av de bästa onlinespelen till Playstation 3. Frågan är om jag inte har haft mest kul med det till och med. Nu är det utannonserat i alla fall och det ser väldans lovande ut. Det finns fortfarande en klar Warhawk-känsla men även blandat med en rejäl gnutta Red Faction. Jag vet inte om jag kommer att bry mig så mycket om singleplayerdelen även om vilda västern i rymdmiljö är ett ganska coolt grepp. Huvudpersonen är lite väl mycket Baldur från Too Human.
Minnesvärda medelmåttor
Det är en sak att lista sina absoluta favoritspel, men under åren har det ju hunnit bli en del spel och alla är absolut inte några superhöjdare. Men ändå kan det vara spel som har något litet extra som gör att man minns dem sådär 15-20 år senare. Så här är några gamla medelmåttor som är värda att minnas, och för att göra det hela ännu mer genuint tänker jag inte faktakolla något på Mobygames eller Wikipedia, så det så (bilderna letade jag rätt på i efterhand).
Metal Mutant
Format Amiga
Utvecklare Bra fråga
År 1991, typ
Genre Pusselaction
Soul Calibur 5 äntligen utannonserat!
Och så det officiellt! Soul Calibur 5 kommer att släppas till Xbox 360 och Playstation 3 under 2012 och det kommer att utspela sig sjutton år senare – det är fortfarande oklart om det betyder sjutton år efter Soul Calibur (tretton år efter Soul Calibur IV) eller sjutton år efter Soul Calibur IV.
Det innebär förstås direkt en massa förändringar. Huvudpersonen är Patroklos, som inte är en så stor nykomling som man först kan tro. Han är son till Sophitia och föddes strax efter att hon gift sig med Rothion, vilket gör honom 17-20 år gammal ungefär. Han använder en mer rörlig variant av sin mors kampstil. Hans design är rätt cool och påminner lite om slutskurken i Valkyria Chronicles och lite allmänt om dekadenta romerska kejsare. Uppenbarligen har han hyfsat hög status i alla fall, med sin eleganta klädsel. Kan bli intressant, men jag är förstås mer intresserad av…
Rare Soul Edge artwork: Sophitia
With Sophitia’s son Patroklos confirmed to be the main character of Soul Calibur 5, who better to present today than the mother herself, back when she was a fair maiden of 18? I say rare, but Sophitia being Sophitia, most of these pictures have been shown online already. However, I can’t recall seeing the render elsewhere before. And how I long for the days when she actually wore some kind of armor rather than ”look, there’s a piece of metal here, it’s armor, really!”.
Rare Soul Edge artwork: Mitsurugi
I started scanning some Soul Edge books I’ve had laying around. I won these on Ebay some time ago and I was surprised to see loads of artwork that hasn’t really been available online, except in a few cases in circa 1997 era scans (i e, tiny and horribly compressed thumbnails). While I don’t want to break these books entirely, I also want to share this stuff so I’m scanning them as carefully as I can.
In last night’s blog I started out with Li Long who gets a few neat pictures with him and Chie. Today it’s Mitsurugi, who looks very awesome here. I really like how he’s actually painting the kanji on his jacket himself – sometimes nowadays you get the feeling that everyone gets their gear pimped for them at West Coast Customs or something. The kanji should mean ”tiger” but it’s slightly off. It’s also nice to see a younger, more care-free Mitsurugi. I always felt he became a bit too much of a badass in the later games.
Två dagar kvar till Soul Calibur 5 (+rare Soul Edge artwork: Li Long)
Namcos nerräkning har pågått ett tag nu och nu är det bara två dygn kvar tills vad det nu är kommer att presenteras. Och det krävs väl ingen raketforskare för att lista ut att det är Soul Calibur 5 det gäller. Hela grejen med en bok och ett svärd ovanför dryper av Soul Calibur, för att inte tala om att man på de slitna sidorna kan ana ett ordspråk i stil med det gamla ”By history a man becomes a soldier, through history a soldier becomes a hero” som de har kört med ett tag.