månadsarkiv: oktober 2014

Alla Discworld-böckerna, New Game+, del två

1 svar

Jag fortsätter min genomgång av Discworld-serien från och med bok elva:

I Reaper Man är det Döden som har huvudrollen. Eftersom han har blivit för mänsklig och känslosam får han sparken, och tar jobb som dräng hos en gammal änka. Under tiden får det oväntade effekter när folk som dör inte längre slutar leva. Den gamle trollkarlen Windel Poons vaknar upp som zombie och gör livet komplicerat för resten av fakulteten, inklusive ärkekanslern Mustrum Ridcully som här får utrymme att utvecklas. Efter de första böckerna där trollkarlarna var i ständig maktkamp och mördade varandra till höger och vänster etableras nu en fakultet som blir mer eller mindre oförändrad genom serien, och Ridcully blir ytterligare ett av Pratchetts mästerverk. Fast deras historia är en ganska larvig sidoberättelse om hur saker får liv och att ett köpcentrum (demoniskt, så klart) dyker upp utanför staden. Den huvudsakliga berättelsen om Döden är vemodig, fint berättad och bjuder på många insikter. ... Läs hela texten

Nästa Steamworld-spel ser läckert ut

Lämna ett svar

Steamworld Dig var en trevlig överraskning när recensionskoden droppade ner i inkorgen, och det blev en stor framgång över samtliga plattformar som det släpptes på. Därför är det oväntat men kul att Image & Form går en helt annan väg med nästa spel. Steamworld Heist är visserligen sidscrollande och bygger på samma design och universum, men istället för ett arkadigt plattformsäventyr är det ett dragbaserat strategispel.

Nu är det så här att strategispel generellt är supertrista, MEN, dragbaserade, karaktärsbaserade strategispel (även kallade taktikspel) kan vara riktigt kul. Hero Quest (brädspelsversionen och Amiga-versionen), Space Crusade, Final Fantasy Tactics, Vandal Hearts, Disgaea, Valkyria Chronicles, till och med det bortglömda Gladius (erkänn – du hade glömt bort det), det är många spel i den genren jag har gillat. Att Steamworld Heist dumpar det traditionella isometriska perspektivet och fördelar samma taktiska valmöjligheter över några plattformar är modigt och ganska ovanligt. ... Läs hela texten

Valkyria Chronicles kommer till PC!

Lämna ett svar

I vad som måste vara den största överraskningen på länge har Sega meddelat att de kommer att släppa det strålande taktiska rollspelet Valkyria Chronicles till PC. Spelet släpptes tidigt till Playstation 3 och var en av de bästa exklusiva anledningarna att äga konsolen. Dels var det en rejäl utmaning, dels var det ohyggligt snyggt och dels hade det en stor skopa personlighet som gav oss ett karaktärsgalleri som inga mörkbruna krigssimulatorer kan mäta sig med. Att jag klarade uppdrag sju är fortfarande en av mina största spelbedrifter. Att jag inte spelade klart spelet är en stor skam. ... Läs hela texten

Lucas Arts-spel får nyutgåvor

Lämna ett svar

Äntligen har Disney bestämt sig för att slå mynt av Lucas Arts fantastiska spelkatalog. Sex spel har nu släppts på GOG.com, nämligen X-Wing, TIE Fighter, Sam & Max, Secret of Monkey Island, Indiana Jones and the Fate of Atlantis, och Knight of the Old Republic. Priset, fem till tio euro, är också fullt acceptabelt. Lucas Arts har ju ett av spelhistoriens mest gedigna utbud och det är många spel som gärna får släppas igen. Däremot är frågan om jag faktiskt kommer att SPELA dem igen. Men för alla som missade deras gyllene år under hela nittiotalet finns det mycket att se fram emot. ... Läs hela texten

Persian Gulf Inferno

Lämna ett svar

Ett spel som knappast någonsin har vunnit några priser är Amiga-spelet Persian Gulf Inferno, en Elevator Action-klon som tidsenligt nog handlade om en fiktiv konflikt i Persiska viken, precis i samma veva som det faktiskt pågick ett krig. Det verkar dock som att spelet släpptes innan själva Operation Ökenstorm, så någon hade väl tänkt tanken redan innan. För mig är det dock lite minnesvärt eftersom det, mig veterligen, var mitt första våldsspel. Jag skyller väl på mina äldre kompisar. Sett med moderna ögon är det väl däremot extremt tamt, men då kändes det hyperrealistiskt, särskilt med de vilda skriken som de generiskt arabiska terroristerna håller på med. ... Läs hela texten

Wow, vilket ansiktslyft!

