månadsarkiv: oktober 2011

Datorn lever på sparlåga

Lämna ett svar

Hmmm. Hm. Hmmmmm. Klick hmmmm.

Datorfelsökning är något av det jobbigaste jag vet. En gång i tiden var jag riktig datorpulare som satt och joxade i bat-filer till höger och vänster, men nu vill jag bara att allt ska funka. Den senaste tiden har datorn strulat mer och mer. Till slut verkar jag ha lokaliserat felet till något med RAM-minnet. I min dator har jag två 1-gigabyteskort och två 512-megabyteskort. Som felsökning provade jag att plocka ur båda ettorna och flytta 512-orna till förstaplats. Då gick det utan problem, om än segt. Jag har haft datorn igång i flera timmar i sträck, komprimerat film, kört lite World of Warcraft (så bra det nu går på 1 gig minne). Så provade jag att låna ett 1-gigabytes minne av en kompis. Kopplade in det också på plats tre. Inga problem att köra på två gig totalt. Fungerar också bra ensamt på plats ett. Testade med alla tre 1-giggarna och datorn startar inte ens. Det vill säga att strömknappen inte reagerar. Det fungerar inte heller med en gammal etta, den lånade ettan och de båda 512-orna. Jag plockar ur allt och sätter i en av mina gamla ettor. Datorn startar men får blåskärm när Windows kommer igång, först på en gång och sedan två gånger i följd exakt när jag försöker starta Opera. Jag utgår från att det var det kortet som krånglade, stoppar i det andra istället. Datorn får återigen ingen ström. Jag tar bort allt och stoppar in mina två 512-or. Och det fungerar igen. ... Läs hela texten

World of Warcraft human paladin: Judge Malthred

1 svar

Jag minns så väl när jag såg de första nya World of Warcraft-figurerna av DC Unlimited. De var ännu mer detaljerade än SOTA:s figurer, ni vet, den där tauren, odöda och trollet som fanns att köpa när spelet först släpptes. Att jag råkade stå i en presentbutik på Blizzard Worldwide Invitational bidrog kanske till den mäktiga stämningen. Hur som helst, i ett ögonblick planerade jag att köpa allihop. Men så blev det inte, lyckligtvis. Sedan dess har det nämligen brakat på med massvis av figurer av alla möjliga klasser och dessutom en lång rad kända ansikten som Garrosh, Arthas, Illidan och Sylvanas. Istället begränsade jag mig till de som mest passar in på mina figurer. ... Läs hela texten

Totalt busskaos

Lämna ett svar

Stadsbussarna i Östersund har kommit på den goda idén att byta ut sina biljettsystem och i samma veva smyghöja priserna (något man förstås kallar en sänkning). Givetvis måste alla busskort bytas ut och det har man kunnat göra i en vecka, på två platser. Gissa om det har varit kö. Idag slutade de gamla korten fungera så jag var så illa tvungen att ta den smällen. En halvtimme fick jag vänta med nummerlapp innan det blev min tur att flytta över fyra futtiga resor till det nya kortet, i en liten lokal packad med folk. Tur att det här inte är Contagion. ... Läs hela texten

Det gick ju som en dans

Lämna ett svar

Igår var jag, Mikael Skäggnörd Sundberg, ute på dans. Det tillhör inte direkt vanligheterna, men jag har haft kul de gånger det har varit julfest på jobbet och så råkade jag hitta ett evenemang här i Östersund på Folkets Hus precis när jag blev sugen.

Och kul var det. Jag är självlärd, förutom någon sorts insats på gymnasiet, men det gick bra ändå. Jag hann dansa med så många att jag tappade räkningen. Det var mycket folk i blandade åldrar men överlag många yngre, vilket jag inte riktigt hade trott. Det råkade också vara ett samarrangemang med Nykterhetsrörelsens Scoutförbund så hela alltet var också väldigt städat, samtidigt som det blev fler i min ålder. ... Läs hela texten

Så skulle Rock Band bli perfekt

Lämna ett svar

När det kommer till musik är min smak tämligen mainstream, med en dragning åt retro. Visst gillar jag en del halvobskyra artister, men när favoriterna inkluderar Queen, ABBA och The Beatles är det svårt att försöka komma med någon sorts prettoambitioner. Jag må förakta modern automatstämd plastpop men de här banden sålde knappast 300 miljoner skivor via en hemsida på MySpace, om man säger så. Därför är jag generellt ganska nöjd med Rock Band som det har blivit idag, med en bredare bas av populära artister i allmänhet och inte bara ett fokus på tvåminuters gitarrsolon och skrikig sång. Men det kan fortfarande bli bättre. ... Läs hela texten

