månadsarkiv: september 2011

Dags att göra något åt orättvisorna i World of Warcraft

I dagarna har testandet av patch 4.3 kommit igång och MMO-Champion har sin vana trogen rotat igenom filerna efter nyheter i form av nya modeller. Ända sedan Wrath of the Lich King har Blizzard bemästrat sin grafiska stil och det är hela tiden häpnadsväckande att se hur mycket som går att göra med bra animation och handgjorda texturer men extremt lågdetaljerade modeller.

Det blir också allt fler karaktärer som får sig uppfräschingar. Varian, Garrosh, Sylvanas och Jaina tillhörde de första men nu rullar det på regelbundet. Den här gången är det Azshara, Illidan och Tyrande som har blivit ordentligt upputsade för sina äventyr runt Well of Eternity, men åtminstone nattalvernas ledare kommer förstås att kunna visa upp sig även i andra sammanhang (Azshara och Illidan är ju, som bekant, rätt förändrade i modern tid). Kollar man närmare så är det inga tokstora förändringar i själva modellerna, utan bara förbättringar. Händer som inte längre är monstruösa polygonblock (om än fortfarande överdimensionerade), fötter med aningen mer definition, snäppet mindre kantiga axlar. Det som däremot är ordentligt mycket bättre är texturerna som inte alls är lika suddiga och övermättade, och kläderna som faktiskt består av modellering och inte bara en flat textur. Och kollar man på satyren, en av spelets äldsta modeller, ser det inte ens ut att vara samma spel. Och det är ändå en relativt oviktig monsterdesign. Är det inte dags att prioritera om? ... Läs hela texten

300 toppspel #30: Super Smash Bros Melee

Jag har listat en tiondel av mina 300 favoritspel utan inbördes rangordning. Idag: Gamecubes systemsäljare nummer ett.

Super Smash Bros Melee
Format Gamecube
Utvecklare Nintendo/Hal
År 2002
Genre Party

Jag minns det så väl: ett av mina första besök hos Jonas Mäki. Som den spelgalning han var hade han förstås importerat en japansk Gamecube och huvudnumret var förstås Nintendos partyslagsmål, ett spel som skulle förbli ett av de allra bästa på formatet. Eftersom jag aldrig köpte en Nintendo 64 var konceptet helt nytt för mig, och samtidigt fullpackat med superskön nostalgi. Jag hade förstås valt ut Samus sedan länge – det här var hennes första spel sedan Super Metroid för mig – men även Popo och Nana – Ice Climbers – var självskrivna. Jag fastnade också snabbt för Pikachu och Kirby, och lärde mig också att gilla både Falco och Pichu. Nog för att spelet var ett riktigt kompetent tävlingsspel, särskilt om man drog ner en skala på slumpfaktorerna, men för mig var det den totala nostalgichocken som blev det bestående minnet. Alla banor hämtade från obskyra gamla spel. Alla troféer man kunde snurra runt och kika på fakta om. Koji Kondos legendariska ledmotiv i nya, fantastiska tolkningar. Det dröjde ett tag till den svenska premiären innan jag själv slog till, men väl där blev Super Smash Bros Melee mitt givna förstaval. ... Läs hela texten

Nu börjar höststormen

Radiant Silvergun för ett tag sedan. Ico och Shadow of the Colossus anlände tidigare i veckan. Idag kom även Dark Souls. Sen har jag fortfarande inte hunnit testa Deus Ex eller Xenoblade (fast båda får nog vänta till en lugnare period). Inom en månad kommer sedan The Adventures of Tintin, som både är intressant för licensen och för det faktum att det är Beyond Good & Evil-gänget som utvecklar. Sen är vi inne i november och då inleder Uncharted 3, för att följas av The Elder Scrolls: Skyrim och Halo-remaken. ... Läs hela texten

Tredimensionellt spelande, en vecka senare

Efter en vecka med den nya TV:n har jag hunnit testa en hel del i 3D, och kunnat samla lite intryck. Till att börja med är det relativt smärtfritt att sätta igång. Det var bara att låta Playstation 3:an söka fram lämpliga upplösningar och då upptäcker den själv att det finns stöd för 3D. När det väl är aktiverat finns det olika sätt att få igång det i själva spelen. En del frågar automatiskt när du startar dem (Super Stardust, Wipeout, Ico), andra måste man själv välja det i en meny (Dynasty Warriors 7). Förutom spelen jag råkade ha finns det också en del demos och trailers att ladda ner, så glasögonen har gått varma. ... Läs hela texten

Inte man nog att recensera Radiant Silvergun

Egentligen borde jag ha varit klar med en recension av Radiant Silvergun nu. Jag menar, jag har spelat shoot’em ups förut, även den typen av fullständigt genomsjuka mördarshooters som Radiant Silvergun tillhör. Jag har faktiskt klarat det, en gång i tiden på Saturn. Men det här är inget vanligt shoot’em up.

