Det var dags till slut. Min Xperia S har tjänstgjort i tre och ett halvt år, vilket är cirka 436789 år i mobilår, och började kännas ohanterligt slö, plus att batteriet inte ens räckte en dag längre. Så jag började kika runt och upptäckte till min förskräckelse att mobiler har vuxit de senaste åren. Xperia S var en stor modell när den kom, men nu är den jämförbar med kompaktversionerna. Och eftersom varken mina händer eller mina byxfickor har vuxit i samma utsträckning så behövde jag alltså sikta på en minimobil.
månadsarkiv: oktober 2015
Robinson på Mars
Jag såg The Martian ikväll. Bra film, är slutsatsen. Inte lika mäktig som Interstellar, men i gengäld mer realistisk. Matt Damon gör ett bra jobb, men jag gillar också de många starka sidorollerna (Sean Bean överlever ännu en film, hurra!). Den har också den där ganska ovanliga kombinationen av huvudpersoner som är intelligenta och löser problem, samtidigt som det inte är en ohygglig massa saker som går åt helvete bara för att göra det mer spännande (som var nackdelen med Gravity). Själva grundproblemet är ju spännande nog. Att vara strandsatt på en öde ö är förstås nog så jävligt, men där kan du åtminstone räkna med att någon förr eller senare har vägarna förbi, och du kan möjligen fixa mat. Strandsatt på Mars … är lite knepigare.
Nyheter från Paris Games Week
Sony har haft konferens och det har dykt upp en massa nyheter som jag tänkte sammanfatta lite kort:
* Gran Turismo Sport är ett nytt tävlingsinriktat GT i stil med GT Academy. Möjligen möjlighet att köra en massa gamla bilar?
* Det gamla teknikdemot Kara från Quantic Dream blir ett fullständigt spel: Detroit: Become Human. Extremt starka Äkta Människor-vibbar och extremt, extremt snyggt. Och kanske en ursäkt för att folk ser lite, lite plastiga ut?
* Shadow of the Beast släpps 27 januari.
* Unravel släpps 31 mars.
* Ny figur i Street Fighter V är Dhalsim. Den här gången med skägg, turban och mer kroppsmålningar. Ser tokhård ut.
* Tekken 7 kommer till PS4 och Xbox One. Nähä?
* Gravity Rush 2 bjuder på nya krafter åt Kat, som att kunna snabbt flyga upp från marken och att lyfta och kasta en massa föremål.
* Boundless är ett nytt spel som ser ut som ett nästagenerations-Minecraft korsat med Portal. Kan bli spännande.
Nation av Terry Pratchett
Nu när det inte blir några fler böcker av Terry Pratchett har jag passat på att läsa hans fristående roman, Nation. Där möter vi Mau, en ung kille som precis ska genomgå mandomsprovet på en liten ö i Stilla Havet, men när han återvänder till sitt hem har en tsunami utplånat allt. Samma tsunami kraschar ett brittiskt fartyg på ön, med den unga flickan Ermintrude (som snabbt tar tillfället i akt att byta namn till Daphne) som enda överlevande. Men det som från början verkar vara en Robinson-variant får snart nya dimensioner när fler överlevare från området anländer, och Mau och Daphne börjar upptäcka öns hemligheter.
Nästa uppsättning Street Fighter V-testning
Omgång två av Street Fighter V-betan är igång och jag har testat de sex nya figurerna. Den här gången finns också Capcom Fighting Network igång och det går att samla poäng genom att vinna matcher online – vilket jag förstås inte har gjort särskilt mycket. Med så många nya ansikten är det svårt att få översikt på vad alla är kapabla till, och tempot är högt. Men jag gillar det fortfarande. Flytet känns bättre än i förra testet (delvis kanske beroende på bättre ping) och figurerna är roligare.