300 toppspel #34: Soul Calibur

Lämna ett svar

Soul Calibur
Format DC
Utvecklare Namco
År 1999

När Soul Calibur släpptes till Dreamcast i Sverige var jag i upplösningstillstånd. Jag hade väntat så länge, och att jag fick testa ett japanskt exemplar en kortare stund på Nordic Games butik i Linköping gjorde inte saken bättre. Jag hade beställt spelet online någonstans, men dagen det släpptes gick jag ner till affären… och kom hem med ännu ett exemplar. Jag kunde inte vänta en dag till.

Och Soul Calibur var och förblir ett mästerverk. Grafiskt var det hästlängder före allt annat och Namco hade satt ihop ett komplett spel med tonvis av utmaningar och en spelbarhet som de fortfarande inte har lyckats återskapa. Än idag går det att plocka fram och avnjuta, trots att glansen har mattats av en aning. Varje gång ett nytt spel i serien lanseras hoppas jag på att det äntligen ska bli överträffat. Varje har jag blivit besviken. ... Läs hela texten

Lite dyrare Vita

2 svar

Tydligen kommer ett minneskort att krävas för att en del spel till Playstation Vita ens ska starta. Det rör sig bland annat om Sony-spel som Uncharted och Everybody’s Golf. Till saken hör förstås att Vita använder ett eget minneskortsformat som kostar betydligt mer än motsvarande SD-kort när den släpps. Man får alltså räkna med en kostnad på minst 500 kronor utöver priset på själva konsolen innan man kan sätta igång. Det här har förstås rört upp en del upprörda känslor, bland annat på NeoGAF. ... Läs hela texten

Contagion

Lämna ett svar

Kom just tillbaka från Östersunds erkänt usla bio som inledde visningen med att köra filmen i fel proportioner, tills någon gick och sa till. Men men, Contagion såg jag, och det var en helt okej thriller med många bra skådisar, på temat ”vad händer den gången domedagsprofetiorna om den årliga sjukan faktiskt stämmer”. En realistisk och övertygande film som inte gottade sig i hemskheterna.

Fast en sak är då säker. Har du minsta lilla drag av hypokondri bör du låta bli att se Contagion. Och om du ändå ser den, låt bli att köpa en påse lösviktsgodis innan… ... Läs hela texten

Äventyrsfest och bonusplast

Lämna ett svar

Inte för att jag behövde övertalas, men nu börjar de första recensionerna på Uncharted 3 dyka upp och betyget är i topp (till och med Petter Hegevall som alltid varit småskeptisk till serien är helt lyrisk). Så jag slängde iväg en beställning till Spelbutiken. Det här ska bli riktigt mums. Uncharted 3 är inte bara uppföljaren till två av de bästa Playstation 3-spelen, det är också mitt första ”riktiga” 3D-spel. Det är en sak att se Playstation 2-konverteringar eller halvsimpla spel som Dynasty Warriors och Stardust rulla på, det riktiga elddopet kommer med ett fullfjädrat och grafiskt maxat spel som det här. Om Uncharted 3 fungerar, då är 3D här för att stanna, åtminstone för mig. ... Läs hela texten

Ångest, plåga, skräck och ljuv, ljuv triumf

3 svar

Med den rubriken behöver jag nog inte ens berätta vilket spel det handlar om så låt mig komma till saken. När jag recenserade spelet spelade jag mestadels med en rätt tungrodd riddare i knölig plåt. De gångerna jag behövde slänga mig två meter åt sidan för att undvika att få ett ton svärd i huvudet (vilket händer jämt och ständigt) brukade det sluta med en massa skrammel och att jag åkte på nästa smäll istället.

Så istället för att plåga mig vidare startade jag om. Den här gången blev det en odöd samuraj med drag av Prince of Persia, men jag hann egentligen bara testa den lite snabbt. Nu har jag kommit längre. Det tog inte så lång tid att besegra de första två bossarna, men sen körde jag fast. Ordentligt. Att köra fast i Dark Souls är ungefär som att köra en ångvält rätt in i ett berg. Det må ha tagit evigheter att ta sig dit och du må ha en himla massa kraft bakom dig men du kör fast oavsett. ... Läs hela texten