En bieffekt av att ha nördat på med spel i ett antal år är att det sätter sig på hjärnan, bokstavligen. Det kan vara tillfälliga effekter som när jag sökte efter vita ytor på hemsidorna jag surfade på efter att ha spelat Portal 2, eller känslan av att hela världen rullar uppåt när man har stirrat på Rock Band i flera timmar. Men vissa saker biter sig fast och försvinner aldrig, särskilt när det gäller musikstycken. Och det behöver inte ens vara de spelen jag har spelat mest. Här är mina oftast återkommande nynnmelodier.
månadsarkiv: augusti 2011
Twinka lilla stjärna där
Nu blev min lilla paladin 80. Åh, så snabbt de växer upp, och så vidare. Ändå har jag tagit det väldigt lugnt på sistone och ägnat större delen av nivå 75-80 med att dagligen köra Wyrmrest-uppdrag och kanske någon instance också. Väldigt lite andra uppdrag blev det, men så har jag också gjort Northrend tre gånger (varav en gång sedan Cataclysm släpptes) och är rätt redigt less. Nu är jag bara 4000 från att bli bästis med Wyrmrest och få min alldeles egna drake, och sen kan jag påbörja färden mot 85 och egna äventyr i Molten Core och andra ställen.
Select and make your first move
Nu är äntligen Street Fighter III: Third Strike Online här, den fjärde hemversionen av det här spelet och den mest välfyllda någonsin. Tidigare var det bara Xbox-versionen (som en del av Street Fighter Anniversary Collection) som gick att spela online men när gamla Xbox Live stängdes ner försvann också den möjligheten. Det var troligen det, och framgångarna med Street Fighter IV, som övertygade Capcom att göra en storsatsning på sitt mästerverk. För det är nog ändå så. Street Fighter III: Third Strike är det bästa fightingspelet som har gjorts.
Äntligen Virtua Fighter 5: Final Showdown
Det dröjde, det dröjde länge och det fortsätter att dröja ett tag till. Men nu är det äntligen bestämt. Den definitiva versionen av den här generationens näst bästa fightingspel, Virtua Fighter 5, kommer äntligen att komma till hemkonsolerna och då som nerladdningsbart spel. Fast det kommer att dröja till nästa sommar. Nu är i och för sig hösten proppfull med spel som Third Strike Online, King of Fighters XIII och Ultimate Marvel vs Capcom 3 så det kanske går att hålla ut.
Fantastiska nyheter i alla fall, den här versionen är hett efterlängtad. Jag lär nog inte spela med någon av nykomlingarna (gamle sumobrottaren Taka-Arashi som nu gjort comeback, och franskjapanske (?) karatenissen Jean Kujo), men det är så mycket nyheter ändå att syssla med. Jag ser också fram emot att äntligen kunna spela online med min feta Real Arcade Pro 3-sticka. Bring it, säger jag!
Babylon 5
Det är märkligt. Jag har bloggat i nästan fem år och ändå har jag aldrig skrivit något om en av tidernas bästa och mest genomtänkta tv-serier: Babylon 5. Jag såg den ursprungligen ungefär i takt med att den gavs ut på video, efter att ha övertalats till att plöja de första säsongerna. Den sista biten väntade jag med spänning till varje nytt avsnitt. Några år senare kom hela alltet på DVD och då var det dags att vänta igen. Sedan dess har jag sett igenom hela serien, fem säsonger à 22 avsnitt, två gånger. Och varje gång hittar jag något nytt.
Lite mer japanska bud
Jag satt på japanska Yahoo Auctions ett tag och fönstershoppade. Det finns ju så oerhört mycket som vore kul att ha, men samtidigt är det ju lite extra dyrt och omständligt att beställa. Samtidigt sitter redan min inköpare Celga på lite grejer som jag skulle vilja ha skickade (en från i december) och då behöver jag ju motivera den dyra internationella frakten på något sätt. Så jag lade några bud. Chrono Trigger och Final Fantasy VI, både i originalkartonger och i bra skick, för sammanlagt 1000 yen (83 kronor) plus avgifter låter ju helt okej. Ska jag någonsin spela dem kommer det ju att vara någon form av nerladdad version men för samlingen vill jag hellre ha de här snygga fodralen. Sen satsar jag också på samlarutgåvan av Suikoden IV. Även det till samlingen, det är ju snygga boxar och spelet hade åtminstone bra artwork så den medföljande boken ska bli intressant att se. Suikoden V har jag ju redan i det här formatet, så nu återstår det att se om del tre går att leta rätt på. 2000 yen kan det tänkas kosta.
