månadsarkiv: januari 2018

Med Beachcomber är gänget komplett

Jag har dragit upp det här gänget ett antal gånger under åren allt eftersom nya figurer har släppts. Så många gånger att jag faktiskt inte ens nämnde när jag ersatte Perceptor med en nyare modell nyligen. Men nu när den siste har kommit på plats är det väl dags igen.

I den första vågen av Power of the Primes fick vi alltså äntligen en ny Beachcomber. Den här pacifistiske hippien var väl inte direkt den ideala krigaren och han har knappt dykt upp i några serier, förutom som bihang till resten av sin trupp. Han fick en hyfsad uppdatering för ett antal år sedan, men det var i den minimala Legends-klassen med en simpel förvandling (inte för att den var särskilt komplicerad till att börja med). ... Läs hela texten

Lego-Lobo är här

lego_lobo1

Jag kunde inte hålla mig utan sprang och köpte Superman & Krypto Team-Up, vars titel lite diskret försöker dölja det faktum att detta är ett set tillägnat Lobo, den mest anti anti-hjälten någonsin. Mycket riktigt är han också huvudnumret. Superman har vi fått femtiofjorton gånger förut och Krypto är mest en kitschig grej. Medföljer gör också ett pliktskyldigt sidobygge som jag inte ens orkade sätta dekaler på. Superman fastnar i kryptonit igen, att han aldrig lär sig.

... Läs hela texten

Avdank är klart… igen

Jag ska beställa en tryckning av både Avdank och Avdank Äventyr nu, men jag kunde förstås inte låta bli att peta lite till. Som jag nämnde tidigare har jag ritat om några bilder som jag aldrig var riktigt nöjd med. Alara ska till exempel vara jättestor och läskig, inte någon ihopkrupen halvt upprörd liten flicka. Det har också blivit små justeringar här och där för att göra texterna mer konsekventa – hur missade jag allt det här första gången?

En större förändring är att porträtten numera får bryta sig ut ur ramarna där det passar. Jag inspirerades ursprungligen av kortspelet SNK vs Capcom Cardfighters Clash, och där var samtliga designade just så. Det gör att kompositionen ibland fungerar bättre eller att ett dynamiskt perspektiv kommer bättre till sin rätt. En annan förändring som vi bestämt oss för att göra är att placera alla ikoner i namnraden istället för att drälla längst ner på färdighetsrutan. Samtidigt uppdaterade jag till den nyare designen som jag använder på de nya äventyrskorten. Till er som redan köpt Avdank: ursäkta inkonsekvensen. Till alla er som inte har köpt Avdank (som i all ärlighet är betydligt fler): det blir snyggare nu! ... Läs hela texten

Nya återvändare till Soul Calibur VI

Nästa trailer för Soul Calibur VI har dykt upp och här finns det betydligt mer nyheter. Först ut är en ny karaktär: Groh, eller Grøh om vi ska vara riktigt noggranna. Han är den lilafärgade nykomlingen med twinblade som skymtade förbi förut, men det är i själva verket ett vapen som går att skifta mellan två lägen och oftast verkar han använda separata svärd. Vi har egentligen inte haft mer normala dubbla svärd förut, så han lär kunna tillföra något nytt. Helt uppenbart har han också något monstruöst för sig med det där ögat. Kanske en koppling till Hilde? Och är namnet möjligen danskt? Groh finns som tyskt efternamn men det där ø:et är lite lurigt. ... Läs hela texten

Dags för Dreadwind

Nu när Hasbro gräver djupt i karaktärsarkiven har turen kommit till Dreadwind att få en uppdatering. Han var ursprungligen en Powermaster och släpptes 1988, när Generation 1 började gå knaggligt. Han fick en hyfsad roll i serietidningen och var faktiskt en av de sista överlevande, och eftersom jag hade fått hans partner Darkwing tidigt såg jag sedermera till att skaffa även honom.

Dreadwind och Darkwing hade en extra finess förutom att vara Powermasters. De kunde även kombinera sina flygplansformer till Dreadwing, ett jätterymdskepp. Den här nya versionen behåller den funktionaliteten, men jag saknar Darkwing så det får vänta. I sin nuvarande form är Dreadwind en modifierad version av Aerialbots som släpptes i den första vågen av Combiner Wars. Eftersom jag aldrig köpte dem känns han lite nyare, men det märks att modellen är välanvänd och bitarna sitter inte ihop särskilt väl. Särskilt benen tenderar att glappa lite. ... Läs hela texten

Ghost in the Shell var inte så pjåkig

En gång i tiden när anime var något man storögt läste om i Super Power, så köpte jag tre filmer på VHS. Det var Street Fighter, Ninja Scroll och Ghost in the Shell. Jag minns att jag gillade den sistnämnda men förstod nog inte helt och hållet vad som försiggick. Senare fick jag originalmangan av en utbytesstudent, och någonstans på vägen skaffade jag också serieversionen av filmen. Så hyfsad koll har jag.

