Det finns många exempel på spelutvecklare som är märkliga, märkliga människor, som beter sig på väldigt märkliga sätt. Det finns lurendrejare som Tim Langdell (Edge-mannen) och Steve Bovis (Limbo of the Lost), som på olika sätt försökte slå pengar av andras produkter. Sen finns det genier med allmänt instabila psyken, som Fez-skaparen Phil Fish som lade ner Fez 2 och lämnade spelbranschen när han inte längre orkade med kritik och debatt kring hans spel. Kanske kan vi även lista Dong Nguyen där, som blev så överrumplad av att hans menlösa Flappy Bird blev en viral succé att han drog tillbaka hela spelet.
månadsarkiv: februari 2014
Recension: Bioshock Infinite
Även om jag var rätt intresserad från början och trots att jag gillade Bioshock blev det aldrig av att jag skaffade Ken Levines senaste epos. Men när det dök upp gratis för Playstation Plus-medlemmar hade jag knappast någon ursäkt att låta bli det. Priset är bra – hur är spelet?
Redan från början etableras den där obehagliga känslan av att något är jättefel. När Booker DeWitt anländer till den flygande staden Columbia under mystiska omständigheter ser det till en början idylliskt ut. Till skillnad från Rapture är Columbia, åtminstone från början, en levande och framgångsrik stad, men också en personkult utan dess like. En läskigt mässande frälsningspastor doppar Booker och en mäktig resa kan börja.
Sega släpper nytt fightingspel
Sega har precis utannonserat ett nytt fightingspel på Japan Amusement Expo. Och det hade kunnat vara ohyggligt intressant om det hade börjat med Virtua och slutat med sex, men så blev det inte den här gången heller. Istället är Blade Arcus ett tvådimensionellt animeinspirerat fightingspel som är baserat på karaktärer från Segas senare spel i Shining-serien. Det vill säga de karaktärer som designades av Taka Tony, inte de ursprungliga från Shining Force.
Förmodligen blir det inte något för mig, men det är ändå trevligt varje gång en japansk utvecklare utannonserar en uppföljare eller spinoff som inte är ett F2P-mobilspel, så det applåderar jag. *applåd*
Frozen är Disneys bästa på länge
Det var lite besvärligt att få se Frozen här i Östersund. Även om jag väldigt gärna ville se den, så var jag inte riktigt redo att sitta på den svenska föreställningen tillsammans med hundra ungar och deras föräldrar. Den engelska versionen känns snäppet mer legitim och, framför allt, är det också originalet. Med Idina Menzel. Så jag fick pallra mig dit på en av de få engelska visningarna.
Det är viktigt, eftersom Frozen är en återgång, möjligen tillfällig, till Disneys musikalera. Ni vet, då de tolkade klassiska sagor och alla brast ut i sång i alla lämpliga och olämpliga situationer. Den eran som gav oss A Whole New World, Be Prepared, Colours of the Wind och en sång om att en kvinna antingen ska underkasta sig sexuellt eller dö. Ni vet, den gyllene eran.
Transformers i 16 bitar
Takara-Tomy har tidigare gjort Transformers som förvandlar sig till pistoler, minikassettspelare, MP3-spelare, en USB-hub utformad som en Toshiba-laptop, till baseballkepsar och joggingskor. Därför var det kanske bara en tidsfråga, men nu kommer en version av Megatron som förvandlar sig till… en Mega Drive! Eller åtminstone en mindre version av den.
Idén är briljant och går att fortsätta hur länge som helst, och kan innebära stora ekonomiska bekymmer för spel- och Transformers-fans. Optimus Prime blir förstås given som ett Super Famicom. Starscream kan vara en PC Engine. Soundwave kan bli en Game Gear (med kassetter). Bumblebee kan bli en Pokemon-Game Boy. Ratchet blir en Famicom. Och Hot Rod får vara en Playstation medan Galvatron blir en Saturn.
Jakten på Imperial Flagship
Redan när jag började kika på Lego igen runt början av 2013 stod det klart att det var ett set jag hade missat. 2010 släppte Lego Imperial Flagship (10210), en jättemodell som blev slutklämmen för den senaste uppsättningen piratlego, innan man gjorde en ny satsning med Pirates of the Caribbean-licensen. Trots att det var uppdaterat på många sätt och vis var det också en fortsättning på det piratlego som var mitt favorittema i slutet av åttio- och början av nittiotalet. Visst, de såg lite mer detaljerade ut men det var onekligen Guvernör Bredsida och Kapten Roger i nya skepnader, och äntligen fick Bredsida ett riktigt skepp istället för den där hemska jollen ”Havsörnen”.
