månadsarkiv: februari 2012

Det lever! Arkadspelet är färdigkopplat!

1 svar

För ett år och två dagar sedan rullade ett fullstort arkadspel in genom min dörr, med lite hjälp. Då hade jag äntligen gjort slag i saken och köpt mig något som jag har velat ha väldigt länge. Spelet som satt i var Virtua Fighter 3 som drevs av den en gång mäktiga Model 3-hårdvaran, ett halvintressant spel men inte det jag ville ha. Anledningen till att jag köpte just det kabinettet var dels att det var i väldigt bra skick, hade ett acceptabelt pris och att knappuppsättningen med fyra knappar passade utmärkt till mina planer. ... Läs hela texten

Lego + Mega Man 2 = konst

Lämna ett svar

En kreativ själ har ägnat ett antal timmar, 37248 legobitar och en okänd summa pengar åt att skapa ett stycke konst på 1,5 gånger 1,5 meter. Fantastiskt läcker, jag vill ha en själv! Fast jag får nog nöja mig med mitt svartvita självporträtt gjort i Lego Mosaic…

Samtidigt kan man ju konstatera att han missade chansen att göra en av rutorna i genomskinliga Lego-bitar och lägga en blinkande ljusslinga bakom…

Recension: To The Moon

1 svar

Ibland går det snabbt. Igår fick jag ett tips om To The Moon (tack för det!). Idag skriver jag recensionen, till tonerna av soundtracket. Digital distribution har sina fördelar.

Digital distribution är också det enda sättet ett spel som To The Moon hade kunnat släppas. Det här är ett spel med praktiskt taget noll mainstream appeal, och så mycket bättre för det. Det är gjort på enklast tänkbara sätt, i spelmotorn RPG Maker XP, men det spelar ingen roll. To The Game är ett äventyrsspel som bygger helt och hållet på sin historia, som är lika briljant som gripande. ... Läs hela texten

Recension: Jagged Alliance: Back in Action

1 svar

Min självutnämnde enmansarmé Grunty hukar bakom en sten med översikt över den välbefästa bunkern medan jag funderar på vad jag ska göra, efter flertalet självmordsangrepp. Plötsligt hör jag rop, och hela fiendetruppen börjar röra sig, västerut, mot mina tre kollegor. Snabbt flyttar jag dem långt bak, och de förföljande styrkorna stannar upp och tar ställning runt ett stenparti. En öppning för Grunty, som smyger fram mot bunkern. Genom ett fönster ser han två fiender, men just nu får de vänta. Istället rör han sig runt byggnaden och tar skydd bakom en mur. Längre bort har fienderna nämligen tröttnat på att leta efter oss, och är på väg tillbaka. De går på led mot ingången och Grunty är beredd. Efter tre snabba granater är det inte mycket kvar av dem. En blir kvar och ser sig omkring, men ser inte min tuffing som smyger runt muren och avslutar honom med ett par skott. ... Läs hela texten

Mononoke Hime på blu-ray?!?

Lämna ett svar

Enligt CDON kommer Mononoke Hime, en av mina favoritfilmer någonsin, att släppas på blu-ray, i Sverige, den 7 mars. Om det inte redan fanns ett svenskt omslag skulle jag inte tro på det, men nu verkar det onekligen så. Även sajten-som-inte-får-nämnas-vid-namn har filmen, dock bara dvd-versionen. I samma veva släpps även Arrietty, Ghiblis senaste film, och det är väl inte helt osannolikt att den svenska distributören passar på att släppa båda, särskilt när Mononoke faktiskt hade en begränsad biopremiär här i landet. Typ fjorton år sent, men ändå. ... Läs hela texten

