månadsarkiv: juni 2018

Nintendo på E3 2018

Nintendo hade som vanligt inte en konferens utan en Nintendo Direct, och det var rätt späckat med nyheter trots att det bara var trekvart, och en stor del av det gick åt till ett spel. Men låt mig inte gå händelserna i förväg.

Först ut var ett splitternytt spel, Daemon X Machina, som är ett celshadat mech-actionspel som har starka drag av Gundam men verkar allmänt ösigt. Svårt att säga om det är intressant, men en helt oväntad början. 2019 kommer det.

Xenoblade Chronicles 2 får en expansion i september, och jag är inte jättehypad eftersom det fortfarande är ett rätt jobbigt spel med hemsk design. ... Läs hela texten

E3 2018: Toksnygg video från Beyond Good & Evil 2

Okej, detta är vrålsnyggt även om det förstås är förrenderat. Men jag undrar vilka kopplingar det egentligen har med det ursprungliga spelet. Ubisoft säger att det är en prequel, men …?

Sen känns det omöjligt att detta blir ett spel den här generationen. Det verkar helt enkelt för jäkla detaljerat. Jag skulle snarare tro på att det är Ubisofts första next-gen-spel.

Bethesda på E3 2018

Jag såg inte konferensen men Bethesda hade en lång rad nyheter. Ett nytt Doom och ett nytt Rage är väl intressant för vissa, men jag står nog över. Det kommer också ett nytt Wolfenstein, DLC till Prey och lite sånt.

En oväntad nyhet var däremot The Elder Scrolls: Blades. Det här spelet är ett mer strömlinjeformat äventyr som ändå inkluderar både dungeon crawling och stadsbesök. Den huvudsakliga poängen är att det släpps till alla tänkbara format, inklusive mobiler. Nu kommer inte min uråldriga Z5 Compact kunna köra det, men både konsoler och PC får vara med, troligen Switch också, och även VR-formaten. Visserligen har jag redan Skyrim VR, men en annan upplevelse kan vara spännande. Ett litet aber bara. Spelet är free to play, och när stadsdelen av spelet inkluderar byggande så finns det VÄLDIGT stor risk att det innebär grindande av material som allra helst ska köpas för dyra kristaller som förstås kostar riktiga pengar. Det är väl möjligen något som kan få mig att låta bli det, men annars verkar det extremt påkostat.
... Läs hela texten

Microsofts konferens på E3 2018

Microsoft hade en rätt späckad konferens i år. Det var väldigt lite skitsnack och väldigt många spel i en och en halv timme i sträck. Enligt Phil Spencer har man gjort stora satsningar på fler titlar. vad är då resultatet?

Först ut var Halo Infinite. Den här undertiteln är väl ganska intetsägande och av sin natur så är ju själva Halo-världen oändlig, men det är kanske inte det som åsyftas. Nåväl, gigantiska miljöer fyllda med djurliv utlovas. Det var faktiskt något som först fick mig att tro att det var något helt annat spel, tills Master Chief klev fram. ... Läs hela texten

Recension: Unravel Two

Om man bortser från årliga actionbrakare så brukar E3 vara en tillställning där man visar upp spel som är minst två år bort. Så inte den här gången när EA utannonserade Unravel Two och släppte det omedelbart. Eftersom jag dyrkade föregångaren så var det ingen som helst tvekan. Men vad är då Unravel Two?

I grunden är det förstås ett liknande upplägg som ettan, men här är det en annan Yarny som i spelets inledning råkar befinna sig på en båt mitt i en storm. Givetvis kastas Yarny överbord och vaknar på en stenig strand, bara för att mötas av en liknande figur. Båda Yarnyarna (Yarnierna?) kopplar ihop sina kapade trådar och bara sådär kan äventyret börja. Unravel Two tar alltså det inte helt ovanliga steget att göra en uppföljare med ett samarbetsupplägg. Däremot är det fullt möjligt att spela Unravel Two själv också. Det finns ingen AI, men genom att linda ihop båda figurerna kan man springa runt med båda på en gång och bara separera dem när det blir pussel. ... Läs hela texten

Postapokalyptiskt svenskt 80-tal: Generation Zero

Alltså, en bieffekt av att Sverige har ett gäng riktigt skickliga utvecklarstudior är att vi börjar få en rätt hyfsad kanon av spel som också faktiskt utspelar sig i Sverige. Jag minns Krater, som var ett hyfsat peka-klicka-rollspel med massvis av röda stugor. Sen har vi Brothers: A Tale of Two Sons som lutade mer åt Elsa Beskow-sagovärldar blandat med Astrid Lindgren men ändå hade en mycket svensk ton. Och så Unravel, som var Västerbotten i makroförstoring: The Game.