Lite intryck av Toukiden
Jag har spelat demot på Toukiden till Playstation Vita, och är både nöjd och besviken. Nöjd för att striderna är rätt maffiga, särskilt mot bossarna, och för att spelet är riktigt snyggt. Besviken för att det är rätt enformigt och för att man blir sittande med en uppsättning superstereotypa animeklyschor som medhjälpare.
Hayao Miyazaki konstaterade nyligen att det största hotet mot anime är animefansen, och det kan ligga något i det. Maken till inavlad och inskränkt bransch får man leta efter, och det smittar av sig på spelen som använder samma estetik. Det kan fungera, om det är unikt och välgjort i varje led: manus, framförande och översättning. Atlus lyckades i både Persona och Catherine, men det är det få som gör. Dynasty Warriors-spelen, som utvecklas av samma team (Omega Force) kommer undan lite med att karaktärerna ändå är så pass etablerade och har sina klassiska sekvenser, så att det ofta dryper av ost gör inte så mycket. Toukiden är som att spela ett spel enbart med Gan Ning, Bao Sanniang och Qiao-systrarna. Ish.
Många omvälvningar nu
Sony rapporterar att man sparkar 5000 anställda. I samma veva drar man sig ur tillverkningen av datorer (Vaio) och TV (Bravia). Möjligen kommer varumärkena att licensieras ut till någon annan, men Sony själva kommer inte att stå för tillverkningen. Detta är nog ett bra drag. TV-marknaden är knivskarp och folk har inte på länge varit sugna på att betala mer för lite, lite bättre bild. Istället kan de nu fokusera på sina bättre områden: spel, kameror, mobiler och media.
En annan oväntad förändring är att Amazon (!) köper upp Double Helix (!!). Det hittills rätt usla spelföretaget har på sistone nått framgångar med Killer Instinct och Strider, vilket ser ut att bli lysande. Att Amazon nu satsar ytterligare på att bygga ett eget stall av utvecklare tyder på att det blir en dedikerad konsol när som helst. Men vad händer då med Killer Instinct, som utvecklas kontinuerligt med nya figurer? Microsoft har bara sagt att en annan utvecklare kommer att ta över. Det vore ju nån sorts komik om det skulle bli Rare.
Lego Friends Shaana vs the Dragon
Not long after building my Lego version of my character Shaana, I went out and bought the dragon from the older Castle sets. I didn’t want to wait for the 2013 release (which was also slightly goofier looking), and the plan was always to make some kind of diorama of her first dragon fight (yes, she had two).
However, while I was finishing up my Council of Elrond MOC, I had also gotten some new parts. I noticed when the Disney Princess sets were announced that Cinderella looked an awful lot like Shaana with her blue dress. When she arrived I replaced her head with another figure’s, since it had a slightly more fitting face (it’s not like you’re going to get an angry Friends face anyway) and added the same hair I used on the original (Pink Space Girl’s hair). It was a simple matter to spray paint her torso and add some minor detail to the skirt, and to take off the silver details. I had already made two different weapons for Shaana, and the katana was the weapon she used in this fight, so it made sense to give Friends Shaana that one.
Ghibli gör Ronja Rövardotter!
Minnesgoda animefans kanske minns att Hayao Miyazaki en gång i tiden besökte Sverige för att försöka övertyga Astrid Lindgren om att få göra filmer av hennes verk. Astrid var skeptisk och det blev inget av resan, förutom en massa bilder som sedermera skulle resultera i att Kiki’s Delivery Service utspelar sig i en hybrid mellan San Francisco och Stockholm. Och man skulle ju kunna tro att sagan skulle vara slut där.
Men nu kommer Studio Ghibli att producera en tv-serie baserad på självaste Ronja Rövardotter! Och det låter ju spontant som en hundra procent perfekt kombination. Ronja är precis samma sorts hjältinna som Ghibli-filmerna brukar ha, och med lite längre speltid hinner man göra hela boken rättvisa. Dessutom är Ghibli knappast främmande för mysrysiga monster och starka teman.