månadsarkiv: mars 2013

Dynasty Warriors – systemdödaren?

Lämna ett svar

Jag spelar just Dynasty Warriors 7: Empires, och har gjort så ungefär hela dagen, så uppenbarligen gillar jag det. Kombinationen av Dynasty Warriors och karaktärsskapande är minst sagt något för mig, och för tillfället röjer mina figurer runt i Kina under Sun Jians banér, i kamp mot Lu Bu. För tillfället, i alla fall. Jag ska skapa ett gäng till och sen bilda en armé stark nog att ta sig an vem som helst.

Fast jag har stött på ett litet problem. Två gånger nu har spelet börjat hacka något alldeles otroligt – vi snackar tvåsekunders pauser mellan varven. Det låter inte alls bra, det låter hårdvaruproblem. Det här är min andra Playstation 3 och jag skulle bli smått förbannad om jag behöver en tredje. Nu tar jag i alla fall en paus med spelet och gör backup på alla viktiga filer. Sen ska jag ”defragmentera” hårddisken och se om det blir en förbättring. ... Läs hela texten

EA:s fenomenala Sim City-katastrof

1 svar

En gång i tiden spelade jag Sim City på Amiga och Sim City 2000 på min splitternya dator, 1995. Jag blev aldrig någon särskilt bra borgmästare och tur är väl det, för då hade jag säkert sett fram emot den nya versionen som, som så många andra spel, börjar om serien från ruta ett med en ny titel. Och det ska tydligen vara ett bra spel, om man är recensent och spelar på en tidig kod som inte behöver koppla upp sig, hade tillgång till några tomma servrar eller helt enkelt tyckte att EA förtjänade bra betyg. För nu när spelet är släppt har det blivit en PR-mardröm utan dess like. I måndags släpptes det i USA, igår i Europa, och spelet fungerar inte. Sim City är ett i raden av alltid uppkopplade spel, vilket dels innebär att du är begränsad till spelets officiella DLC istället för att kunna bygga egna moddar – och tro mig, DLC kommer att komma i tonvis. Och dels innebär det att du bara kan spela när servrarna fungerar. Det gör de inte. ... Läs hela texten

Masterpiece Prowl och Bluestreak på bild

Lämna ett svar

Bra dag idag. Jag kom hem och hittade Lego Lord of the Rings i brevlådan, Glory of Love till Rock Band 3 på Playstation Store (äntligen!) och bilder på nya Transformers Masterpiece Prowl och Bluestreak. Det är fascinerande att se hur mycket robot de får in i en relativt liten bil. Det är också kul att det finns skillnader mellan de två och att de har bemödat sig att modellera backspeglar, som säkerligen måste förvandlas in någonstans på ett komplicerat sätt.

Frågan är bara: var är Smokescreen? ... Läs hela texten

Recension: Castlevania: Lords of Shadow – Mirror of Fate

Lämna ett svar

För någon som fullkomligen dyrkar Castlevania-serien och dess mytologi var Castlevania: Lords of Shadow något av ett slag i ansiktet. Med stridshandske. Total nystart med ny ursprungshistoria, men det vi trodde skulle vara ursprunget för familjen Belmont visade sig dessutom vara ursprunget för självaste Dracula. Det var en intressant vändning, och det gjorde inte så mycket att Gabriel var en träbock till skitstövel när han ändå skulle bli Skitstöveln med stort S.

Castlevania-serien har traditionellt bjudit på en ny Belmont och en ny tidsera varje gång, men i Mirror of Fate får vi en hel drös på en gång. Det är fortfarande oklart om Mercury Steam kommer att få fortsätta göra spel efter Lords of Shadow 2, även om spelvärlden skulle förvåna mig ordentligt om ett sånt storspel inte får ytterligare uppföljare, men i Mirror of Fate känns det som att de har stuvat ihop hela tre spel på en gång. Förutom en kort inledning med Gabriel får vi i huvudsak följa Simon Belmont, en rödhårig barbar som växt upp föräldralös efter att pappa Trevor gått och försvunnit. Ungefär en tredjedel in i spelet övergår det hela till en parallell handling, för att sedan sluta, ologiskt nog, med en tidigare historia. Resultatet av det här omständliga berättandet är ett avslöjande som vilken Castlevania-fan som helst kunde räkna ut på lillfingrarna, men ändå. ... Läs hela texten

Jag vill ha en 3D-skrivare!

