Det dröjde ett tag, men nu har jag äntligen sett Tintin. Och… jag är både imponerad och besviken. Imponerad av ett tekniskt mästerverk och besviken på en riktigt gedigen bastardisering av två klassiska berättelser. Särskilt när Peter Jackson är inblandad. Steven Spielberg kan väl bastardisera vad som helst, men Jackson gjorde ju faktiskt en väldigt trogen Sagan om Ringen.
Problemet ligger väl i att Tintin-berättelserna inte alls är särskilt Hollywood, fast de är så filmiska i sitt upplägg. Det finns helt enkelt ingen riktig skurk i Enhörningens Hemlighet (förutom delvis bröderna Vogel som helt försvann ur den här versionen), medan Allan fungerade som en mindre skurk i Krabban med Guldklorna men aldrig kändes särskilt livsfarlig. Svaret på det är alltså att förvandla Sackarin (av alla figurer) till storskurk och till råga på allt knyta ihop honom med Rackham den Röde. Det är som om Jackson hade ändrat historien så att Glorfindel egentligen var Sauron återfödd och den där duellen utanför Svarta Portan faktiskt blev av. Ja jag säger då det. Det ska bli ännu mer intressant att se kommande Tintin-tolkningar som inte har en skurk överhuvudtaget. Det finns ingen i Rackham den Rödes Skatt, ingen i Tintin i Tibet och ingen klassisk skurk i Månen Tur och Retur.
