månadsarkiv: november 2012

Det bakvända fightingspelet

Lämna ett svar

Ett av den här fightinghelgens lågvattenmärken har nu passerats. Jag köpte ju nyligen en Hyper Neo-Geo 64 med tre av de fyra fightingspelen som släpptes till formatet. Lite Samurai Shodown 64 2 har vi spelat, och det är bara dåligt. Buriki-One däremot, det är fascinerande dåligt.

Tillsammans med 3D-versioner av sina största serier valde SNK att testa ett helt nytt koncept till sin tredimensionella arkadhårdvara. Buriki-One är inte ett traditionellt fightingspel utan har mer inslag av MMA. Trots att Ryo Sakazaki från Art of Fighting gästspelar så är det strikt realistiskt, inte en eldboll eller superattack så långt ögat kan nå. Energimätarna är mer abstrakt utformade och det är svårt att avgöra exakt hur mycket mer man tål. Det är inget problem i sig. ... Läs hela texten

Figma Link har anlänt!

Lämna ett svar

Nu är han äntligen här, Figma-versionen av Link. Den här figuren är baserad på hans utseende i The Legend of Zelda: Skyward Sword och jag kan direkt konstatera att jag inte har spelat det, och inte heller är något gigantiskt fan av Link längre. Men det spelar ingen roll i det här fallet. Link är ändå legendarisk, och ändå har det praktiskt taget aldrig släppts några vettiga figurer av honom. Det finns någon enstaka, oftast med dålig poserbarhet och bristfälliga detaljer.

Eftersom det här är en Figma så är både poserbarheten och detaljrikedomen strålande. Designen är generellt enkel, lite celshadad i största allmänhet, vilket stämmer överens med hans utseende i spelet. Men det här är knappast någon billig actionfigur. Som vanligt följer det med en drös valfria tillbehör. Svärdet och skölden är förstås givna, och påpekas bör att Link för en gångs skull bär svärdet i höger hand eftersom Skyward Sword skulle spelas med en Wiimote och majoriteten av spelarna faktiskt är högerhänta. Men jag är imponerad av hur skölden sitter fast. Jag är van vid antingen en pinne som sitter i ett hål på armen, eller någon sorts klämma som håller fast den. Här finns ett isärtagbart handtag som man placerar i en av de valfria händerna och sedan fäster i skölden. På samma sätt går bandet att ta loss och placera runt armen. Så Figma Link håller faktiskt i sin sköld, vilket gör mycket för helhetsintrycket. Däremot var det väldigt pilligt att få fast svärdet i handet, jag fick bända upp handen en aning för att komma åt. Det brukar ju gå att ta loss svärdshandtaget för att göra sånt enklare. ... Läs hela texten

Inget intresse för Elite?

Lämna ett svar

Det ser lite segt ut för Kickstarter-insamlingen för Elite: Dangerous. Visserligen är det 37 dagar kvar, men inströmningen har saktat ner och fortfarande saknas mer än hälften av pengarna. Visserligen var det rätt dåligt med innehåll till en början, men nu har Frontier fyllt på med lite mer, inklusive en ny video.

Om du vill se ett nytt Elite kan det nog vara en bra idé att bidra lite här. Jag vågar inte tänka på vad som händer med det här spelet om Kickstarter-planerna misslyckas… ... Läs hela texten

Nu är Mists of Pandaria äntligen färdigt

Lämna ett svar

Idag släpptes patch 5.1 av World of Warcraft: Mists of Pandaria och det känns som en ganska viktig uppdatering. Nog för att det redan finns mycket att göra i spelet, men flera större funktioner har inte funnits med förrän nu.

Den stora nyheten, för mig, är Brawler’s Guild. Det är en underjordisk turnering där hågade kämpar får slåss mot diverse motståndare. Det intressanta är att inträdesavgiften är rejält dyr och bara tillgänglig för ett fåtal, plus för inbjudningar. Förhoppningsvis innebär det en lite exklusiv stämning och lite mer prestige, utanför det reguljära rädandet och PVP:andet. Det behövs mer unika grejer som binder ihop communityt på en specifik server, nu när det mesta är uppsplittrat på olika servrar oavsett om man bara springer runt och äventyrar, kör instancer eller PVP. ... Läs hela texten

En ny Wii

Lämna ett svar

Lite oväntat väljer Nintendo att släppa en ny modell av Wii nästan samtidigt som Wii U. Wii Mini ser dessutom mer annorlunda ut från den gamla konsolen än Wii U, vilket säkerligen kommer att förvirra många. Det är en ganska läcker retrolook med lock istället för skivmatare, men Wii Mini har ett antal begränsningar. Dels kan den inte köra Gamecube-spel och dels finns tydligen ingen som helst internetanslutning! Den är tänkt att vara en enklare konsol för barn och i gengäld kostar den ”bara” 99 dollar. ... Läs hela texten

Tre spel på väg

1 svar

Nu när lönen har kommit har jag passat på att införskaffa tre spel som jag har varit sugen på ett tag. Tre tämligen olika sådana.

