I Japan har årets Wonder Fest just börjat trappa ner. Det är en jättemässa som fokuserar på plastfigurer av alla de slag, från läckra modeller från spelklassiker (de visade upp en riktigt skön Gray Fox från Metal Gear och en ny Link i Figma-format, bland annat) till obscena nakenfigurer från mindre nogräknade källor. Förutom Samus-figuren som jag redan har förbokat fanns det nog inget mer jag verkligen vill ha. Jag har begränsat mina inköp av blandad plast rätt ordentligt på sistone och det ska till något mer än lovande Catherine- och Katherine-figurer eller en läcker Jehuty från Zone of the Enders för att jag ska nappa.
månadsarkiv: februari 2012
300 toppspel #44: Sakura Wars 3
Sakura Wars 3
Format Dreamcast
Utvecklare Sega
År 2001
När jag besökte Japan våren 2001 besökte jag varenda spelaffär jag kunde hitta, och förutom Gran Turismo 3 var det ett spel som hypades alldeles otroligt: Sakura Taisen III eller Sakura Wars III. På tv-apparater överallt spelades introvideon med den där mäktiga animedängan, och jag kunde inte låta bli. Jag köpte ett exemplar, och förberedde mig på en riktig språklig utmaning. Rollspel på japanska är ingen lätt match, även om jag var rätt haj på språket just då. Så mitt grepp om storyn var rätt vagt, men ändå fastnade jag för karaktärerna och den vansinniga idén att ett gäng danserskor på en nattklubb i Paris egentligen är hemliga agenter i varsin robotrustning, som kämpar mot olika djursuperskurkar. Spelet är en blandning av dating/äventyrspel där det gäller att göra sig vän med de olika tjejerna i rollen som standardkillen Ogami, för att sedan utkämpa rätt besvärliga strategiska strider tillsammans med dem. Till slut tog språkbarriären ut sin rätt, tillsammans med det faktum att spelet envisades med att köras i 50 hz på min moddade PAL-Dreamcast. Men jag hoppas fortfarande, mot all förmodan, på att det en gång kommer att översättas.
Shadow of the Norwegian Colossus
Jag såg just Trolljägaren. Bra film, generellt… men är det ingen fler som hellre hade sett det där upplägget i ett spel? Kom igen Funcom, det vore väl coolt?
Another one bites the dust…
Så var Whitney Houston död, må hon vila i frid. Det är alltid sorgligt när någon dör i förtid, och lite extra när det är en så pass begåvad människa som gjort så mycket bra för andra genom sin musik. Samtidigt, och nu trampar jag säkert någon på tårna, finns det också någon sorts rättvisa i det.
Det var kanske inte hennes fel att hon fastnade i droger och allmänt missbruk som så många andra superkändisar, men fastnade gjorde hon. Vi har nog allihop sett chockbilderna, inte bara på Whitney utan på Lindsey Lohan, Britney Spears och många andra, där man har tänkt att ”nu är det kört”. Men ofta är det inte det. De gör comeback något halvår senare, kanske lite slitna men nästan lika uppiffade och fräscha som vanligt. Inte nog med att förebilder som de här stjärnorna först visar att det är okej att ta tunga droger, de visar också att man kan komma tillbaka efteråt. Det blir ett dåligt föredöme i kvadrat.
Generationer av grafik
Det slog mig när jag plockade bilder från de äldre Soul Calibur-spelen, hur jag en gång i tiden tyckte att spel som Soul Blade var makalöst snygga. En gång i tiden kändes Gran Turismo som fotorealistiskt. Ja, en gång i tiden kändes Track & Field II till NES som fotorealistiskt, vilket om något visar att förväntningar höjs hela tiden, eller att glasögontekniken var urusel på åttiotalet.
Hur som helst så började jag fundera på hur nästa generations spel kommer att se ut. Några riktiga titlar har vi förstås inte fått se än utan bara enstaka grafikdemos från motorer under utveckling. Det verkar också sannolikt att nästa generation inte blir ett gigantiskt kliv uppåt. Det jag förväntar mig är i första hand bättre animationer och bättre fysik, eftersom sånt generellt är lättare att göra än hela världar med proportionellt snyggare modellering. Till exempel väntar jag mig äntligen realistiska klädanimationer och bättre hår, och spel av Dynasty Warriors-typen kommer att kunna ha arméer av figurer i samma klass som huvudpersonerna nu.
