Med den nya firmware-uppgraderingen på Playstation 3 kommer tre funktioner som borde ha funnits för länge sedan. Dels kan man numera se troféer som är införskaffade på Vita, vilket borde ha funnits med från starten då Vitan inte har några som helst problem att göra tvärtom. Den andra nyheten är att Singstar nu finns att ladda ner gratis, i en aningen upptrimmad version som är tillgänglig direkt från XMB-menyn. Att spelet verkar vara obligatoriskt kan väl irritera den som inte är särskilt förtjust i karaoke, men det har åtminstone blivit enklare att komma igång med stöd för andra mikrofoner och PS Eye om man inte råkar äga Singstar-mickarna.
månadsarkiv: oktober 2012
Zynga-bubblan spricker – hurra!
Det är svårt att känna något medlidande med Zynga som nu har sparkat över hundra anställda i amerikanska studior, efter en tids förluster. Visst är det tufft för folket, men Zynga som företag tillhör de allra mest patetiska i branschen, och att de har tjänat enorma pengar på vad som mer eller mindre är rena plagiat är en förolämpning mot alla kreativa utvecklare som har kommit på spelen till att börja med. Med sina nitton studior (inklusive OMGPOP som skapade Draw Something) har de hasplat ur sig FarmVille (kopia av Farm Town), Café World (Restaurant City), Dream Heights (Tiny Tower), Zynga Bingo (Bingo Blitz) och många fler, som ofta är bokstavligen kopior med ny artwork. Med Zyngas finanser har man sedan marknadsfört spelen hårt och kört över originalskaparna, bland annat genom att spamma Facebook-sidor med uppdateringar.
Ett ganska osäkert pensionssparande
Det är inte mycket med att samla på spel i syfte att de ska bli mer värdefulla numera. Spel är förbrukningsvara, och köper man ett spel för att ha det i samlingen så bör man åtminstone spela det, tycker jag. Trots det har det under åren samlats en hyfsad mängd oöppnade spel hos mig, kanske som ett tecken på att jag har för mycket spel och för lite tid:
* Dynasty Tactics recenserade jag och fick sedan ett nytt exemplar av, men det känns inte som att det någonsin kommer att bli värt något ändå.
* Freak Out köpte jag två exemplar av för Treasure brukar vara lika med obskyrt lika med värdefullt. Tyvärr var det också rätt dåligt. Men billigt, då.
* Suikoden V köpte jag specifikt för att ha ett oöppnat exemplar av. Det börjar faktiskt stiga, så frågan är vad som jag skulle bli mest irriterad över: att det aldrig kommer en nyutgåva i HD eller att mitt exemplar rasar i pris. Men samtidigt tillhör det ju samlingen och det räcker inte med amerikanska och japanska…
* Okami recenserade jag också men kom mig aldrig för att spela det färdiga exemplaret. Det har däremot devalverats rejält av nya versioner.
* Suikoden III i japansk utgåva följde med på köpet när jag köpte Collector’s Edition av fyran. Fast det är bara en budgetutgåva och spelet skänks bokstavligen bort i Japan så värdet lär inte stiga i första taget.
* Mega Man X8 köpte jag på en rea i USA, för man vet ju aldrig när man blir sugen…
* Final Fantasy XII recenserade jag, köpte sedan ett Platinum-exemplar som jag sedan gav bort till systern för att leta rätt på ett finare original att ha i hyllan. Även om det vid ett tillfälle hamnade i reabackarna så är Final Fantasy XII så himla bra att det har klar värdepotential om inte Square släpper det igen någonstans.
* Valkyria Chronicles såg ett tag ut att bli riktigt värdefullt men fick en andra tryckning och finns nu i rea- och begagnathyllorna överallt. Jag sparar dock mitt andra exemplar oöppnat.
* Ikaruga importerade jag för dyra pengar och råkade på extra tull, men sen fick jag möjlighet att spela det på annat håll och behövde aldrig öppna det. Nu finns ju betydligt bättre utgåvor så det lär förbli förseglat…
Framtidsspelen är nu
CD Projekt Red har utannonserat sitt senaste spel, Cyberpunk 2077. Där får vi utforska en hyfsat närbelägen framtid fylld med neon, robotar, cybernetik och allt annat som definierar genren. Med tanke på utvecklarnas skicklighet är det inte alls svårt att tänka sig ett mästerverk.
Och i och med det här spelet kan vi nog konstatera att det är en trend med framtidsspel just nu. Det började lite smått med Deus Ex och Syndicate, som visserligen båda var uppdateringar av äldre serier. Det smått obskyra Hard Reset är också rejält genreplacerat. Men The Samaritan-teknikdemot från Epic verkar ha inspirerat många utvecklare att se in i framtiden. Capcom har ju Remember Me på gång. Även Lucasarts kommande Star Wars 1313 har klara cyberpunkdrag.
