Chris Hülsbeck håller på med ett nytt Kickstarter-projekt, som ska skapa pianoversioner och noter till några av hans mest klassiska kompositioner. Jag tror jag står över den här gången. Däremot ledde lite sökande till pianisten Patrick Nevian som ska åstadkomma de här tolkningarna. Patrick har redan arrangerat flertalet Amiga-stycken, som finns för nerladdning gratis här. Och jag rekommenderar verkligen en genomlyssning. Det är väldigt blandat med spel, och flera har jag egentligen aldrig hört förut, inklusive det inledande och makalösa stycket från Gem’X, ett superobskyrt Amiga-pusselspel med en massa naket. Men också välkända melodier från Great Giana Sisters, Gods, Monkey Island, Turrican 2, Simon the Sorcerer, Rodland och det oväntat charmiga motivet från Mr.Nutz, en fladdrig men tekniskt imponerande Sonic-klon från den väldigt sena Amiga-eran. Sammanlagt två timmar kvalitativ pianomusik, alldeles gratis. Väl värt att spendera en söndagseftermiddag på!
månadsarkiv: november 2014
Lights! Camera! Lego Palace Cinema (10232)!
And there we have it. Less than two years ago I built my first Lego modular building, Fire Brigade, and was pretty pleased with it. So pleased that I eventually got another, because it looked lonely. And then another, and then another, and then I decided that I at least wouldn’t get the least interesting two because they wouldn’t fit in my shelves anyway, and then I bought new shelves, and would you look at that? All nine modulars lined up. Well, except for Town Hall which I tore down to make a more interesting build.
Recensioner uppfyller inte längre sitt syfte
Det är inne med AAA-spel som inte fungerar. Driveclub, Halo: MCC, Assassin’s Creed: Unity och i viss mån Call of Duty: Advanced Warfare (sägs det) är praktiskt taget ospelbara av olika skäl, om det sedan beror på buggar eller ickefungerande onlinestöd. Man frågar sig varför det har blivit så här, och jag har nog en del av svaret. Gamereactor publicerade en en lista över tio riktigt trasiga spel, och den stämmer i mångt och mycket. Det är tio spel som mer eller mindre drivit spelarna till vanvett. Detta bestraffas så klart med usla betyg och följaktligen dålig försäljning? Nä, inte direkt:
Review of The Lego Neighborhood Book
Having completed two modular Lego buildings, I bought this book to see if I could pick up any solid ideas. The Lego Neighborhood Book is a fairly comprehensive look into how to make your own buildings in the modular style. It lists the basic requirements… and the promptly tells you to ignore them if you want. After all, the idea is to build something the way you want it, not necessarily so that it fits with some commercially released sets.
The book then gives some good suggestions on how to get inspiration, mostly by showing photos of architectural designs and making Lego versions. There are some solid tips for making your street come alive with benches, parking meters and other such stuff, and a big chapter on internal furnishings for every kind of room. However, the book expects some basic knowledge of advanced Lego building to figure out some constructions on your own, and it doesn’t go into details like LDU’s, the 5:6 proportions, angled builds or anything like that.
Dark Souls 2 till PS4/XO/DX11
Äntligen är det bekräftat att Dark Souls 2 kommer att släppas till modernare format, men det blir på ett lite märkligt sätt. Dark Souls 2: Scholar of the First Sin är i sig en liten uppdatering av originalspelet, som stoppar in lite nya fiender och NPC:s. Detta kommer även att patchas in i de befintliga versionerna till PS3, 360 och PC med DirectX 9. Men köper man versionen till de nyare formaten får man alla expansionerna på köpet, plus aningen upptrimmad grafik.
Det som är lite märkligt är varför inte den befintliga PC-versionen kan patchas. Det är ju liksom inte ett helt nytt format bara för att det stödjer nyare grafikrutiner. Det kommer inte heller att gå att kopiera sparfiler från de gamla formaten till de nya, likt i Grand Theft Auto V.
8-bitsmusik av Prof. Sakamoto
Prof. Sakamoto kommer att framträda på Miyabi Japan Story i Stockholm den här helgen. Mannen som tydligen finner en Famicom på huvudet ett fullständigt normalt fashion statement har gjort en massa sköna remixar av klassisk spelmusik på Youtube, men han har också egna kompositioner. Som ett smakprov fick jag lyssna på två av hans skivor: SKMT och Insert.