* Persona 4: Golden till PS Vita. Vi vet fortfarande inte när det släpps i Europa. Troligen i februari, men februari är efter jul och jag räknar med att ha en massa fritid i jul. Då passar en bärbar förbättrad version av ett jättebra rollspel alldeles utmärkt. Ser verkligen fram emot det. Det blev däremot inte ”samlarutgåvan”, för några klistermärken att förstöra sin Vita med är inte riktigt värt hundra kronor till. ... Läs hela texten

Sherlock, no shit

Lämna ett svar

Nu är det mindre än tre veckor kvar till The Hobbit och för att förbereda mig har jag kikat på tv-serien Sherlock. Martin Freeman spelar ju en av huvudrollerna som en modern Dr Watson och det gör han mycket bra, men det är Benedict Cumberbatch som imponerar. Mannen med det udda namnet gör en grym Sherlock Holmes i modernt format, med websida och nikotinplåster istället för pipa och tweedhatt. Han har också en grym röst, en riktigt arrogant jäkel.

Därför kommer han att passa utmärkt som Smaug. Det finns få litterära gestalter som är mer arroganta än Smaug, och hans dialoger med Bilbo är några av de mest klassiska scenerna i boken. Vi har fortfarande inte fått se minsta glimt av honom och det är väl en av de sista stora frågorna: kan Weta skapa en talande drake som känns intelligent och trovärdig? Jag menar, det får inte bli Dragonheart eller Eragon. Absolut inte Eragon, herregud. Men nu känner jag mig i alla fall trygg med rösten, för Benedict Cumberbatch är en höjdare. Det är nog värt att se klart serien också. ... Läs hela texten

300 toppspel #67: Half-Life 2

Lämna ett svar

Half-Life 2
Format PC
Utvecklare Valve
År 2004

Det är svårt att föreställa sig att åtta år redan har gått sedan Half-Life 2 skrev om reglerna för hur ett actionäventyr ska se ut. Åtta år och fortfarande oöverträffat, möjligen (möööööjligen) med undantag för Episode Two. Trots en fantasieggande framtidstolkning var Half-Life 2 realistiskt på ett sällan skådat sätt och resan genom City 17 och de övergivna omgivningarna var storslagen och episk i ordets rätta betydelse. Egentligen tog det kanske tjugo timmar men det kändes som en evighet, på ett bra sätt, då det hände något nytt och fantastiskt hela tiden. ... Läs hela texten

Recension: Epic Mickey 2: The Power of Two

Lämna ett svar

Ambitionerna med Epic Mickey var höga, men i slutändan blev det mest ett Nintendo 64-doftande standardplattformsspel med kameraproblem, vilket var väldigt synd. Jag gillar hela den här ”dekonstruera gamla figurer”-grejen och tanken att gamla bortglömda Disney-figurer levde i en egen värld var väldigt skön på ett skruvat Toy Story-sätt. Men spelet gick inte sådär jättebra, vilket troligen hade att göra med att det enbart släpptes till Wii. Det problemet har vi inte längre: förutom originalformatet får även Playstation 3, Xbox 360 och snart dessutom Wii U vara med. Kan det fungera bättre med lite prestanda? ... Läs hela texten

Märkligt många Wii U-missar

Lämna ett svar

Alla hårdvarureleaser är skakiga av en eller annan anledning. Är det inte hårdvara som exploderar så är den istället så ohyggligt dyr att man måste ta sig ett andra jobb för att ha råd. Det är närmast en regel i spelbranschen.

En annan regel är att högmod går före fall. Nämnda prislapp var det klaraste tecknet på att Sony inte hade den blekaste aning om vad deras köpare ville ha, för sisådär sex-sju år sedan (man kan diskutera huruvida de har fått kläm på det vid det här laget). De klarade två generationer galant men sen gick det utför, snabbt. ... Läs hela texten