Teenage Mutant Ninja Plastfest
Jag lyckades undvika ett nostalgiköp häromåret när de gamla Turtles-figurerna lanserades på nytt, i originalförpackningar och allt. Visserligen så har jag förmodligen originalen kvar i någon låda hemma (jag var rätt försiktig med dem vill jag minnas) och visserligen följde de inte med mig på samma sätt som Transformers, men läckra var de ändå.
Fast nu blir det svårt att låta bli. Det ska nämligen släppas en uppsättning nya, detaljerade figurer som dessutom har fördelen att de faktiskt ser ut som sina tecknade motsvarigheter. Grymt poserbara verkar de också vara.
The Alternate Cast of Soul Calibur V: Silver and Rihma
One of the great things about Soul Calibur is how it allows, no, welcomes additional characters in its universe. Based on history with a good helping of fantasy, there’s plenty of room for the imagination. Here are my entries to the stage of history…
Qillakiak ”Silver” Madell
Age: 29/46
Birthplace: Thule, Greenland
Height: 158 cm
Weight: 56 kg
Weapon: Seong Mi-Na/Xiba
Backstory (Soul Calibur III and IV):
Silver was a skilled seal hunter, often making long journeys in her kayak in the waters of Baffin Bay, south of her home town Thule. One day she came across a ship larger than she had ever seen. She approached and climbed aboard. The ship was a northern expeditionary ship from Cervantes de Leon’s fleet which had gotten lost. It’s supplies were low and the men diseased and of low morale. Silver shared her food and soon taught the crew how to find nourishment in the cold waters.
Äntligen en 3D-film att testa!
Jag har visserligen ägt en 3D-tv i nästan ett halvår men intressanta filmer är det sämre med. Men nu är den här, en 3D-film som bevisligen är bra i det formatet på bio. Så tv:n får invigas med Transformers: Dark of the Moon. Sen blir nästa film förmodligen Tintin, i mars…
The Alternate Cast of Soul Calibur V: Shaana
One of the great things about Soul Calibur is how it allows, no, welcomes additional characters in its universe. Based on history with a good helping of fantasy, there’s plenty of room for the imagination. Here are my entries to the stage of history…
Shaana Meneghan
Age: 25/42
Birthplace: Scotland
Height: 171 cm
Weight: 64 kg
Weapon: Siegfried
Backstory (Soul Calibur III and IV):
Shaana was the daughter and only child of a wealthy trader with a highlander heritage, although now living on the southeast coast. Her mother had died in child-birth, and her father had decided to raise Shaana as his heir, despite local opinion that he should simply marry her off. He trained her from the age of ten in using the traditional claymore and took her with him on his journeys to the continent. On one of these journeys, when Shaana was fourteen, they were travelling by cart through the German forests when suddenly an arrow came flying from the bushes and embedded itself in the canvas just above her father’s head. Before they could react, more arrows rained over them, striking her father and the horse pulling the cart. The horse panicked and took off. The road was in very bad condition and a few hundred meters down the road Shaana was thrown off the cart. Half dazed in the long grass, she watched her father disappear before she lost consciousness.
300 toppspel #43: Shadow Complex
Shadow Complex
Format Xbox 360
Utvecklare Chair
År 2009
Under E3 2009 höll jag på att trilla av stolen av överraskning. Ditintills ointressanta utvecklaren Chair (bakom ointressanta Undertow) och superactionutgivaren Epic slog sina påsar ihop för att göra en nerladdningsbar hyllning till Super Metroid. Det var nästan för bra för att vara sant. Och några månader senare (hurra för korta väntetider!) var spelet nerladdat till min 360. Och herregud, vilket spel. Det var på samma gång ett äventyr i klar Metroid-klass och ett actionspel med massvis av ös, tack vare den smarta kontrollen. Att leta uppgraderingar i obskyra skrymslen var minst lika roligt som i Nintendos klassiker och jag spelade som en galning. Sen började jag vänta på uppföljaren… och det har jag fortsatt att göra, medan Chair satsade på Infinity Blade som visserligen var utmärkt det också och befäste Chair som Intressanta Utvecklare i mina ögon, men hade väldigt lite med Shadow Complex att göra. Om det finns någon rättvisa så kommer det mera…