Den första upplagan av Avdank har äntligen dykt upp från tryckeriet. En trave kortlekar i glänsande linnetextur på 310 grams papper som representerar kulmen på närmare 18 månaders arbete. Ett par stycken är fortfarande tillgängliga för beställning för 180 kronor inklusive frakt. Det är så himla kul att se det i färdigt skick. Förhoppningsvis har de framtida spelarna lika kul när de spelar det!
Koji Igarashi har avslöjat sitt nya Kickstarter-projekt. Bloodstained: Ritual of the Night kommer att vara ett 2.5D-actionspel till PS4, Xbox One och PC, och kommer att föra vidare precis allt vi gillade med Castlevania. Det har också ordentliga likheter med Order of Ecclesia. Huvudpersonen Miriam har drabbats av en alkemistförbannelse som sakta förvandlar henne till kristaller som påminner om glasmålningar. Hon måste därför kämpa sig genom ett mystiskt slott skapat av hennes före detta vän Gebel, beväpnad med ett svärd som även fungerar som piska.
Redan när Lego Dimensions avslöjades ryktades det om tillbehör baserade på Portal, och nu är det bekräftat. Chell kommer att kunna ta sin plastversion av portalgeväret och ge sig ut på äventyr tillsammans med Gandalf, rymdgubben Benny och Marty McFly. Redan där är jag nog såld, trots att priset ser ut att bli rätt blodigt för det här spelet. I samma veva bekräftades även Scooby Doo och Jurassic World, som båda har en uppsättning vanliga Lego-set på gång i sommar, samt Doctor Who som kom till via Ideas-programmet. Det verkar onekligen som att Lego passar på att få full valuta ur de licenser de skaffar sig. Värt att poängtera är att både Portal och Wizard of Oz tidigare nekades av Ideas, men de såg i alla fall att intresset fanns där.
Hyfsat motvilligt fick jag tillfälle att spela Mortal Kombat X häromkvällen, och jag kan ju passa på att analysera min upplevelse. Inte för att det kommer att påverka någon. Det finns två sorters spelare: de som gillar Mortal Kombat och överhuvudtaget inte kan förstå några invändningar mot det, och som seriöst anser det vara att spel i klass med genrens giganter. Och så de som bara skakar på huvudet och sysslar med något annat.
Mortal Kombat X är större än någonsin och är fullproppat med figurer (även innan man börjar ge sig in i DLC-träsket). Produktionsvärdena är det inga större fel på. Som om det inte räckte med alla figurerna har alla också tre varianter som ersätter ungefär hälften av specialattackerna. Det blir inte lika uppstyltat som vapenskiftningarna i Deadly Alliance, men fortfarande en väldigt stor skillnad för hur man spelar respektive figur. Nu gjorde jag inte direkt några noteringar, men exempelvis Kenshi har både en stil där han skickar ut projektioner som gör uppercuts eller dyker ner uppifrån, och en stil där han själv gör uppercuts och har ett teleporteringsgrepp som jag vill minnas en gång tillhörde Sektor.
Yoshimitsu har utannonserats för Tekken 7 och den enda överraskningen var väl att det tog så lång tid. I en av de mest traditionsbundna spelserierna (så traditionsbundna att de fortfarande använder animationer och fysik från Tekken 1) är det inte konstigt att se honom. Däremot är det som vanligt konstigt att se honom. Yoshimitsu har aldrig behållit samma utseende i något av alla de spel han varit med i, om man bortser från Tekken Tag Tournament som plockade alla återvändande figurer direkt från trean.
Nästan från ingenstans (det utannonserades i höstas men jag missade det helt) släpps Toren nästa vecka på PC och Playstation 4. Det är utvecklat av brasilianska Swordtales och har tydlig inspiration från Ico, men också från spel som Heavenly Sword och Papo y Yo (och möjligen lite Brothers). Jag vet inte om jag är hundraprocentigt förtjust i stilen, men det ser onekligen lite speciellt ut. Det släpps en hel del udda spel för nerladdning numera och många är tyvärr inte särskilt bra. Men det här lär vara värt ett försök, särskilt eftersom det kommer att kosta under hundralappen. I väntan på Rime åtminstone …
Kvällen spenderades på Gamla Teatern där det arrangerades Brädspelspub. Jag hade egentligen tänkt vänta med att gå dit tills kortlekarna var klara, men det var sista gången för säsongen så jag passade på. Det blev några timmars bra testning av Avdank, som visar sig fungera rätt bra på fem spelare likväl som på tre. Vi har funderat lite över dynamiken kring antalet spelare, men det är faktiskt rätt intressant att det varierar så vi vill nog inte ändra något. Med fler spelare blir vissa kort bättre: de som påverkar ett annat specifikt kort har betydligt större chans att komma till användning. Med fler kort i omlopp är det också fler som tvingar ut andra, vilket ökar cirkulationen ytterligare. Jag fick möjlighet att låta Santanej stötta sin bror Elandar, och Silver hittade äntligen sin Phigwath (varpå han byttes ut, varpå hon byttes ut, precis som vi hade tänkt).
Den senaste veckan har det börjat höras rykten om Koji Igarashis soloprojekt. Tidigare verkade det som att han börjat jobba med mobilspel, men nu är ryktena intensiva. Det har dykt upp Twitter-konton som pekar på sajten swordorwhip.com där en Iga-liknande Dracula-figur ber oss välja mellan svärd eller piska (som förstås är de mest typiska Castlevania-vapnen). Det kan förstås vara en komplex förfalskning, men det anknyter också till vaga hints tidigare. Om detta stämmer kommer en Kickstarter att lanseras nästa vecka, och om inget väldigt märkligt händer så kommer jag att hoppa på.
IGN har påbörjat sin exklusiva täckning av Rock Band 4 och av det som har sagts hittills verkar det sikta precis rätt. Förutom möjligen då att keyboard uteblir. Men det kommer att bli ett hederligt partyspel för fyra spelare plus extra sångare. Körsång stöds, och dessutom har Harmonix fått hjälp av engagerade fans att sätta in körsång i alla gamla låtar (!), så det kommer att bli ännu roligare att sjunga Ghostbusters-temat.
För ensamspelare pratas det om att kampanjläget blir ett ”Rock Band-rollspel”, vilket förstås låter rejält ambitiöst och hintar om att figurskapandet inte har försvunnit. All gammal musik (där inte licenserna har upphört vilket gäller en handfull) kommer att överföras och de planerar att stödja gamla instrument, inklusive till och med rök- och ljuspaketet från Rock Band 2! Själv siktar jag nog på att uppgradera helt eftersom mina gamla instrument börjar vara sönderspelade, men ändå.
Den andra ”bildboken” i serien är The Last Hero, som återigen följer Rincewind på äventyr. Fast det här är snarare en epilog till Interesting Times. Cohen Barbaren har fått för sig att återföra den stulna elden till gudarna genom att spränga hela Cori Celeste i småbitar, för att bli legendarisk. Problemet är att det skulle få hela Skivvärlden att gå under, så en märklig trupp sätts ihop för att genskjuta honom. Berättelsen bygger lite väl mycket på fan service i form av en blandad skara hjältar från resten av serien, och det är en ganska kort historia. Men den bjuder på tonvis av strålande Paul Kidby-artwork, så den är läsvärd av den anledningen om inte annat.