Det tog två veckor, men med över en månad kvar av insamlingen har Chris Hülsbecks Turrican-projekt dragit in över 80.000 dollar. Nu lär det väl inte fortsätta i samma rasande takt men samtidigt lär det vara många som vill försäkra sig om CD-utgåvan av det här tämligen lovande soundtracket. Kul för Chris som får en möjlighet att fräscha upp sitt mästerverk och kul för fansen att få ett stycke Amiga-historia. Fast samtidigt kan jag tycka att det är lite tragiskt. Om det hade funnits någon rättvisa hade Chris varit alldeles för upptagen med nya projekt för att ha tid att sätta av ett halvår för det här. Att en etablerad artist måste be om finansiering direkt från fansen på det här sättet är lite sorgligt, men att det fungerar är ju å andra sidan en föraning om att hyfsat påkostade produktioner kan ha en framtid även utanför mastodontutgivarna.
månadsarkiv: april 2012
Om man kunde avvara 500 dollar…
Jätteversionen av Metal Gear Rex som jag berättade om tidigare är klar och kommer snart att börja skeppas ut. Och som jag sa är jag verkligen glad att jag inte är ett dedikerat Metal Gear-fan, för den här är verkligen något sjukt läcker. Det är nästan så att jag vill ha den oavsett. Men alltså. Vi snackar en hel bunt tusenlappar. Å andra sidan har den en fungerande (ljusmässigt) railgun…
Trailer för Rayman Legends
Gamekult har en ”läckt” trailer för Rayman Legends, uppföljaren till Rayman Origins. Och det ser minst sagt läckert ut. Nog för att den supercleana grafikstilen i Origins passade bra, men i Legends är det mer en målad stil som ser alldeles ljuvlig ut. Det verkar vara ännu mer omväxling och så slipper man spela enbart med de tre standardfigurerna.
Trailern är extra speciell då den också visar upp Wii U-specifika funktioner. Att kunna peka på skärmen och styra plattformar är totalt icke-upphetsande i mina ögon. Att däremot använda den som en Skylanders-läsare verkar lite mer intressant. I trailern scannas en Rabbid-figur in och vips så hamnar man i en värld fullproppad med Rabbids. Men det är inte allt – spelaren sträcker sig efter en Assassin’s Creed-statyett…
Minns någon Pluk?
När jag var liten, typ 5 år eller så, brukade jag åka på barnfilmvisningar. En av filmerna jag såg, och som jag sedan fick på hemvideo, var Pluk: Den Lille Rymdroboten. Den handlade om ett par äventyrare i rymden, deras hund och roboten Pluk som åker runt på en massa skumma ställen. Två sekvenser fastnade i minnet: när några läbbiga gröna tentakelgrejer vill äta upp dem, och när de hamnar hos några röda fyrkantiga robotar.
Hur som helst, internet vore inte internet om det inte fanns lagrade kopior av allt, och tydligen verkar stora delar av filmen ligga på Youtube. Dock dubbad på något annat språk, men ändå. Massiv nostalgi just nu. En sak är då säker: mitt yngre jag brydde sig inte särskilt mycket om kvalitén på animationen…
Vem räknas som en Playstation All-Star?
Nu är en av den senaste tidens sämst bevarade hemligheter äntligen officiell. Playstation All-Stars Battle Royale är en titel vars klumpighet bara kan jämföras med Dream Mix TV World Fighters, men förhoppningsvis är det snarare Smash Bros som det liknar mest. Kvalitetsmässigt åtminstone.
Jag är lite förvånad över karaktärsvalen hittills. Det var inte direkt de mest uppenbara, men kanske var det därför de började där. Kratos, visst, men Radec från Killzone, Parappa, Sly Cooper, Sweet Tooth från Twisted Metal och sist men inte minst Fat Princess är inte direkt de självklara valen. Men de verkar ha hittat olika spelstilar för allihop så det verkar ju lovande.
Bakåtsträvande i kubik
Gameinformer publicerade en artikel där författaren klagar på att Xenoblade Chronicles inte kommer till sin fulla rätt för att det körs på Wii. Det skulle han inte ha gjort om han ville ha skinnet i behåll, för direkt fick han mothugg från höger och vänster (om han däremot ville ha uppmärksamhet till sajten var det precis det han skulle ha gjort). Till att börja med kom förstås argumentet att Nintendo äger Monolith Soft och att de knappast hade gjort det i något annat format oavsett, men artikeln gällde det faktum att Nintendos snålhet med hårdvaran håller tillbaka många spel från sin potential.
Oväntat svagt Dragon’s Dogma-demo
Nu är demot på Dragon’s Dogma ute och jag har spelat igenom det… vilket verkligen inte tog lång tid. Att bygga ihop två figurer (huvudpersonen och min främsta medhjälpare) erbjöd mer speltid än vad de två korta spelsektionerna gjorde. I den första får jag (av någon anledning) inte ens använda den figur jag just har lagt så mycket tid på, utan hamnar med en standardiserad svärdskille. Snart har jag tre medhjälpare och tillsammans hugger vi ihjäl lite småpack innan vi hamnar i strid mot en chimaera. Genast syns spelets huvudsakliga gimmick, att klättra på fiender, genom att alla fyra mer eller mindre kastar sig på första bästa ben och börjar hugga. Men alltså… det är inte så coolt som det verkade. Animationerna är bedrövliga och det finns ingen som helst känsla i attacker. Det är som Dragon Age 2, man bara viftar tills fienderna slutar röra på sig.
Dagens namn: Markus
Idag har Markus namnsdag. Det gamla bibliska namnet är inte välrepresenterat i spel, men det förändrades med besked i och med testosteronhjälten Marcus Fenix i Gears of War. Nu är det svårt att inte tänka på Lancers, tjurrusningar och kugghjul när man hör namnet.
Vad ska man bränna pengar på härnäst?
När det är lönedags finns alltid risken att man känner sig rik eller åtminstone måttligt bemedlad, och då händer det ofta att jag sticker iväg och köper något jag egentligen inte behöver men gärna vill ha. Just nu vill jag av någon anledning köpa Stepper, en Japan-exklusiv Transformer som jag egentligen inte har någon anledning att köpa. Stepper var ursprungligen en ommålad Jazz som släpptes väldigt sent i den gamla serien. Nu har de gjort en ny Stepper av den nya Jazz-figuren som redan den är förbaskat snygg, och av någon anledning är den snäppet ännu bättre i de här färgerna. Men för att köpa den måste man bo i Japan och köpa en bok och sedan beställa för den typ 500 kronor med en kupong, och därför är priset för oss västerlänningar extra högt på grund av det här extrasteget. 113 dollar vill de ha för en figur som alltså egentligen är en ommålad version av en 15-dollarsfigur plus ett extra vapen. Och det värsta är: köper jag honom kommer jag att känna mig tvingad att köpa även hans kompanjon Artfire som släpps till jul… för troligen närmare 130 dollar.
Dagens namn: Vega
Det kan ju inte vara överdrivet många i Sverige med det här namnet, men i spelvärlden har vi ju en riktig kändis. Eller två, beroende på hur man ser det. Den smågalne spanjoren är ju legendarisk i sig och personligen har jag alltid tyckt att namnet passade bäst på honom. Men i tidernas mest omotiverade namnbyte var det ju trots allt slutbossen som blev av med namnet Vega. Tänk så mycket besvär vi hade sluppit om Capcom hade lagt ner tjugo minuter på att rita upp ett nytt namn åt Mike Bison och låta spanjoren och diktatorn vara ifred…