Tintins alldeles egna godis

Lämna ett svar

Jag har läst serierna, inte sett filmen än (blu-ray i mars), men jag har ätit godiset. Jo, Tintin har tydligen sitt egna godis. Det finns tre sorter: Milou (skum+gelégodis), Haddock (hård lakrits) och Tintin (gelegodis). Tintins egna är faktiskt sämst. Ganska trist standardgodis utan någon distinkt smak, lite som de där Frukt & Blandat, eller som ännu mesigare Tutti Frutti. Haddocks är bättre, med tre sorters saltlakrits som är ganska söt men fylld med pulver. En bra mix, helt klart. Slutligen Milous, som jag inte alls trodde på men som verkligen rockade. Blandning av vitt skum och gelé brukar bli torrt och trist, men de här smakar riktigt mycket och har precis lagom mjuk konsistens. Klart värt att tugga i sig en påse, som dessutom är överkomligt liten så man inte känner sig så där riktigt hemsk när man tömmer den. ... Läs hela texten

Sixshot kommer tillbaka

Lämna ett svar

Bra timing, Takara. Knappt har jag gått igenom Transformers-böckerna där Sixshot har en ganska stor roll så utannonseras det att figuren från 1987 ska släppas igen. Och jag som trodde att jag var klar med originalfigurerna efter Fortress Maximus och Shockwave. Sixshot är en rejäl figur som dessutom har en himla massa former, och han kör den där typiska Decepticon-designen med lila och vitt på ett strålande sätt. Samtidigt är det en kantig, oposerbar tegelsten som jag egentligen inte har några som helst nostalgiska band till. Hmmm, hur göra? Hur som helst släpps Sixshot i juli, troligen till ett rätt saftigt pris… ... Läs hela texten

Transformers: The IDW Collection

Lämna ett svar

Sedan IDW tog över Transformers-licensen från det konkursade Dreamwave (som i sin tur jobbade hårt med att återuppliva figurerna i serieform från Marvels gamla serie från åttiotalet) har det släppts lite lågt räknat en miljon olika serier. Eller så kändes det i alla fall. Jag följde den första, Infiltration, som var lite väl lågmäld. Sen började det hända grejer, men i samma veva började det släppas sidoserier, miniserier och så dessutom Spotlights: enstaka nummer som fokuserade på en figur åt gången. Massvis med Transformers alltså, men dyrt att prenumerera på amerikanska lösnummer och svårt att hålla koll på kontinuiteten, för en sån finns faktiskt. ... Läs hela texten

Och så in i arkadspelet igen

Lämna ett svar

Nu måste det bli någon ordning på det här arkadspelet. Jag är less på att ha en jättekloss som bara spelar Virtua Fighter 3. Så nu har jag köpt lite kopplingssockerbitar så jag kan matcha ihop kablaget utan att löda. Planerna är uppritade. Nu är det bara att strippa kablar och skruva ihop JAMMA-adaptern. Det är den enkla biten. Den svårare biten blir sen när jag ska klippa och strippa kablar inuti själva arkadspelet. Jag vet vilka kablar det är som gäller, men det kan bli pillrigt att komma åt, sittande på golvet bakom den där pjäsen. ... Läs hela texten

Stackars Rayman

Lämna ett svar

Det blev en förhandsbokning av Vita till slut. Jag debatterade ett tag hur jag skulle göra. Det är lite märkligt egentligen. På pappret tror jag aldrig det har funnits en så solid launch-lineup till något format. Det finns säkert tio riktigt bra spel att välja mellan. Problemet, om det nu är ett, är att det inte finns en enda strålande stjärna. Inget Halo, inget Smash Bros, inget Super Mario 64, och därför är det lite svårare att verkligen motivera den från start.

Ett annat problem så här till en början är att det är PSP-releasen all over again. Seriöst. Ett Capcom-fightingspel, ett Virtua Tennis, ett Everybody’s Golf, ett Lumines, ett Wipeout, ett Ridge Racer, ett fotbollsspel, lite racing och ett plattformsactionspel i nerskalad version från en av Sonys franchiser. Jag sitter och kollar bland spelen och det är inget som verkligen känns supernytt och fräscht. Skulle möjligen vara Little Deviants då (som kanske skulle kunna jämföras med Mercury). De intressanta spelen kommer senare: Gravity Rush, Dragon’s Crown, Street Fighter x Tekken, DJ Max Technika. ... Läs hela texten