Nu drar Avalanche igång Generation Zero, som ser ut att vara en relativt normal co-opshooter men istället för zombier eller dylikt så är fienderna gigantiska robotar, som hämtar massvis med inspiration av illustratören Simon Stålenhag. Och som bakgrund till allt det här pangandet finns hederlig svensk landsbygd och villaområden, hämtade direkt från slutet av åttiotalet, komplett med Walkmans, gamla Saabar och Ingvar Carlsson (alltså, trodde chansen att hans namn skulle dyka upp i ett actionspel 2018 var ganska lika med noll). Uppenbarligen inträffar någon sorts apokalyps i anslutning till Berlinmurens fall 9 november 1989. ... Läs hela texten

E3 2018: Dead or Alive 6 avslöjat

En trailer för Dead or Alive 6 har poppat upp från ingenstans. I den ser vi ett spel som verkar ha en del grafiska uppdateringar från förut, med bättre ljussättning, åskådare runtom striderna och mer smuts och svett på kämparna. En ny karaktär slåss mot Hayabusa, och i övrigt ser vi Jann Lee, Zack, Kasumi och Helena. Att vi slipper, typ, Honoka och Marie Rose i baddräkt det första som händer är väl kanske ett tecken på att man, återigen, vill ses som ett mer seriöst fightingspel. Men oroa er inte, baddräkterna kommer. ... Läs hela texten

E3 2018: Ett av tio avklarade

Haha. I förrgår önskade jag mig ett nytt spel av Tetsuya Mizuguchi och här är det. Fast … kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig. För istället för Mizuguchis egna Lumines eller Rez så är det ett nytt Tetris. Tetris Effect syftar på fenomenet att man börjar se former i huvudet efter att man har spelat, och det gäller de flesta pusselspelen. Troligen kommer det att bli ännu mer intensivt nu, för spelet stödjer också VR och kommer att ha en del nya funktioner.

Men ändå. Det är Tetris. Coolt, men inte i närheten av den hype jag hade hoppats på när Mizuguchis namn dök upp. ... Läs hela texten

Tio spel jag vill se på E3 2018

Snart är det dags igen! Den här veckan drar E3 igång med dunder och brak, och som vanligt lär det bli tonvis med nya spel, en massa hype, några gigantiska överraskningar och så förstås eviga malande presentationer av oinsatta gästskådisar eller idrottare eller vad nu EA brukar släpa in. Men det är inte särskilt sannolikt att det blir någon ny hårdvara. Det har ryktats lite vagt om att nya konsoler kan bli aktuella redan 2019, men då tror jag att de visas upp först nästa år. Cyklerna blir mindre och mindre banbrytande och man vill nog hellre skapa känslan av ”det här är nästa grej, den är cool” snarare än ”sluta köp vår nuvarande konsol nu, för den här mosar den!”. Med det sagt är det tio spel (eller koncept), kända och inte kända, som jag vill se på det här årets mässa. ... Läs hela texten

Två Terrorcons

transformers_hun-grrr

I raden av återupplivade Transformers-klassiker har turen kommit till Terrorcons. Tillsammans med Technobots dök de upp ganska sent i serien och de fick aldrig någon jättestor roll, men eftersom de släpptes något år efter de andra combiners hann jag få tag på många av dem. Blot och Cutthroat tillhörde mina allra första Transformers som jag ärvde av en kompis, och kort därefter fick jag Hun-Grrr och Rippersnapper av en släkting.

Först ut den här gången är just Hun-Grrr och Rippersnapper. Den förstnämndas namn har ändrats mycket under årens gång och nu heter han ”Hun-Gurrr” på omslaget men det är nog lika fånigt i vilket fall som helst. Som ledare för Terrorcons är han en större figur, på gott och ont. Medan de mindre deluxe-figurerna har tryckta detaljer och åtminstone något vapen har Hun-Grrr samma problem som Grimlock: mycket av dekoren består av fladdriga klistermärken som ofta sitter snett, och förutom två klossar som ska bli fötter till den kombinerade gestalten har han inga tillbehör. Som figur är Hun-Grrr en ganska trogen uppdatering av originalet. Hans ben blir fortfarande två monsterhuvuden. Originalet var extremt poserbart för sin tid, så den stora skillnaden är att huvudena numera kan öppna käken. Resten av figuren har en del förändringar för att gestaltens bröstplåt ska rymmas direkt på Hun-Grrr, vilket här ger honom en magpåse i monsterform. Hans armar är också lite väl grova, men annars är det en tjusig figur. Jag saknar bara ett riktigt vapen. Min begagnade Hun-Grrr hade ju inget heller, men jag hade hoppats att den trettio år nyare skulle lyckats med det. ... Läs hela texten