Jag kommer nog aldrig att sluta vilja försvara Dark Souls 2, så låt mig börja med det. Egentligen hade det väldigt lite med det föregående spelet att göra, på gott och ont. Eftersom det utspelade sig tusentals år senare kunde man utan problem förändra hela världen, byta ut de allra flesta fienderna och bygga om stridssystemet en aning. Men många var inte nöjda. Det gnälldes på att fienderna ofta attackerade i klungor, att det var lömska bakhåll överallt bara för att jävlas, och att världen inte hängde ihop lika briljant som i ettan. Kort sagt – världens sämsta spel. Och allt berodde förstås på att det var ett ”B-team” som hade utvecklat det, utan vår helige beskyddare Hidetaka Miyazaki. Och jo, när spelet för en gångs skull gjorde raka referenser till ettan genom att helt enkelt låna in Ornstein, då steg häcklandet till helt nya nivåer. Alltså, har de ingen fantasi heller?
månadsarkiv: april 2016
Transformers Masterpiece Ratchet
Om man följde serietidningen var Ratchet, som egentligen bara var läkaren i gänget, en av de största hjältarna. Efter att Shockwave hade besegrat samtliga Autobots var Ratchet deras sista hopp, och genom en ohelig allians med Megatron lyckades han både återuppliva Dinobots, lura Megatron och få tillbaka sina vänner, samtidigt som han utmanövrerade Shockwave. Sen var han instrumentell i att återskapa Smokescreen och hans gäng, samt ett helt gäng andra Autobots. Han kämpade mot den mänskliga skurken Mekanikern med list, och besegrades bara på grund av sin moral. Sen deltog han i bakgrunden genom alla de stora slagen. Men alla utslagna Autobots (för att göra plats för nya leksaker) fick honom att tappa modet, och han lurades av Megatron till Cybertron. Där återupplivade han Bumblebee, Jazz och Grimlock (samt Starscream på köpet), och lyckades sedan ännu en gång överlista Megatron och spränga dem båda till intet. Trodde vi – de hade smälts ihop och dök upp som ett monster. Optimus Prime kunde inte förmå sig att döda Ratchet trots att han då även behövde skona Megatron, och lät läkaren Fixit separera dem. Ratchet vaknade långt senare när Arken var på väg till Jorden igen, och upptäckte att han var knuten till Megatron trots att de fysiskt hade skiljts åt. Han besegrade Megatron för tredje gången genom att få skeppet att krascha.
Linda och Valentin: Samlade Äventyr 5
Crescendot i del fyra ligger bakom oss, men fortfarande är det mycket kvar av Linda och Valentins äventyr. Genom att förhandla med självaste Treenigheten (i aningen oväntade gestalter) i slutet av det förra äventyret har agenterna räddat Jorden från undergång, men i gengäld har deras framtida nutid utplånats från historien (så går det när man ändrar på saker – därav behovet av tidsagenter till att börja med). Del fem täcker upp tre äventyr om deras väg tillbaka till någon sorts normalläge.
Tokyo 2016: karaoke!
Man kan förstås inte ha besökt Japan utan att gå på riktig karaoke, så på en av vistelserna i Akihabara gled vi in på en av otaliga karaokebarer. Big Echo är en etablerad kedja och kändes seriös. Man bestämmer hur länge man vill sitta och kan beställa in drinkar i förväg. Sen går det att beställa mer allt eftersom, men annars vet man lätt vad det kommer att kosta. 90 minuter och några ginger ale blev inte alls dyrt men kändes alldeles för kort.
Låtutbudet är förstås viktigt och det imponerade. Det tog ett kort tag att lista ut låtmenyerna men lite vana av oöversatta spel hjälpte. Vi hittade snabbt möjlighet att söka på både artister och låtar, och sen kan man köa upp dem allt eftersom. Själv försökte jag plocka låtar som inte finns i Singstar eller Rock Band och som jag gärna ville sjunga. Resultatet?
Tokyo 2016: mysmuséet i Mitaka
Studio Ghibli? Behöver jag säga mer för att driva fram mysrysningar? Den här fantastiska filmstudion med ett av världens högsta snitt när det gäller kvalitet är en av Japans stora stoltheter och representeras förstås precis överallt. Det går knappt att gå in i en affär utan att överfallas av Totoro och andra diverse kreatur. Men jag har hållit mig, fram till idag. För idag åkte vi längst ut på pendelbanan med Sobu-linjen, till Kichiyoji och Mitaka. Mitt emellan dessa stationer, fint beläget i en park, ligger Ghibli-muséet, och gissa om det är hett!
