månadsarkiv: juni 2015

Fire Brigade vs Boliden, ett år senare

För ett år sedan gjorde jag en investering i plast genom att köpa två överblivna Fire Brigade-set på den lokala leksaksaffären. Tanken var att jämföra värdeökningen på ett exklusivt Lego-set jämfört med en ganska framgångsrik aktie. Jag hade då ett gäng aktier i Boliden, så jag ville se om det hade lönat sig att köpa fler sådana istället för att köpa Lego.

I våras tvärrusade Boliden-aktien för att sedan dyka, och jag blev nervös och sålde. Det skulle jag inte ha gjort, för sedan steg den, och steg, och steg, för att vända på nästan 195 kronor. Vid det laget hade det inneburit en fördubbling av värdet på mindre än ett år. Aktier är dock opålitliga om man inte har stenkoll, och den senaste tidens skakighet har placerat Boliden på 152 kronor. Fortfarande en ökning med 58% från ett år sedan, så det är inte så illa. ... Läs hela texten

Lego-raptorer i stan

Strax innan premiären av Jurassic World släpptes en rad Lego-set baserade på filmen. Det var inte direkt en oväntad koppling – Lego körde en serie leksaker baserade på Jurassic World III en gång i tiden och hade dessutom ett eget Dino-tema där samma dinosaurier återanvändes. Dessa sålde dåligt men har blivit eftertraktade i efterhand, så nu finns det en möjlighet att köpa plastdinosaurier till relativt okej priser.

Jag hade tänkt vänta på någon oundviklig rea men var sugen på något nytt, och 75919 Raptor Rampage blev en lagom kompromiss. Det stora tyrannosaurus-setet lär jag vilja ha en vacker dag, men där behövs verkligen rean för att göra det överkomligt. Raptor Rampage är också fortfarande dyrt men har en del trevliga grejer i lådan. ... Läs hela texten

Review of Figuarts Super Luigi

figuarts_luigi_01

Roughly a year ago, I got my Figuarts Super Mario figure. While it was a decent enough figure on its own, I was disappointed. It was a very simple figure with poor posability, and the accessories only highlighted the fact that there are more interesting sets sold separately. Now it’s Luigi time, sold at a similar price. Has there been an improvement?

Well, basically no. Luigi is constructed in the same way with very basic posability, although he feels easier to move around than Mario who sounded like he was about to crack all the time. There is still very little articulation and still no alternate facial expressions. On the plus side, it’s a very sharp and detailed figure with a nice, stoic expression that’s maybe a bit more usable than Mario’s crazy cheer. ... Läs hela texten

Q Transformers Smokescreen

Jag slängde in den här tillsammans med min beställning av Protectobots från BigBadToyStore, för jag kunde förstås inte låta bli en ny version av Smokescreen. Jag har inte riktigt följt den här grejen med Q Transformers, som är en liten sidoserie i Japan. Troligen finns det kopplingar till Choro Q, den klassiska serien med deformerade bilar som även delvis inspirerade original-Transformers som Bumblebee. Resultatet är i alla fall en supermegadeformerad Smokescreen som består mer eller mindre bara av överkropp, men ändå kan förvandlas till en bedårande liten Datsun 280Z. Han mäter inte ens fem centimeter i strumplästen och var väl kanske lite väl dyr, men samtidigt väldigt cool på något sätt. Och minst sagt unik i samlarhyllan. ... Läs hela texten

Protectobots återkomst

De senaste dryga tio åren har Hasbro formligen dränkt Transformers-fans i nostalgitrippar. Visst, det har kommit lite märkliga grejer baserade på filmerna och en massa billigt krafs, men också en stabil rad av nytolkningar i form av Classics-serien och dess uppföljare, för att inte tala om Masterpiece-linjen. Vi trodde däremot aldrig att vi skulle få se combiners igen. Combiners-serien i original-Transformers kom ursprungligen från japanska Scramble City och var en uppsättning figurer som allihop kunde koppla sig till en central ledare för att skapa en femdubbelt stor ”gestalt”. Att samla ihop de här var bökigt redan på 80-talet när veckopengen inte riktigt räckte till, men de skapade några av seriens mest minnesvärda team. Under åren kom det enstaka fristående figurer som Silverbolt och Onslaught, men kombineringskonceptet kändes omöjligt. Det släpptes några varianter under Energon-eran men trots att det fanns en del inspiration från originalen var det ganska taffligt genomfört, vilket även gällde Bruticus från Fall of Cybertron. ... Läs hela texten

Brinn, odöda, brinn!