To Far Away Times: Chrono Trigger & Chrono Cross Arrangement Album
Jag måste börja med att erkänna att jag aldrig har spelat igenom Chrono Trigger. Jag har försökt två gånger men aldrig kommit hela vägen. Därför har jag bara en vag koppling till spelets musik. Och Chrono Cross har jag inte spelat alls, men däremot lyssnat en del på soundtracket. Men Yasunori Mitsuda är en av mina favoritkompositörer och Xenogears Creid, som han satte ihop tillsammans med sitt band Millennial Fair, är en av de bästa arrangerade spelskivorna någonsin. Så när han samarbetar med både Sarah Alainn och Laura Shigihara, båda också bland mina favoriter, så kan det bara bli bra.
Från Guitar Freaks till Rock Band 4
Året är 1998
På Konami har man lanserat Beatmania i arkadhallarna och musikspelsgenren är ett faktum. Någon sitter och funderar på hur man kan utveckla konceptet, och två nya titlar föds: Guitar Freaks och Dance Dance Revolution. Det senare ska några år senare bli en kortlivad men intensiv succé som gav en alternativ betydelse till ”DDR-Sverige” utöver begreppet Filip och Fredrik lanserade, men Guitar Freaks blir kvar i Japan. Något år senare kompletteras det med Drum Mania och Keyboard Mania, och i olika konstellationer går de här arkadspelen och hemversionerna att koppla ihop med varandra. Vid Playstation 2-premiären i Japan i mars 2000 är Drum Mania (med stöd även för gitarr) en av titlarna, med ett plastigt litet åbäke till digitala trummor som tillbehör. Hemma i Sverige fascineras jag av Bust-a-Groove, ett tidigt musikspel som dock använder handkontrollen på samma sätt som Parappa the Rapper.
Välkommen till framtiden!
Om det här inte är det första du läser på internet på flera dagar (i så fall, tack, antar jag) så kan du inte ha missat att vi nu officiellt lever i framtiden, som definierad i den profetiska visionen Tillbaka till Framtiden del 2. Och internet är väl fullt av klagomål över att vi inte har svävande skateboards (vilket vi i och för sig har, men inte riktigt på rätt sätt) eller självknytande sportdojor.
Och det må väl vara hänt. Men å andra sidan är framtiden på många sätt häftigare än vad ens Robert Zemeckis kunde föreställa sig. Vi har inte flygande bilar, men vi har självkörande sådana. Jag såg en Tesla idag och den ska ju enligt uppgift kunna ta dig levande från punkt A till punkt B utan att köra över en massa småbarn på vägen. Även om jag gärna låter andra prova den först.
Little Big Adventure har släppts igen
Den gamla PC-klassikern Little Big Adventure har fått en måttlig upputsning och släppts igen på Steam. Grafiken är mestadels oförändrad men kontrollen har gjorts lite mer intuitiv, vilket kan hjälpa då det var ett hiskeligt svårt spel. Men den främsta anledningen att återuppleva Little Big Adventure idag borde vara musiken, som fortfarande är fenomenal. Värt att ta en titt på alltså.
Ghostbusters-högkvarteret nästan bekräftat
Förut var det bara ett rykte, men nu hävdar självaste Toys’r’Us (i Kanada, visserligen, men ändå) att Ghostbusters-högkvarteret blir nästa stora samlarmodell från Lego. Det kommer att vara 36 centimeter högt och ta upp 50% mer yta än ett av modulhusen, så det är en ganska rejäl byggnad som troligen kommer att vara väldigt lik originalet samtidigt som den passar in i Legos befintliga modulhusstäder. Inuti kommer det att finnas två våningar inklusive spökförvaring (som rent konkret är i källaren men det är svårt att bygga källarvåningar under basplattan) och plats för alla ikoniska scener. Givetvis följer hela Ghostbusters-gänget med, plus Janine, Dana, Louis samt fem olika spöken (inklusive, förstås, Slimer). Troligen kommer bustrarna att ha de uppdaterade uniformerna som Peter Venkman har i Lego Dimensions. Det är intressant att Ecto-1 inte följer med, för det innebär att det blir mer bitar över till annat och att de utgår från att fansen redan har den. Det är också intressant att varken Zuul, Stay Puft Marshmallow Man eller demonhundarna är med, så vi kanske möjligen får ett separat set för slutscenen om det här blir en succé. Oavsett vilket är det väl osannolikt att vi får Walter Peck men honom kan man nog sätta ihop av befintliga delar.