månadsarkiv: mars 2017

The Lego Batman Movie: The Scuttler

lego_batman_scuttler_01

En av höjdpunkterna med The Lego Batman Movie var det faktum att Batman, som i den förra Lego-filmen, är en mästerbyggare och därför har alla möjliga märkliga fordon till sitt förfogande. FIlmen kulminerar med ett jättebygge som kommer att släppas senare, men den stora stjärnan är The Scuttler. Batman har ju haft alla tänkbara Bat-fordon, men de ordinarie filmerna skulle aldrig kunna ha något så knäppt och samtidigt så rätt som en fladdermus-mech.

The Scuttler är en rejäl pjäs med en mankhöjd på närmare 20 centimeter och den är fullsmockad med detaljer. En del uppnås med hjälp av klistermärken, inte minst linjerna på frambenen och det gigantiska klistermärket på den bakre luckan som gömmer ett raketpack åt Batman. Men även om man skulle utelämna dem finns det mycket att se och pyssla med, som strålkastare, små kanoner och en nätskjutare ovanpå som är lika värdelös som alltid. Jag förstår inte varför de ens försöker. ... Läs hela texten

Yamazaki återvänder!

Jajamen, som jag trodde så är Yamazaki ytterligare en återvändare till King of Fighters XIV. Ryuji Yamazaki dök ursprungligen upp redan i Fatal Fury 3, där han var någon sorts miniboss. Han har sedan dykt upp sporadiskt i olika spel, kanske mest anmärkningsvärt i King of Fighters ’97 där han som enda Fatal Fury-karaktär blandades in i Orochi-historien. Min favoritversion är dock i Real Bout: Fatal Fury Special, eftersom jag aldrig riktigt gillat hans fåniga väst. Den slapp han också i Capcom vs SNK 2. ... Läs hela texten

Capcom samlar Disney-klassiker

Capcom ligger bakom några av de bästa licensierade spelen någonsin, och många av dem släpptes till NES i början av nittiotalet. För några år sedan fick vi ju en remake av Duck Tales. Det var förvisso det bästa av dem, men det hade varit kul med några fler. 

Det får vi nu. The Disney Afternoon Collection samlar sex spel från den gyllene tv-serieeran: Duck Tales, Duck Tales 2, Rescue Rangers, Rescue Rangers 2, Tale Spin och Darkwing Duck. Precis som i den liknande Mega Man-samlingen kommer det att vara exakta kopior av NES-titlarna men med nya alternativ som speedruns och specialutmaningar. ... Läs hela texten

JonTron är en rasist

Det är kanske inte helt oväntat med tanke på hur djupt rotad rasismen är i kommentarsfälten på Youtube, men ännu en framstående spelpersonlighet har visat sig vara en rasistisk skitstövel. Den här gången är det JonTron, som jag aldrig egentligen tittat på eftersom han alltid har verkat rätt jobbig. Han valde att slänga ut ett Twitter-meddelande där han stöttade Steve King (ej att förväxlas med författaren) som i sin tur hade uttalat sig djupt rasistiskt i stöd för Geert Wilders (ni ser vilka trevliga kompisar det är som stöttar varandra?). Även David Duke, ni vet han från Ku Klux Klan, höll med. Man kan tycka att Jon möjligen borde ha försökt undgå att tillhöra det här sällskapet, men icke då. ... Läs hela texten

Andra generationens pokenad

Sedan en tid tillbaka är Pokemon Go igång igen med en ny generation, och det var både väldigt lägligt och inte alls. Efter att ha spelat nästan oavbrutet till jul blev det nämligen en paus för mig. Inte för kylan, inte för halkan. Några veckor med blixthalka gjorde det direkt livsfarligt att spela, så jag tappade alla bonusar för att spela dagligen och samtidigt motivationen.

Därför känns det lite tidigt att släppa generation två, som innebär cirka 80 nya potentiella fickmonster. Nu börjar halkan ge med sig och jag har kunnat spela lite, men ännu är sommaren långt borta och det är inte särskilt kul att vara ute, även om det förstås är bra att spelet åtminstone lurar ut mig ibland. En annan fråga är hur länge det här spelet är tänkt att räcka. Om de släpper en ny generation varje halvår kommer det inte att dröja länge att mata sig igenom hela spelets kanon, och dessutom kommer det att bli smått omöjligt att fånga dem man saknar om man hoppar på lite sent. ... Läs hela texten

Mer bräckliga vapen!

