månadsarkiv: februari 2018

Recension: Night in the Woods

Night in the Woods blev för mig två kvällar i soffan, men det var minst sagt kvalitativa kvällar. Det släpptes ursprungligen för ett år sedan, men den våren var så späckad med spel att jag inte ens märkte det. Nu dök det istället upp till Switch, så jag passade på att dryga ut spelutbudet lite.

Spelet kretsar kring Mae, en tjugoårig tjej som avbryter sina högskolestudier för att återvända hem till den sömnig småorten Possum Springs i Mellanvästern. Varför hon gjorde det återstår att se, men inledningsvis handlar det om att utforska omgivningarna. Det är en ganska välbekant upplevelse när Mae reagerar över folk som har flyttat ut och butiker som har stängt. Hon tar snart kontakt med tre av sina barndomsvänner som blivit kvar. ... Läs hela texten

Ivy och Zasalamel återvänder

Ingen är väl överraskad över att Isabella Valentine har återvänt till Soul Calibur VI. Hon har ju varit med i samtliga spel och har länge varit en favorit. Själv spelade jag rätt mycket Ivy i det första spelet och lite i femman, men hon har tenderat att förändras väldigt mycket mellan spelen. I del fyra gick också designen fullkomligt överstyr och blev bara patetisk. Yes, jag vet att hela poängen med Ivy är sexig dominatrix och så vidare och så vidare (trots att hon är en alkemist som helst borde ha grova handskar, läderförkläde och ansiktsmask på sig), men när det börjar handla om trådar så blir det groteskt snarare än läckert någonstans. Här … har hon i praktiken samma kläder som i ettan men de kunde inte låta bli att skära bort några kvadratdecimeter här och några kvadratdecimeter där, så att slutresultatet blir rätt plumpt igen. Onödigt. Lyckligtvis har Ivy alltid haft grymma sekundära kostymer. ... Läs hela texten

20020220

Idag råkar det vara exakt sexton år sedan en rätt speciell konsert. På den tiden hade det förstås släppts en del arrangerade skivor med Final Fantasy-musik, då inte minst från Final Fantasy VIII och IX. Men det var länge sedan Orchestral Game Concert hade körts, sisådär runt 1995, och dagens relativt vanliga framträdanden var det förstås inte tal om.

20020220 framfördes konserten och det är också namnet på skivan som släpptes i samma veva. Inspelningen är fördelad på två skivor som innehåller en del mellansnack som man förstås helst hoppar över, och på dessa finns gräddan av Final Fantasy-musik fram till då. Intressant nog är det åttan som har flest inslag, med ”Liberi Fatali”, ”Don’t Be Afraid”, ”Love Grows”, ”The Man with the Machine Gun” och det exakta arrangemanget av seriens ledmotiv. Men klassikerna finns med: ”Aeris Theme”, ”Tina’s Theme”, ”To Zanarkand”, ”One-Winged Angel” och både ”Suteki da ne” och ”Melodies of Life” med sina respektive sångerskor, plus ett medley med det bästa från del ett till tre. Av de sexton stycken som framförs är det egentligen bara ”Yuna’s Determination” som inte är en hundraprocenting klassiker. ... Läs hela texten

Eight Lego Classic Space Exosuits

Exosuit Original 01

The Lego Ideas Exosuit was just the beginning. Here are my seven additional specialized Exosuits based on the different Classic Space designs.

CS001-A All-Purpose Exosuit (original Lego Ideas design)

CS001-B Frontier Exploration Exosuit

CS001-C Mining Operations Exosuit

CS002-FT Communications Exosuit

CS003-BT Counter Espionage Exosuit

CS004-SP Law Enforcement Exosuit

CS005-MT Logistics Exosuit

CS006-IP Arctic Explorer Exosuit

Commodore: The Amiga Years – boken

Det är närmare tre år sedan jag hjälpte till att Kickstarta bokprojektet Commodore: The Amiga Years av Brian Bagnall. Det hela drog förstås ut på tiden och boken blev inte klar förrän två år efter planerat datum, och sedan dröjde det ytterligare några månader innan boken landade hemma hos mig. Men nu har jag läst hela. Var den värd väntan?