Tokyo 2016: glida runt i Ginza
Ginza är väl mest känt i Sverige för den gamla klassiska Ginza-katalogen som man högaktningsfullt beställde musik och spel från. Ni vet, före internet. Det är också en del av det mest centrala Tokyo och också det glassigaste. Det är rätt lustigt hur det blev. Hur roligt Akihabara än är så känns det ganska sjaskigt. Sen blev det Shibuya som är betydligt mer propert och har mer flådiga butiker. Sen Ikebukuro som är ännu mer städat och lyxigt. Och sen alltså Ginza som är mer eller mindre motsvarigheten till Manhattan, där det står uniformerade herrar i varje ingång och det dras 1000 yen från kontot varje gång man ens tittar in genom fönstret.
Tokyo 2016: kultur i Kamakura
Ett ord jag vagt kommer ihåg från mina japanska historielektioner är Kamakura. Det är namnet på en era i historien då landet styrdes därifrån efter att Minamoto hade enat landet (efter en viss PR-kupp i samband med den historiska ”kamikaze” som stoppade mongolernas invasion, om jag minns rätt). Kamakura ligger ungefär en timme utanför Tokyo men tack vare pendeltågen går det väldigt smidigt att ta sig dit. Stationen bredvid vår (Kinshicho) hade en direktanslutning via Tokyos centralstation, så det var bara att ta plats.
Transformers Masterpiece Shockwave
Shockwave var alltid en lite udda fågel i Decepticons led. I tv-serien var han en obrottsligt lojal ja-sägare som sedan försvann utan större ceremonier i samband med Transformers-filmen. I serietidningen däremot introducerades han som en sann rival till Megatron som hade anlänt till Jorden på egen hand och istället för att ligga utslagen i Arken i 65 miljoner år hade ägnat tiden åt att forska på dinosaurier (och skapa Dinobots). När sedan Megatron släppte garden en sekund dök han upp och dominerade scenen totalt. Han utmanövrerade sedan densamme med hjälp av Predaking och tog makten på Jorden medan Megatron lallade runt på Cybertron. Att besegras av Fortress Maximus och störta från rymden stoppade inte heller honom. Han återvände och muckade gräl med den dåvarande Decepticon-ledaren Scorponok, och såg sedan till att överleva Unicron-kriget. Han slogs ut (ironiskt nog) när Arken kraschade på Jorden en andra gång, men återhämtade sig och överlevde faktiskt hela historien.
Tokyo 2016: Ikebukuro he ikou!
Egentligen hade jag strukit Ikebukuro från planerna för jag kunde inte hitta något spännande där, men vi har avverkat områden snabbare än väntat och hade en dag över, så vi åkte dit ändå. Ikebukuro är ännu ett shoppingområde och direkt kopplat till stationen ligger jättevaruhuset Seibu. Det påminde lite om Åhléns City i sitt upplägg, med matbutik längst ner (med fokus på flådiga presentförpackningar) och sedan en massa märkesavdelningar på våning efter våning. Det mesta var rätt dyrt, men är man ute efter fingrejer så är det lämpligt. Vad sägs till exempel om en kimono för sisådär 80.000 kronor? En liten present hittade jag i alla fall och så var det lite kul att se en spelkortsbutik med klassiska svenska spelkort.
Tokyo 2016: stjärnmöte i Shinjuku
Om du far till Japan måste du gå på Robot Restaurant. Det var det första jag hörde, ungefär. Det är ett vräkigt spektakel, högljutt och märkligt på alla sätt och vis. Det blev inte så att vi gick på Robot Restaurant när vi var i Shinjuku. Vi gick förbi istället. Det såg mycket riktigt väldigt vräkigt ut, och dessutom är det rätt dyrt. Vi anade turistfälla och undvek det. Kanske missade vi något.
Istället gick vi till Shinjuku-parken, som är en stor öppen park till skillnad från Yoyogi-parken. Det finns gångstigar genom några natursköna delar, men också stora picknickytor är det är traditionellt att ägna sig åt hanabi – att betrakta de kortlivade körsbärsblommorna de här veckorna i april. Där finns också ett fuktigt och kvavt växthus, och tonvis med fotomöjligheter (alla mina ritade figurer framöver lär stå någonstans i Shinjuku).