Däremot såg jag inte den nya Ghost in the Shell förrän nu eftersom den fick rätt usel kritik och jag måste säga att jag inte riktigt håller med. Visst, att man bokstavligen vitmålade Motoko Kusanagi var en miss men vi kan nog konstatera att filmen aldrig hade blivit gjord, åtminstone inte med den här budgeten, utan Scarlett Johansson. Och budgeten är välanvänd, varenda krona av den miljard den kostade syns på skärmen. Det kanske var Blade Runner som skapade den här typen av miljöer på film, men Ghost in the Shell bjuder på så mycket cyberpunk-stadsmiljöer att det nästan blir perverst. Det finns knappt en karaktär på skärmen som inte delvis är en specialeffekt. ... Läs hela texten

Your Name var fantastisk

Även om Studio Ghibli har slutat göra film (eller har de det, jag vet inte vad som gäller den här veckan?) så är det ingen brist på kvalitativ anime. Makoto Shinkai har gjort populära filmer ett tag men Your Name är den första jag ser, och det var inget dåligt första intryck. Your Name handlar om två ungdomar, Taki som lever i Tokyo och Mitsuha som bor i en mindre stad på landsbygden. I samband med att en komet passerar Japan börjar de leva varandras liv, några dagar i veckan. När de börjar förstå att det som händer inte är en dröm engagerar de sig i varandras liv och börjar försöka hjälpa till genom att skriva i varandras dagböcker. Vad som först är en lättsam historia får snart dramatiska konsekvenser. ... Läs hela texten

Grimlock mosar förväntningarna

transformers_grimlock01

Jag fastnade snabbt för den nya Power of the Primes-upplagan av Transformers då man började stoppa in några extremt efterlängtade figurer. Hela Dinobot-teamet har aldrig fått en nyutgåva, varken originalfigurerna eller nya tolkningar. Grimlock har dykt upp flera gånger, men antingen ensam eller med ett urval, och alltid med rätt taffliga figurer. I den allra första Classics-serien var han snarare en uppdaterad version av Pretender Grimlock, som var en rätt usel figur.

Hur som helst, Power of the Primes är här och de första tre i laget har dykt upp. Vi börjar förstås med Grimlock, och … han är väldigt ojämn. I robotform är han en riktigt bra tolkning. Möjligen är bröstkorgen liiiite stor, men han ska vara bredaxlad. Något som däremot stör är att man använder förmonterade klistermärken för de flesta detaljerna. Den här dumheten började på större figurer redan under Titans Return men jag hade generellt låtit bli de figurerna. Här är det alltså tunna, dåligt monterade klistermärken som redan släpper i kanterna. ... Läs hela texten

När fantaster blir fanatiker

Ojoj. Diskussionerna kring Star Wars: The Last Jedi minskar knappast i volym. Just nu kretsar väldigt mycket kring Luke och vad han gjorde i filmen. Även om jag tycker mig kunna ana en liten skiftning så hävdar fortfarande många att hans gestaltning ”totalt förstörde karaktären”, eller ”var ett hån” eller ”ett förräderi”. Man skyller förstås på Rian Johnson, eller Kathleen Kennedy, eller Disney i största allmänhet. För det är ju förstås självklart att Luke skulle bete sig på ett visst sätt. Det har släppts trettiofyra år av material som har visat att Luke mer eller mindre är rymd-Jesus och kan besegra precis vad som helst. Visserligen har det aldrig varit officiellt officiellt, och när Disney tog över insåg de att hela Star Wars-röran var fylld av saker som en jedi-R5-enhet, att Chewbacca dog av att få en måne kraschad på sig, att Luke hade en klon, Luuke, att Luuke hade en klon, Luuuke, och att det fanns en rebellpilot som var en häst. ... Läs hela texten

Nintendo Labo – genial skapelse?

Det sägs att gränsen mellan geni och vansinne är väldigt tunn, och när Nintendo nu lanserar ett sätt att bygga egna speltillbehör i kartong med Nintendo Labo så är det svårt att säga vilken sida de ligger på. Labo är två olika paket med färdigperforerade kartongskivor som man trycker ut och sedan bygger ihop enligt instruktionerna. Med remmar, snören och andra småbitar konstrueras sedan mekanik som kan interagera med Switchen och dess kontroller. Skulle man behöva så kommer också ritningarna till alla delar att släppas gratis så man kan bygga egna varianter. ... Läs hela texten