Lämna ett svar

Nu inför lanseringen av World of Warcraft: Warlords of Draenor försöker Blizzard locka tillbaka folk, bland annat genom att dela ut gratisdagar. Jag hade nästan tänkt prova ändå, men nu blev det ju ännu smidigare. Och det första jag gjorde var förstås att kika på hur mina gamla figurer ser ut efter uppfräschningen. Och ja, det är en ordentlig skillnad. Av någon anledning är inte blodalverna uppdaterade än, men annars har alla originalraserna blivit uppfixade. Från att ha varit blaffiga texturer på en enkel modell till att faktiskt ha modellerade, animerade ögon, gör enormt mycket. Redan när man står still är det en förbättring, men kolla bara in lite emotes så ser du hur mycket det gör för inlevelsen. ... Läs hela texten

Singstar för en ny generation

Lämna ett svar

Nu har den nerladdningsbara versionen av Singstar släppts till Playstation 4 (och Playstation 3 för den delen), och jag har tagit en svängom med det nya systemet. Det är helt omgjort med ett interface som tyvärr påminner en del om det på Xbox 360. Det är en massa bläddrande i menyer och sedan ytterligare ett lager ovanpå när man trycker på touchpaden.

För tillfället finns bara låtar fram till 2013 i affären, och det är inte alls ett komplett utbud. Som gammal Singstar-ägare får man rätt att ladda ner alla sina gamla låtar, förutsatt att de finns tillgängliga. Nu är jag kanske inte helt representativ men jag fick över 43 av mina favoriter och hade 9 till att ladda ner (som jag hoppade över eftersom jag aldrig spelar dem). Dock så hade jag över hundra låtar i PS3-versionen, och praktiskt taget all svensk musik saknas, samt delar av resterande. Jag fick exempelvis tre av fyra Toto-låtar, nio av trettio Queen-låtar och inga som helst av mina tio Roxette-låtar. ... Läs hela texten

Inte det paket jag väntade på

Lämna ett svar

Min beställning av Lego-setet The Lonely Mountain, det med den gigantiske plastige Smaug, anlände idag. Sugen som jag var anlände jag till Coop efter träningen, strax innan stängning, för att få min leksaksdrake idag och inte imorgon. Jag noterade att paketet kändes ganska lätt, men så är det ju ofta med stora kartonger, oavsett innehåll. Så kom jag hem och slänger mig efter saxen för att öppna. Och ja! Där finns det lilla mysiga julsetet som Lego bjuder på. Och där finns det lilla mysiga Hobbit-setet med ohyggligt efterlängtade Galadriel (som aldrig dök upp i Lord of the Rings-legot). Och där finns… ett Star Wars-set? Något jäkla Clone Wars-bygge, betydligt mindre och framför allt helt utan drakar. ... Läs hela texten

Ännu fler avsatta demonproducenter

Lämna ett svar
koji_igarashi

För nästan tre år sedan skrev jag om hur spelindustrin går mot mer kollektivt designade spel, utan egentliga visionärer. Många gamla spelskapare tröttnar på att slava under ständiga uppföljare och allt mer fokusgrupptestade spel, och sliter sig loss. Och det har knappast slutat sedan dess.

Vi kan ju börja med Koji Igarashi, som jag redan då förutsåg skulle sluta på Konami. Nu har det hänt. I mars lämnade han den anrika utvecklaren, efter att ha varit frustrerad över att få göra menlösa mobilspel. I samma veva fick han också lämna sitt älskade Castlevania för alltid. Han började genast hinta om att han nu skulle utveckla spelet alla fans vill ha – underförstått, ett Metroidvania – för att bara några veckor senare utannonsera att han har lagt sitt drömprojekt på is och börjat på ett nytt företag, för att göra mobilspel. Jag har sett grekiska tragedier med lyckligare slut. ... Läs hela texten