Den anrika portningsstudion Eurocom lägger ner verksamheten helt, efter att nyligen ha sparkat 75% av sina anställda och försökt fokusera på mobilspel. Eurocom gjorde få egna spel men fixade ofta rätt välgjorda hemversioner av arkadspel. Framför allt var deras PC-version av Super Street Fighter II Turbo ohyggligt välgjord för sin tid. Jag vill också minnas att de hade rätt bra kundservice, en av de första gångerna jag var ute på internet överhuvudtaget bad jag om en fixad kopia av det spelet då musiken inte fungerade på min version. Mycket riktigt kom snart en ny skiva i brevlådan.
månadsarkiv: december 2012
Thorin om skägg
Richard Armitage, Thorin Oakenshield i Bilbo-filmen, har pratat med fansajten TheOneRing om sin karaktär, lite om handlingen och en del om skägg. Han bekräftar återigen att vi kommer att få se dvärgkvinnor med skägg, vilket blir första gången någon tar ställning i den frågan vad gäller Midgård. Discworld kör ju redan på det som en sorts skämt, men det ska väldigt intressant att se hur det tas emot.
GD: So what’s next – apart from growing that beard back for pick ups?
RA: God I can’t wait! I miss that beard! It was really weird. I hated it when I had it, and then when I shaved it off, I was like, ‘Where’s my chin?!’
Journey nominerat till Grammy
Förra året vann spellåten Baba Yetu från Civilization IV en Grammy, men då var det delvis fusk eftersom kompositören hade släppt den på ett annat album för att kunna kvalificera sig. I år är det annorlunda, och i kategorin soundtrack är nu Journey nominerat tillsammans med en rad traditionella filmer. Och det är inte direkt något amatörutbud. Austin Wintory tävlar bland annat mot John Williams (Tintin), Hans Zimmer (The Dark Knight Rises) och Howard Shore (Hugo). Att vinna i det startfältet lär inte bli det enklaste, men det är i alla fall ett litet exempel på hur spelmusiken äntligen börjar tas på allvar. Åtminstone samma sorts allvar som soundtrack i övrigt, som inte är den allra mest radiovänliga genren. Det är också ett tidens tecken att det är ett nerladdningsbart spel som får den här äran, och inte något ordinärt mastodontspel som Mass Effect 3, Halo 4 eller ens World of Warcraft.
Lyckad Bioshock-cosplay
Att klä ut sig till spelfigurer brukar i många fall vara en i bästa fall harmlös och i värsta fall sorglig historia. Cosplay är något som få behärskar. Är man kreativ, söt och råkar likna spelfiguren i fråga kan det däremot bli riktigt bra. Den ryska (förmodade) spelfantasten Anna Moleva gjorde en så bra tolkning av Elizabeth från Bioshock Infinite att Irrational nu har anställt henne som officiell modell. Hon kommer att medverka i reklamsammanhang för spelet och även göra framträdanden på evenemang.
Persona 4 rockar igen
Persona 4: Golden är äntligen här, och nu kan man väl säga att Vita har fått ett riktigt gediget rollspel. Persona 4 var redan i ursprungsskick ett av de matigaste och också bästa rollspelen till Playstation 2, och den här versionen är ytterligare polerad till närmast perfektion, än så länge. Dialoger och mellansekvenser är förstås knivskarpa på den här skärmen, men den främsta fördelen är att spelet har blivit ännu mer användarvänligt och lättillgängligt, trots att det också har fått nya toksvåra svårighetsgrader. Men det är en del av charmen, att man kan spela det antingen som det hårdaste, elakaste dungeon crawler-självspäkningen någonsin, eller som en lugn promenad genom en grym story.
Nio dagar kvar!
Nu är biljetterna till The Hobbit inköpta och i säkert förvar till nästa onsdag. Det blir en föreställning i vanlig 3D eftersom Östersund och 99% av Sverige inte har kommit på det där med High Frame Rate än. Förhoppningsvis löser det sig. Men jag blir frustrerad av all okunskap och alla felaktigheter. Aftonbladet gjorde ännu ett journalistiskt bottennapp när de rapporterar att det är bäst att ta med spypåsen, för att en person i Nya Zeeland blev åksjuk av filmen. Att det förekommer bland vilka 3D-filmer som helst är förstås ingen anledning att inte locka några extraklick till Sveriges i särklass sjaskigaste ”nyhetstidning”. Jag har också hört alla möjliga diskussioner om att 24 fps är fullt tillräckligt, att det ser sämre ut i högre frame rate och att ”ögat ändå bara kan uppfatta 10-12 bilder per sekund”, vilket låter fullständigt befängt. I så fall var min datoruppgradering som tog Mists of Pandaria från cirka 30 fps till runt 70 helt bortkastad. I så fall är det onekligen ingen skillnad på att spela ensam eller split screen i Dynasty Warriors. I så fall kan bilspel och fightingspel sluta försöka pressa maximal uppdatering och istället nöja sig med 10.
En helg, nitton slagsmål
Nu är den extrainsatta fightinghelgen 2012 slut, och en himla massa fightingspel (och blandade beat’em ups) har det blivit, både gamla och nya. Ovanligt för den här gången var att vi för första gången inte behövde koppla in varken Dreamcasten eller Playstation 2:an. Den här generationen har ju verkligen varit ett uppsving för genren, och det ska bli spännande att se om det varar.
Då så, utan någon inbördes rangordning, här är mina tankar kring helgens spel:
Dead or Alive 5
Rätt ordentligt pervigt och med tveksamt djup, men väldigt lättspelat och rätt fräscht. Jag trodde grafiken skulle kännas äldre än vad den gör. Mila är oemotståndlig och näst efter (likaså rödhåriga) Hilde är hon den klart bästa nykomlingen på länge. Rig är Goh från Virtua Fighter korsad med Cole från Infamous och oerhört trist som karaktär, men halvkul att spela med. Tina går inte att spela med i blandat sällskap. Oväntat involverat story mode. Positiv överraskning.