En logisk vurpa som tidigare spel har gjort är att erbjuda oändliga credits redan från start. Det handlar ju i många fall om arkadkonverteringar och då är det enklare att bara aktivera Free Play och skicka iväg spelet till de tjugotvå spelare som kommer att köpa det, än att programmera in någon sorts upplåsningsmekanik. Så var det till exempel i Espgaluda, Dodonpachi Resurrection, Steel Dragon EX, Gunbird-samlingarna och många andra budgetutgåvor på Playstation 2. Sen är det någon som köper det (ofta av rent misstag), spelar klart det på 20 minuter och sedan gnäller på att det var bortkastade pengar. ... Läs hela texten

Ragnaros hand i min hand

Åtta dagar tog det. Åtta dagar av relativt intensivt farmande, letande och ideliga besök till Molten Core. Åtta dagar då min krigare var stationerad där inne mer eller mindre på heltid i jakten på svindyra Blood of the Mountain, växlat med min paladin på varv efter varv runt Winterspring för att farma Arcane Crystals. Men skam den som ger sig, och tack vare några auktionshusfynd och hyfsat tur med de tre figurer jag kan göra Molten Core med, så lyckades jag få ihop alla materialen igår. ... Läs hela texten

Dare!

Nu i efterhand märker jag att jag skyfflade undan Masterpiece Hot Rod väldigt snabbt. Han förtjänar liksom mer, som den senaste i raden av fantastiskt välkonstruerade lyx-Transformers. Så jag ägnade kvällen åt att kolla upp ikoniska ögonblick ur filmen (den gamla) och damma av några andra gamla favoriter för en fotosession. Som en av den nya generationen Transformers var Hot Rod något helt annat än de gamla kantiga robotarna, på gott och ont. Men det ger honom onekligen en rätt skön personlighet och en slående design. ... Läs hela texten

Nyutgåvor – den nya bakåtkompatibiliteten

Tidigt den här generationen var det ett ganska stor grej med att kunna fortsätta spela sina gamla spel på sin nya konsol. Microsoft byggde in stöd allt eftersom för större titlar, Sony släppte en konsol som (i teorin) kunde spela alla gamla spel rakt av. Och Nintendo gjorde samma sak. Då var det viktigt, när konsolerna var nya och det var viktigt att locka de gamla fansen, och erbjuda någon sorts mervärde istället för att man skulle behöva köpa enbart nya spel.

Men idag är det helt annorlunda. Microsoft har slutat helt att uppdatera sin bakåtkompatibilitet och i och med att gamla Xbox Live stängdes ner är det många av dem som är rätt ospelbara idag. Ett tag satsade de på att även sälja spelen för nerladdning, men förutom ett (!) spel 2010 har det slutat sedan 2009. Sony fick snabbt slita ut Playstation 2-delarna i Playstation 3 för att kunna pressa priset till rimliga nivåer, och erbjuder idag bara bakåtkompatibilitet med PSone som, med undantag för ett par rollspel, är till 99% meningslös idag. Och nu senast släpper Nintendo en uppdaterad Wii som har tagit bort de extra Gamecube-uttagen och därmed gör att gamla spel inte fungerar trots att resten av hårdvaran skulle vara fullt kapabel att köra Super Mario Sunshine eller Metroid Prime. ... Läs hela texten

Mer intryck av Diablo III-betan

Hmmm. Så var det slut på betan. Det som är tillgängligt att spela nu är tydligen bara de första timmarna i spelet, en kampanj för att återuppliva och sedan ha ihjäl The Skeleton King. Så efter ännu någon timmes slaktande och röjande var det färdigt. Nu lär jag få vänta vidare innan nästa del dyker upp, så jag kan ju passa på att berätta om upplevelsen hittills.

Det är uppenbart att Diablo III håller sig nära sitt ursprung. Förutom vissa praktiska lån från World of Warcraft (bland annat kan man bygga egna föremål) är det old-school dungeon hack på riktigt. Framslumpade, enorma banor fyllda med monster och spännande loot, och möjligheten att göra om uppdrag gång på gång för att lyckas vinna den där allra bästa prylen. Det snålas inte med fiender att ha ihjäl. Titt som tätt springer man in i strider med ett tjugotal fiender på samma gång. ... Läs hela texten

Första intrycken av nya tv:n

Okej, Diablo III fick vänta. En liten sväng hann det bli medan jag väntade på leveransen men annars har kvällen varit tillägnad min nya tv: en 47 tums 3D-skärm från LG (47LW450).

Jag hade hört blandade åsikter om input lag på den, men tydligen skulle 450-modellen vara bättre än 550, särskilt om man ställer den i PC-läge för alla HDMI-ingångar. Det verkar stämma. Jag körde lite Street Fighter III och hade inga problem med pareringarna. Tv:n är också bra på lågupplöst material som inte körs via HDMI, vilket jag bekräftade med att få in dem gamla Dreamcasten och testa både Jojo’s Bizarre Adventure och Soul Calibur (som jag blev sittande med ett tag, oj vad det rockar fortfarande). ... Läs hela texten