månadsarkiv: juli 2012

Spontant hyllköp

Få sajter är så bra (eller dåliga, beroende på hur man ser på saken) för spontana infall som Blocket. Jag hade funderat lite vagt på att köpa någon sorts hylla för att utnyttja den sista fria väggytan i hobbyrummet lite bättre. Det fanns några halvbilliga grejer på Jysk, men jag bestämde mig för att kolla Blocket först. Sagt och gjort, imorse ringde jag och gjorde affär och nu står jag här med tre rejäla hyllor efter lite hjälp av en bilförsedd kompis.

Tanken är främst att få undan en massa löst skrot, inklusive delar och lösa kort till arkadspelet, diverse hobbymaterial och kanske en geringssåg eller två. I så fall kan jag få lite ledig yta framför arkadspelet så att jag faktiskt kan avnjuta det nu och då. En av hyllorna ska nog också in i förrådet så att jag kan strukturera upp konsolsamlingen lite smidigare än alltihop i en enda flyttkartong. Fast frågan är ju visserligen om jag överhuvudtaget behöver behålla gamla format längre. Nu med Jojo’s Bizarre Adventure och Nights på väg känns det som att både Dreamcasten och Saturnen sitter löst till… ... Läs hela texten

Två månader kvar till Pandaria

Nämen, ser man på. Ett releasedatum för World of Warcraft: Mists of Pandaria. 25 september, om bara två månader, är det dags. Det är inte så oväntat. Betan känns ganska färdig, trots att det fortfarande saknas mycket föremål och att den går så där allmänt betasegt. Nu är det alltså dags att börja filma på allvar och sätta ihop en trailer… för en sån ska det förstås bli. Femte gången gillt!

Jag såg Batman

Jag kom just ut från bion. Gissa hur det slutade.

För er tre som inte stängde browsern i panik, inga spoilers så klart. Men jag tror jag sällar mig till de som är lite besvikna. Det bra en bra film, helt klart, men det kändes som minst två ihopklippta filmer. Eller som en riktigt lång trailer för en jätteserie.

Klart sevärd om man gillar Bale/Nolans universum i alla fall, och Anne Hathaway likaså…

Power Geyser!

Lite från ingenstans har någon bestämt sig för att göra en figur baserad på Terry Bogard, mannen, myten och legenden. Det är en väldigt poserbar figur, gjord utifrån Terrys tidiga design, innan han fick sin strålande Garou-nyversion. Jag är inte superförtjust, figuren är lite för spinkig och ansiktet känns lite väl feminint, men å andra sidan är det inte ofta man får en hyfsat högkvalitativ version av Terry (jämfört med hans svägerska Mai). I november släpps den i alla fall. Pris och storlek avgör vidare intresse, för om inte annat vore det ju en perfekt utmanare till min gamla SOTA-figur av Ryu… ... Läs hela texten

The Hobbit, del 8

Produktionsvideorna från The Hobbit fortsätter att komma. Här följer lite av det material som visades på Comic Con, med smygtittar på många av miljöerna. Och det ser fortfarande så himla mysigt ut alltihop! Det enda som fick mig aningen förvirrad är Dale. Staden skulle ju vara i ruiner under historien i The Hobbit, så frågan är om det är någon tillbakablick eller nåt.

Mysfåtöljen

Min start med The Witcher 2 blev aningen försenad då spelet ville ha 2 gigabyte patchar innan det vill vara igång. Och jag som trodde att det var hela poängen med den här ”2.0”-grejen, att det redan var patchat. Nåväl, mer tid att mysa i läsfåtöljen. Den här och en till likadan köpte jag för ett antal år sedan på Myrorna för den acceptabla summan femtio kronor styck. Rejäla, skönt åttiotalsstylade, ställbara och dessutom ihopfällbara så att de är lätta att flytta och stuva undan. De har bott i förrådet ett tag eftersom jag egentligen inte har plats, men jag måste försöka ordna utrymme åt dem. Så nu blir det lite Rama II (Möte med Rama tog slut i helgen) i väntan på Geralt… ... Läs hela texten

Recension: Dragon’s Dogma

Året är 1995. Tillsammans med min krigare Shaana utforskar jag Midgård och ger mig in i alla tänkbara äventyr skapade av min spelledare Andreas. På vägen anlitar jag medhjälpare som oftast inte blir särskilt långvariga och hittar otroliga skatter. Till slut besegrar jag en drake och kan dra mig tillbaka.

Året är 2012. Tillsammans med min krigare Shaana utforskar jag Gransys och ger mig in i alla tänkbara äventyr skapade av Capcom. På vägen anlitar jag medhjälpare som blir trogna följeslagare ända till slutet och hittar otroliga skatter. Till slut besegrar jag en drake… och kan ge mig in i spelets allra sista del och sedan NG+. ... Läs hela texten

Vilken serie är bättre: Final Fantasy eller King of Fighters?

Bara två spelserier har uppnått den aktningsvärda och otursförföljda siffran tretton. Faktum är väl att den ena har nått fjorton och att andra serier säkert är uppe i tretton spel men de har i alla fall inte vågat sätta sådana siffror på dem. Så därför återstår frågan som alla säkert har ställt sig vid något tillfälle: vilken serie är bäst, Final Fantasy eller King of Fighters? Låt oss ta reda på det.

Final Fantasy mot King of Fighters ’94: 1-0
Ingen större match här. King of Fighters ’94 var fräscht för konceptet med tremannalag, men grafiskt var det underlägset SNK:s övriga serier och spelmässigt var det rätt trist. Final Fantasy däremot introducerade en rad figurer och magier som skulle bli stilbildande för hela serien, för att inte tala om Nobuo Uematsus fantastiska soundtrack. ... Läs hela texten

Möte med Möte med Rama

Jag skriver det här från solstolen, så mycket sol man nu kan förvänta sig i Östersund sommaren 2012. Jag har just vräkt en myrkoloni som bosatt sig under ett stenparti (Anticimex kommer i veckan) och dragit fram en av mina gamla träfåtöljer. Så nu sitter jag rätt bekvämt och läser om, för säkert femte gången, Arthur C Clarkes Möte med Rama, den första delen av fyra men mer fristående än de andra. En klassiker som varmt kan rekommenderas för fans av högtidlig science fiction. ... Läs hela texten

Barndomens exotiska vattenhål

Det kan lätt bli lite ”när jag var ung så gick vi fem mil i snö till skolan och i uppförsbacke båda hållen” när man tänker på gamla dagar. Riktigt så illa var det inte (däremot stämde det för min morfar). Men jag hade ingen Ipad, inget superavancerat Technic-Lego (det kom dock en rätt häftig programmerbar grej i samma veva) och jag hade onekligen inte ett bibliotek med hundratals fantastiska spel att välja mellan, så de tillfällen när man åkte in till stan (Skellefteå) framstod som en magisk resa helt i klass med Den Oändliga Historien. För att inte tala när man åkte någon annanstans. Här är några av de spännande platser som var ofattbart häftiga för en liten grabb i slutet av åttiotalet. ... Läs hela texten