Inte långt efter att ha spelat klart Scholar of the First Sin med min ordinarie karaktär började jag om på nytt. Det brukar ju bli så. Den här gången ville jag göra ett seriöst försök som pyromantiker. Alla säger att de är så effektiva, men det är en liten sanning med modifikation.

Att komma igång som pyromantiker är nämligen inte alls lätt. Till skillnad från ettan har Dark Souls II ingen standardiserad startkaraktär. Eftersom pyromantiker numera bygger både på intelligence och faith är det bäst att börja som sorcerer, då man har ett bra startvapen i Soul Arrow. Sen krävs det en hel del jobb för att komma igång. Jag valde att behålla den ursprungliga kniven som backup – figuren jag har tänkt mig är egentligen ingen vapenkämpe alls, men det är väldigt otaktiskt att gå obeväpnad i Dark Souls om magin tar slut. Först blev det Forest of the Fallen Giants, där siktet var att besegra båda bossarna. På vägen köpte jag också en andra laddning Soul Arrow för att ha en större arsenal, och det var inga större problem att meja ner både Last Giant och Pursuer (vid den första möjligheten). ... Läs hela texten

Transformers: Age of Extinction

Någonstans under framställandet av den fjärde Transformers-filmen gjorde Michael Bay ett uttalande, som lite vagt parafraseras så här: ”Jag ger fan i kritik. Alla kommer ändå att gå och se filmen.” Ungefär där var måttet rågat. Jag var redan tämligen ointresserad och bestämde mig för att inte gå och se filmen. Jag har också helt hoppat över hela leksaksserien, vilket i och för sig var enkelt eftersom den var fullständigt bedrövlig. Men nu köpte jag i alla fall bluray-utgåvan, på rea, för ungefär en halv biobiljett, för att åtminstone bevittna eländet. ... Läs hela texten

Största hypen på E3 2015

E3 börjar varva ner nu och det går att börja överskåda förödelsen. Detta är möjligtvis ett av de bästa E3 någonsin. Förutom Nintendos fullständiga kollaps var det packat med glada överraskningar och solida presentationer. Låt mig lista alla spel jag är sugen på framöver i ungefär rangordning uppifrån och ner.

Dark Souls 3 (multi, 2016)
Det går förstås inte att vara ointresserad av detta. Ett riktigt Dark Souls för nuvarande generation, med Miyazaki tillbaka bakom spakarna. Efter gameplayvisning (bakom låsta dörrar) verkar det också fullständigt genuint utan oroande nerdumning. Kommer att bli enastående, och inte sanslöst långt bort heller. ... Läs hela texten

Nier 2 bekräftat!

Wow, oväntat! Nier, som sålde ganska uselt men var ett minst sagt fräscht actionrollspel, får en uppföljare. Bakom utvecklingen står både Platinum Games (som gör alla spel nu för tiden) och kärnteamet från Nier. Det blir ett absolut måste.

Nintendo på E3 2015

Jag var på väg att köpa en Wii U. Jag tänkte att Star Fox skulle räcka till en början, för snart kommer ju ändå spelen som bara måste komma. Det är jag inte alls säker på längre. Nintendo Digital Event var ett mischmasch av konstiga idéer, spinoffs och framför allt en överdos av Mario som var ovanligt stor till och med för att vara Nintendo.

Ska man vara lite elak så var det enda egentliga nya till Wii U det kommande Star Fox Zero. Och det ser strålande ut, visst. Jag är inte helt säker på fördelningen mellan Arwing och Landmaster samt den märkliga helikoptern. Det luktar mer Star Fox 64 än Star Fox, vilket inte är helt optimalt. Men vi verkar slippa renodlade markuppdrag och det ser mysigt ut. Men annars? Wii U får ytterst lite av vikt. Super Mario Maker är kreativt och trevligt, med grafikblock och fiender från fyra olika spel … men att bygga egna Mario-banor är ingenting nytt. Hackare har gjort det i åratal. När det ändå handlar om relativt grundläggande mekanik skulle jag hellre ta Nintendos egna designer än vad som garanterat kommer att bli en massa Asshole Mario-varianter. Och hade jag velat ha Nintendos egna designer så hade jag köpt de senaste fem New Super Mario-spelen, vilket jag inte har gjort. ... Läs hela texten