Svenska Hemdator Nytt – en tillbakablick
Via Retrogathering upptäckte jag att den anrika tidningen Svenska Hemdator Nytt har fått en liten revival på nätet. Det är den gamle chefredaktören Ulf Selstam som har den goda smaken att scanna in alla de gamla tidningarna och publicera dem online. Det är även tänkt att det ska bli en digital tidning framöver. Mycket spännande!
När jag började med datorer 1989 fanns det två dedikerade datortidningar. Det var Datormagazin som fokuserade på Commodore och Amiga, och så var det Svenska Hemdator Nytt. Båda var riktigt inbitna, nördiga tidningar men medan Datormagazin (som fortfarande existerar i en återupplivad version) var mer fokuserad på det formatet jag ägde hade Svenska Hemdator Nytt fördelen att den fanns på biblioteket. Så även om jag mest köpte DMZ så läste jag båda minst lika mycket.
Tidernas bästa spelsamlingar
Det har varit inne med spelsamlingar på sistone. För en relativt acceptabel summa kan man få en hel trave, eller åtminstone tre, gamla förragenerationenspel i mer eller mindre kapabel HD. Det kan gå bra som med Team Ico Collection eller Metal Gear Solid Collection men det kan också gå fullständigt åt fanders som med Silent Hill Collection. Men oavsett vilket så är det inte så värst hett egentligen. Tre gamla hundrakronorsspel för trehundra kronor är inget supererbjudande, även om spelen kan vara lite jobbiga att hitta eller få igång på nyare konsoler. Däremot finns det några spelpaket som känns nästan overkligt generösa. Här är de bästa.
Vill du äga Sveriges första Wii U?
Bergsala meddelar att de auktionerar ut den första Wii U som anländer till Sverige, cirka en vecka innan den officiella premiären den 30 november. Och hela budet går till Barncancerfonden, så det är både välgörenhet och chansen att vara först med den nya konsolen. Medföljer gör även New Super Mario Bros U och Nintendo Land. Nyrik och spelsugen? Bara att slå till på auktionen på Tradera.
Måste Mario och Link vara med i ALLT?
Jag börjar bli less. Less på att Nintendo eller deras tredjepartsutgivare finner det nödvändigt att stoppa in Nintendo-figurer i alla Nintendo-versioner av spel. Det slutade vara charmigt med Soul Calibur II, ungefär. Nu känns det mest tröttsamt, och frågan jag ställer mig är: tror Nintendo att det behövs, eller ännu värre, behövs det verkligen?
Den där fördomen om att bara Nintendos spel säljer på deras format blir om möjligt ännu starkare. Måste vi verkligen ha med Mario i Just Dance? Är det absolut nödvändigt att Tekken Tag Tournament 2 – ett redan rätt stökigt och småfånigt spel – får Mario-svampar och Hyrule-kläder? Och nu har det avslöjats att även Scribblenauts kommer att fyllas med Mario- och Link-figurer. Vad kommer härnäst? Eldblommor som det ultimata vapenet i Call of Duty? Ganon som slutboss i Batman: Arkham City? Eller det inte helt orimliga Mario-inhoppet i en (praktiskt taget oundviklig) Wii U-version av Street Fighter x Tekken?
Fint vampyrfolk kommer sent
Stor sensation, Castlevania: Symphony of the Night kommer att släppas till Playstation Network! Ja, nu tror ni väl att jag har blivit tosig. Resten av världen fick nämligen det här spelet redan i juli 2007, strax efter Xbox Live-versionen. Sen kom det också till PSP i Dracula X Chronicles (som för övrigt inte heller är släppt på europeiska affären). ”En försening” kallar Konami det. Jag kallar det mest komiskt.
Men… jag är inte bättre än att jag kommer att köpa det igen. För sjätte gången eller så. Frågan är bara, nu när Konami har upptäckt att Europa har en egen Playstation Store… finns det någon chans att få Suikoden och Suikoden II? Det skulle vara en rimlig ursäkt för förseningen…
Så var Netflix här
Egentligen hade jag tänkt vara allmänt teknikfientlig och inte bry mig om Netflix, men med ett gratistest är det svårt att tacka nej. Jag ser inte så värst mycket på film och förutom enstaka nyheter som jag vill ha på bluray väntar jag gärna tills de dyker upp i reabackarna. Där köper jag många gamla filmer som jag egentligen bara är sugen på att se en gång, och som sedan tar upp plats i hyllan. För 79 kr i månaden kanske Netflix kan täcka det behovet.
Jag är då imponerad av utbudet till en början. Redan från start finns en himla massa filmer som jag har tänkt mig se någon gång men att det inte har blivit av, som Space Cowboys, En Riddares Historia, Dead or Alive, Cloverfield, Curse of the Golden Flower, Borta Med Vinden, Beetlejuice, The Machinist, Cool World och Mutant Chronicles. Och det finns också filmer som jag inte äger men gärna ser om, som Jagad, Outbreak, Minority Report, Matrix Reloaded, Dune, Rocketeer, Måndag Hela Veckan, Roger Rabbit, Seven och Dark City. För att inte tala om en massa serier. Ja, med den lilla listan har jag det jag gör. Nu skulle det bara behövas lite mer tid också…