Det här är en uppföljare till Commodore: A Company on the Edge. Det fanns som möjlighet att få ett exemplar av den som en del av kampanjen men uppriktigt sagt intresserade det mig inte. Tiden med VIC-20 och framgångarna med Commodore 64 var det som gjorde företaget stort, men eftersom jag aldrig ägde dem har jag inget historiskt intresse av dem. Istället såg jag fram emot att få höra hela berättelsen bakom det lilla teamet bakom Amiga och deras turer med Commodore. Det jag inte visste var hur boken egentligen skulle vara upplagd. Kanske hade jag då låtit bli, men det var ändå tur att jag inte gjorde det. ... Läs hela texten

Predaking är på gång!

transformers_predaking

Den nya Predaking har visats upp, den första riktiga nyversionen av det här gänget sedan 1987. Och det är fem stycken större figurer som kopplar ihop sig, istället för en stor och fyra små. Det innebär att Predaking är lika mycket större än andra combiners som originalet var större än sin tids motsvarigheter. Så stor faktiskt att jag inte tror att han ryms i min hylla. Tittar man på de individuella delarna ser de också tämligen kantiga ut, men jag förmodar att det är för att kunna vara stabila nog i kombinerat skick. Det här monstret lär ju väga sina modiga kilon. ... Läs hela texten

Slut på Transformers-filmerna

Det sägs att man bara ska säga bra saker om de döda. Michael Bays Transformers-filmer är döda. Bra.

På en investerarkonferens i samband med Toyfair 2018 meddelade Hasbro att Bumblebee-filmen (som är en prequel som utspelar sig på åttiotalet) blir den sista filmen, och att den planerade sjätte filmen alltså inte blir av. Det finns inte heller några nya filmer inplanerade förrän tidigast 2021. Gudskelov, säger jag.

Den första filmen var intressant, till och med bra. De hade en relativt tydlig design på karaktärerna och Shia var inte alltför jobbig. Därefter gick det dock bara utför. Revenge of the Fallen var en katastrof på alla plan, med allt från robottestiklar till rasistiska småbilar och en handling så lång och ologisk att karaktärerna ofta fick stanna upp för att försöka förklara vad som pågick. Dark of the Moon var måttligt bättre med en del coola scener, men Shockwave och Soundwave var helt bortkastade och den största scenen gällde en robotmask. Hela Sentinel Prime-grejen var också korkad. Sen fick vi Age of Extinction där Mark Wahlberg åtminstone var en bättre huvudperson än Shia, men det var mycket dumheter i den också och robotarna var totala nobodies som ingen brydde sig om. Och The Last Knight har jag inte ens sett eftersom konceptet var så förbannat korkat att jag får utslag. ... Läs hela texten

Viss utveckling

Det roliga med att träna på något är att man generellt blir bättre. Det är nio år sedan jag började rita porträttbilder av alla mina rollspelshjältar (och alla mina kompisars rollspelshjältar, och en massa nya hjältar också). En av de första var Silver, och jag tyckte länge att den dög riktigt bra trots att många nyare bilder blev bättre. Jag gjorde ju också en för något år sedan som jag experimenterade på med den nya ritplattan. Men idag gjorde jag en helt ny bild från scratch, först på post-it-lapp (som de flesta andra) och sen scannad och datortuschad. Sen dit med en mer intressant bakgrundsbild (som faktiskt råkar vara från 2009 den också) och så är bilden klar. Och … det är viss utveckling som har hänt. En förbättring, om jag får säga det själv. Och det får jag, för det här är min blogg. ... Läs hela texten

Playstation VR med tillbehör

Det är inget billigt nöje med virtual reality. Inte nog med att man behöver själva headsetet och en kamera, i praktiken behöver man köpa ytterligare grejer. Jag har precis fått ihop allt och tänkte tipsa om hur man förgyller sin VR-upplevelse.

Till att börja med behöver du Move-kontroller. Det är lite komiskt att både 3D och Move, två tekniker som betraktats som tillfälliga gimmickar, är absolut nödvändiga för VR. Vissa spel kräver Move, såsom Superhot VR, och i vissa som Skyrim är Move det absolut mest genuina kontrollsättet. Visst går det att spela med handkontroll men då är hela grejen med VR bara att vara en svävande kamera. Med en kontroll i vardera handen står du helt plötsligt där med svärd och sköld, eller drar och siktar med pilbåge, eller bränner iväg magi åt två håll samtidigt. Två brister finns dock med Move. Dels använder de Mini-USB till skillnad mot Micro-USB som är standard på det mesta annat numera, och dels är de onekligen inte tillräckligt precisa i alla situationer. De tenderar att driva iväg eller fladdra till ibland. Jag hoppas på en uppdaterad version som är optimerad för VR. ... Läs hela texten

Lego Ship in a Bottle (21313)

Lego Ideas-projektet fortsätter att bjuda på omväxling med nästa set i ordningen: Ship in a Bottle. Det är precis vad det låter som: ett klassiskt flaskskepp. Den här konsten är väl kanske inte särskilt mycket på modet, men det har liksom en sån där gemytlig gammaldags känsla som Lego brukar gilla, så projektet godkändes och utvecklades.

Resultatet är ett oväntat komplext bygge. Först ut är själva skeppet, som kallas Leviathan utifrån den ursprungliga designen men inte direkt syftar på något specifikt skepp. Trots den ringa storleken är det ordentligt välbyggt och har många sköna detaljer, som den portugisiska flaggan efter Legos designer Tiago Catarino. ... Läs hela texten