Lämna ett svar

Generellt är jag lite besviken på 2000-talet. Visst, det börjar finnas hopp om att bota HIV och vi har en rymdstation i omlopp, men det är på något sätt 80-talsteknik i något mer förfinad form. Vi har fortfarande inga svävande bilar (men tack vare Google snart självkörande sådana) och robotbetjänter lyser fortfarande med sin frånvaro.

Men om det är något som får mig att känna att framtiden är nu så är det 3D-skrivare. Tekniken har varit på väg länge i produktutvecklingsbranschen, men nu känns det som att priserna raskt rasar mot konsumentnivå. Nu går det att hitta skrivare för 10-20000 vilket förstås är mycket pengar om man bara vill leka med den (som jag vill), men ungefär på samma nivå som en vanlig laserskrivare var för kanske 20 år sedan. Och till skillnad från en laserskrivare som bara gjorde lite snyggare utskrifter än en bläckstrålesskrivare, så är det här en fascinerande teknik som lockar massvis av folk och därmed pressar priserna snabbare. ... Läs hela texten

300 toppspel #73: Doom 2: Hell on Earth

Lämna ett svar
doom2

Doom 2: Hell on Earth
Format PC
Utvecklare Id Software
År 1994

Hösten 1994 var jag på ett ungdomsläger, ett sånt där uppbyggligt, trevligt evenemang där man ska umgås och växa som person. Där stötte jag för första gången på PC som seriös spelplattform, och fick mörda mina första helvetesmonster i förstapersonsperspektiv. Lustig ironi, det där.

För någon som hade vuxit upp med Amiga och SNES och vars enda intryck av tredimensionellt spelande egentligen var Starwing, så var Doom 2 next-gen på alla tänkbara sätt. Jag lärde mig snabbt att hantera tangentbordsstyrningen (långt innan mouselook ens var ett begrepp) och utforskade Ids jävulusiska banor, ända fram till den bisarra och faktiskt smått korkade slutbossen, och fick i samma veva en grundkurs i navigering i MS-DOS, för att ens starta spelet. I efterhand spelade jag även Doom, men del två råkade bli det första jag testade och tillsammans med Civilization (som jag hade lattjat med till Amiga) och Beneath a Steel Sky var det systemsäljaren som fick mig att tigga mig till min första PC. Man kan undra hur det hade varit om jag aldrig hade åkt på det där lägret… ... Läs hela texten

Fyrtioåtta bildrutor filmmagi

Lämna ett svar

De sade att det fick allt att se billigt ut, som i en såpopera. De sade att det var en onödig effekt, påhittad av filmskapare för att lura oss på mer pengar. De sade att The Hobbit var bättre i vanlig 3D, eller kanske rentutav 2D.

Jag har aldrig hört något så fel i hela mitt liv.

Två och en halv månad efter premiären har Biostaden i Östersund äntligen fixat in de uppgraderingar som krävdes för att köra The Hobbit i ”High Frame Rate”, alltså fyrtioåtta bilduppdateringar per sekund (eller fps, som vi säger i spelsvängen). Jag började tro att jag hade missat chansen. Bluray-specifikationerna stöder inte High Frame Rate, åtminstone inte i kombination med 3D och definitivt inte i 4K-upplösning hur som helst. Sony snackar om att 4K ska fungera på Playstation 4, men i så fall via någon sorts nerladdningsbart format – hurra för 100 gigabytesnerladdningar – men High Frame Rate återstår att se. Hur som helst, missar man The Hobbit på bio så var det sista chansen för en överskådlig framtid. ... Läs hela texten

Mikaels förenklade yakiniku

Lämna ett svar

Sedan jag provade yakiniku på stans bästa restaurang, Take Mikado, har jag varit närmast besatt. Eftersom jag fick en riskokare till jul passade det bra att börja experimentera i hemmet också, även om jag knappast kan nå upp till Mikados kvalitet.

Jag började med ett recept från recept.nu, men eftersom jag sällan har färska råvaror hemma fick jag justera receptet lite. Det visade sig dock bli alldeles yppans gott ändå, så här är min förenklade yakiniku, fyra portioner. Receptet går också bra att skala upp till fler, jag gjorde just sex portioner (så lunchen är räddad för nästa vecka). ... Läs hela texten