SKMT innehåller sju stycken och tar slut alldeles för snabbt, men det som finns där skulle kunna ha varit ett riktigt bra NES-soundtrack. I huvudsak används de typiska ”instrumenten” som ljudsyntesen kunde prestera, men några låtar verkar onekligen blanda in andra ljud, till exempel pianot i ”We Are Here” som också är den bästa låten på skivan. Det är ett myspoppigt stycke som påminner om slutmusiken i Amiga-spelet Premiere.
Äntligen Ran-ai!
Under hösten har jag äntligen nått den nivån inom jodo då det är lämpligt att börja lära sig Ran-ai, en av de mest karaktäristiska och spektakulära kata. Under de senaste månaderna har jag tragglat på med jo-sidan, och nu har jag också fått sätta igång med svärdsidan. För mig är det lite som att komma hem. Förr i tiden tränade jag Seitei jodo, en moderniserad form som samlar godbitarna av den gamla skolan, och där möter man Ran-ai redan som den tolfte katan (då man egentligen knappast är mogen för den). Så jag hade lärt mig den, eller åtminstone en slarvig viftversion av den, för sisådär femton år sedan. Inom Koryu jodo tar det däremot längre tid, då Ran-ai är en separat serie som kommer först efter tjugosju andra kata.
Lego smugglar kakor
De officiella bilderna på Detective’s Office har dykt upp tillsammans med en video av konstruktören Jamie Berard (ja!), och det ser verkligen ut att vara ett fantastiskt bygge. Bra variation, många roliga tekniker, nya delar inklusive en dartbräda och en brun byggplatta, och till och med en liten historia. Hela grejen med den här sortens privatdetektiver, och egentligen hela den arkitekturella designen på Legos modulhusserie, doftar tidigt nittonhundratal. Så de har skapat en berättelse inuti själva bygget, bokstavligen. Under den här tiden rådde alkoholförbud i USA, vilket ledde till utvecklad smuggling och mer eller mindre direkt till mäktiga gangsterimperium som med Al Capone. Men i Lego-tappning förekommer ju knappt alkohol, åtminstone inte i icke romantiserade former. Så i den här världen är godis förbjudet. Och på övre våningen finns ett hemligt kak-kök, där man sedan smugglar de färdiga kakorna förbi den intet ont anande detektiven och ner i den hemliga källaren, där de sedan kan rulla över till biljardhallen – där man sedan kan njuta av sina sockriga synder!
En man och hans skyffel
Jag har hunnit spela Shovel Knight i ett par timmar nu, och wow! Det är som om Capcom eller någon annan av 8-bitsgiganterna hade väntat några år och sedan satt ihop typ en 16-megabitskassett till NES:en och bara proppat den med godsaker. Det fuskas lite här och där men det känns verkligen som ett 8-bitsspel, och ett bra sådant också. Kontrollen är nästan klockren, vilket väldigt ofta är bristen i såna här retroflörtar. Men här känns det exakt som Mega Man i styrningen, hoppandet och klättrandet, vilket förstås är utmärkt. Överallt är det proppfullt med hemligheter som distraherar från den egentliga vägen framåt, som i gengäld är föredömligt kortfattad. Och så poppar det hela tiden upp extrabanor, specialutmaningar och vandrande bossar som bjuder på nya attackmönster. Det är som om utvecklarna har haft idéer till många fler än de riktiga bossarna, och därför stoppat in så mycket annat som det bara är möjligt.
Äntligen Shovel Knight!
Fy på er, Yacht Club Games! Här har jag gått och längtat efter att Shovel Knight äntligen ska släppas på 3DS i Europa och så berättar ni inte att det redan är ute! Nu har jag i alla fall införskaffat och ska strax sätta igång med vad som har potential att vara ett av årets bästa spel. Extremt pepp på åttabitarsaction nu!
Annars är det rätt många spel som börjar hopa sig. Little Big Planet 3 och World of Warcraft: Warlords of Draenor är ju redan ute, och inom en månad släpps Elite: Dangerous. Jag borde vara mer sugen på ett spel som jag dels Kickstartade och som dels är uppföljaren till mitt näst mest spelade spel någonsin, men det känns som att min maskinpark är lite förlegad. Jag skulle behöva en Oculus Rift-testversion och en mastodontflygsticka för att det riktigt ska komma till sin fulla rätt, för att inte tala om att min dator skulle behöva en uppgradering för att få det att funka ordentligt. Å andra sidan spelade jag Frontier i typ 5 fps med en Gravis Gamepad och mus när det begav sig, så det borde kunna vara underhållande ändå. Och sen, sist men inte minst, har Never Alone fångat min uppmärksamhet. Det här spelet ser ut att vara en blandning mellan Limbo, Lost Winds och Brothers, och kan därför vara hur bra som helst.