Om jag har gnällt lite på Zelda: Breath of the Wild på sistone så är det kanske dags att diskutera något jag uppskattar. Jag har fortfarande inte själv spelat spelet, men jag har kikat några timmar. Och en sak som onekligen verkar fräsch är vapenhanteringen. Vart man än går så hittar man vapen som ligger och dräller, och inte bara Links klassiska svärd utan yxor, hammare och troligen också mer exotiska varianter. I gengäld så håller varje vapen bara för kanske ett tiotal träffar, sen är det slut. Då kan man bara kasta det som en sista attack, och sen är det dags att leta i väskan efter en lämplig ersättare. ... Läs hela texten

Jaktskrönor från vildmarken

Horizon fortsätter att imponera, både grafiskt och spelmässigt. Jag har kommit en bra bit in i spelet och har tillgång till större delen av kartan, men har fortfarande bara utforskat en bråkdel. Överallt finns det saker att göra och fiender att besegra – eller försöka åtminstone. Låt mig berätta.

Jag hade tagit mig ner i en sandig canyon, utan att följa vägen. Jag behövde lite tvättbjörn och vildsvin så jag letade runt på den gräsklädda sluttningen. Så ser jag en ny robottyp nere i grytan: en gigantisk sak med drag av bison. Det står tre stycken lite längre bort, och lämpligt nog finns det plattformar att klättra upp på. Som upplagt för lite enkel jakt alltså. Så jag drar fram min nya båge med pansarbrytande pilar och släpper iväg några stycken mot den närmaste. Det går bra, besten vet inte riktigt vad den ska ta sig till och drar sig undan. Jag följer efter längs klippkanten, noga med att inte hoppa ner på marken där jag kan bli överkörd. Då hör jag plötsligt gälla skrik, och helt plötsligt är det jag som är bytet, då tre örnrobotar sveper ner och börjar bombardera mig med projektiler. Så där är jag, inklämd på en smal avsats, och måste ducka och försöka få iväg en pil någon gång. Då säger Aloy till sig själv: ”jag klarar det här”. Och det peppar mig att inte ge upp. Jag lyckas sänka en och rusar fram för att göra processen kort. Med lite mindre skott i luften har jag tid att hela mig och sikta bättre. Till slut har jag vunnit, och vänder uppmärksamheten mot bisonoxarna. De har hållit sig undan, så jag vågar mig närmare för att locka fram dem. Mitt ute på backen finns ett klippblock att ta skydd bakom. Trodde jag – besten stångar sig rakt igenom det. ... Läs hela texten

Transformers Titans Return: Swerve

Swerve är en Titans Return-figur i det mindre formatet, Legends. Här i Sverige kostar han ändå skjortan, men som import går han att hitta lite billigare. Han förvandlas till en liten röd bil och har en Minicon-medhälpare i form av Flanker, som har ungefär samma form som den gamla Micromastern Sky-High men är färglagd som Tailspin. Swerve har sedan länge varit Hasbros ursäkt för att släppa en röd repaint av någon annan Transformer, ofta väldigt ovanliga sådana. Därför var både Alternators Swerve och den Chevrolet-exklusiva Aveo Swerve dyra och svåra att få tag på. ... Läs hela texten

Svårt att känna hype för Switch

Nu är den släppt, sedan fyra dagar, den där Switchen. Och jag är glad att jag inte hade någon anledning att hoppa på tåget. Det är nämligen tämligen väldokumenterat vid det här laget att den släpptes alldeles för tidigt och lider av massvis av barnsjukdomar.

* Den vänstra Joy-Con tappar lätt signal om man håller runt den (vilket ARMS är designat för att man ska göra!).
* Zelda har Shadow of the Colossus-doftande framerate, särskilt på den dockade versionen där det blir sämre (!).
* Det är lätt att skrapa framsidan eller skärmen när man sätter Switchen i dockan.
* En del befintliga skärmskydd smälter när konsolen blir för varm (dock inte exakt Nintendos fel men att det behövs har att göra med ovanstående).
* Det utfällbara stödet är rangligt och lätt att bryta loss (går dock att sätta tillbaka).
* Det finns ingen Virtual Console vid releasen.
* Historiken över spel som tidigare är köpta på andra format syns inte längre på Nintendo-kontot online (varför?).
* Det behövs fortfarande friend codes för att lägga till kontakter. ... Läs hela texten

Holländsk ingenjörskonst

Idag släpptes Switch, men den får vänta tills det finns något riktigt intressant på den. Istället sprang jag ut igår och köpte en Playstation 4 Pro. Jag ville passa på att uppgradera och då kändes det lämpligt nu när både Nier Automata och Horizon släpps med Pro-stöd. Så efter att ha ägnat gårdagen åt att tanka över 350 gigabyte till min nya burk (och fylla den halvvägs redan) och ägnat dagen åt att ladda hem Horizon, så har jag äntligen kunnat kika på Guerrillas senaste vidunder till grafikmonster. ... Läs hela texten