300 toppspel #27: Simon the Sorcerer
Jag berättar om de 300 bästa spelen jag någonsin spelat och vad de har betytt för mig, utan inbördes rangordning
Simon the Sorcerer
Format Amiga/PC
Utvecklare Adventure Soft
År 1993
Genre Äventyr
Ett av de sista stora spelen till Amiga var Simon the Sorcerer, och jag menar verkligen stort. Nio disketter tog det upp, nio disketter som jag febrilt jonglerade allt eftersom nya fantastiska miljöer och dialoger laddades in. Som det enda icke-Lucas Arts-spelet som kunde jämföra sig med giganterna var Simon the Sorcerer sprängfyllt med humor och bisarra situationer i en sagovärld där allt kunde hända. Jag minns fortfarande hur Simon stoppade ner en tremeterstege i sin hatt, besöket hos den patetiska träskvarelsen som bjöd på stuvning, det strejkande trollet på bron, en lång och icke givande diskussion med trämask och den mysiga musiken. Och så minns jag frustrationen i att, två år innan min internetdebut, sitta fast i spelet i flera veckor innan jag hittade de där tändstickorna ologiskt placerade i ett hörn.
Nier – en andra åsikt
För ett tag sedan gjorde jag slag i saken och köpte Nier. När jag recenserade det ursprungligen var det på en testmaskin och jag hade inte gjort allt i spelet, så jag ville få möjlighet att faktiskt avsluta det helt och hållet i lugn och ro. Dessutom ville jag inte missa chansen att få tag på det här spelet. Nog för att färre och färre spel blir riktiga rariteter numera – nu när alla klassiker verkar släppas igen för nerladdning inom några år – men Nier är ett sånt där spel som troligen inte kommer att få någon fler chans. Därför var det klart värt sina 200 kronor, om inte annat för en möjlighet att lyssna på det fantastiska soundtracket igen.
’Til all are Canon
Ett hett efterlängtat paket anlände idag, innehållande ett stycke Masterpiece Rodimus Prime i den amerikanska utgåvan. Förutom att kosta 130 dollar mindre än sin japanska version saknar han förmågan att förvandla sig till en futuristisk husbil anno 1986, men i gengäld har han fått sig en Targetmaster-kompis och snyggare stövlar. Targetmasters, för er som missade min video om Fortress Maximus, var ett gäng människor som blev cyborger som kunde förvandla sig till vapen åt Transformers. Hot Rod, som senare skulle bli Rodimus Prime, var en av dem som bytte bort sina pålitliga fotongevär mot en kille som onekligen inte skulle leva i miljontals år. Och ändå står det klart och tydligt INTELLIGENCE 10 på förpackningen.
Oväntat spännande Just Dance 3-låtar
Sedan jag hittade danslåtarna i Singstar och uppskattade dem gjorde jag ett försök med Dance Central, men konstigt nog klaffade det inte. Jag tror det är en blandning mellan den oerhört jobbiga attityden på spelet och dess karaktärer, och låtutbudet som var bedövande trist. I de två låtar jag skaffade till Singstar fanns mer spelvärde än i Harmonix hela låtlista vilket var minst sagt förvånande.
Fast kanske kan Just Dance 3 bli något för mig och en anledning att sparka igång Kinecten igen efter att Child of Edens ljuva musik klingat ut. Dess låtval är betydligt mer standardiserat och påminner mer om något ur Singstar, vilket passar utmärkt för någon som hatar den mesta rena ”dansmusiken”. Den 11 oktober ska det släppas och kanske blir det dansfest då.