The appearance of the ”80’s-something-spaceguy” Benny in The Lego Movie was a genius move to appeal to older Lego fans. It’s not even just Adult Fans of Lego since you’d need to be 35-40 years old to really appreciate the classic design of Lego’s first space theme. So we got Benny and the awesome nostalgia bomb of his spaceship and that was generally it. In the years since Lego has teased old fans occasionally like having a green Futuron guy in a City set and printing a part specifically to allow building a gray classic spaceman from other spare parts. But now in time for The Lego Movie 2 they’ve released another major nostalgia set: Benny’s Space Squad.
månadsarkiv: december 2018
Recension: Octopath Traveler
Jag har länge tyckt att Square-Enix är ett avslutat kapitel för mig. Ända sedan Final Fantasy XIII har det känts som att de överhuvudtaget inte gör rollspel längre. Bara för att det poppar upp siffror så är det inget rollspel och vad är poängen med ett party om alla andra styrs av datorn? Nu har de ju rätt konstant släppt bärbara spel som varit mer traditionella, som The World Ends With You och Bravely Default, men jag har generellt låtit bli bärbara rollspel eftersom det ofta blir obekvämt att spela längre stunder.
2B har anlänt
2B finns nu tillgänglig i Soul Calibur VI om du köper henne separat eller har säsongspasset. Jag testade lite kort och hon känns inte riktigt rätt än, men det kanske är en vanesak. Liksom Azwel har hon en lång rad teleporteringsattacker med sina svärd som flaxar runt, och dessutom kan hon styra sin pod att göra laserattacker. Jag väntar mig att hon kommer att bli tämligen jobbig att slåss mot.
Förutom 2B själv ingår en bana, direkt från Nier Automata med en remix av City Ruins i Soul Calibur-stil. Man får också som tidigare bekant en variant av 2B:s kläder utan kjolen, samt Kainés kläder från Nier. Till det tillkommer Emils huvud, ett robothuvud och Grimoire Weiss som lösa objekt. Till skillnad från Geralt så går 2B att modifiera, och andra kan förstås använda hennes stil med flera olika vapenalternativ. Men själva tillbehören visar sig väldigt begränsade. Kläderna fungerar som underkläder men väldigt få saker passar utanpå. I praktiken är det bara en del kjolar eller större rustningsdelar som går på. Det gör det rätt svårt att använda dem till något helt annat då 2B:s kläder är ganska unika.
Härnäst för Street Fighter V: Inte-Evil Ryu
Capcom visade upp den senaste karaktären till Street Fighter V, och det är Evil Ryu. Eller, egentligen inte. Kage är personifikationen av den ondska som Ryu rensade ur sig när han, slutligen, fick bukt med Satsui no Hado en gång för alla. All den här ondskan tog formen av en ny person som alltså är Kage. Kage är lite som Oni för Akuma, det vill säga en lite mer kreativ tolkning av den klassiska movelistan, med fler korta teleporteringar och en ny yxspark som verkar vara grunden för mycket av hans rörelser.
Ikoniskt eller bara gammalt skräp?
Inför den kommande releasen av Mortal Kombat 11 är det många som hoppas på att Netherrealm Studios någon gång ska ta itu med det eviga problemet (eller åtminstone ett av dem) med animationen. Den är som bekant urusel och har alltid varit det i deras spel. Det finns många välgjorda genomgångar av mer kvalificerade personer än mig, men låt oss bara konstatera att ingen slagskämpe i världen rör sig som en Mortal Kombat-karaktär. Poser är orimliga, slag och sparkar utförs utan någon som helst styrka, och balans existerar knappt.
Arika uppdaterar Fighting EX Layer igen
Alltså, man måste uppskatta när en utvecklare faktiskt tar chanser, litar på sina fans och sedan bjuder på belöningar. Liksom, tvärtom mot den ordinarie ”betala oss dubbelt nu så får du, kanske, något kul sen”. Arikas Fighting EX Layer är knappast en jättehöjdare men ändå ett ganska kul spel och det har redan fått två gratis extrafigurer sedan försäljningen rullade på i tillräcklig takt. Nu kommer nästa omgång. Först blir det balanseringar i januari och februari plus lite extra gratismusik. Sen i mars kommer Sharon gratis. Sen fram till maj kommer man att släppa ännu en gratis figur (troligen Area) och slutligen en ny som kostar (Terry).
Pokemon Go tappar fart
Jag är inte helt överens med hur Pokemon Go har fungerat sedan generation fyra började portioneras ut. Förra året fick vi också generation tre i vågor, tills nästan alla var på plats. Det blev en del regionsexklusiva och några specialare som Nincada/Shedinja som dykt upp nyligen, men det fanns ändå en hel del olika att leta efter. Problemet med generation fyra är att det är väldigt uppsplittrat och den ursprungliga metoden att promenera runt och leta är nästan meningslös. Vi fick de tre typiska startalternativen och deras utvecklingar samt en handfull andra, mer menlösa normaltyper. Och så släpptes en rad utvecklingar från tidigare generationer, men där kräver alla en Sinnoh Stone. De första veckorna fick man en per vecka och det kändes nästan lagom. Visst, det skulle ta elva veckor att mata sig igenom alla men då har man ett regelbundet mål att fokusera på med lagom fördelning.
Blandad kompott på The Game Awards
The Game Awards växer sig än större som årlig spelhappening och börjar vara ett pålitligt ställe för nya utannonseringar. Även i år var det många nyheter, men det som jag hade hoppats på mest uteblev.
* Mortal Kombat 11 är ännu mer detaljerat än förut och troligen ännu grisigare. Totalt ointressant. Kommer oväntat nog även till Switch.
* The Outer Worlds av Obsidian är ett sci-fi-rollspel med lite Bioshock-estetik. Kan vara en lämplig ersättare för Fallout.
* Dragon Age: The Dread Wolf Rises utannonserades av Bioware men är flera år bort. Om det skulle vara en återgång till det taktiska upplägget i ettan skulle jag vara intresserad.
* Crash Team Racing: Nitro Fueled kommer till alla tänkbara format.
* inte ett spel, men Joker från Persona 5 kommer som första DLC till Super Smash Bros Ultimate. Med tanke på att Persona är en renodlad Playstation-serie var det rätt oväntat. Persona 5 till Switch kanske?
* Marvel Ultimate Alliance 3 kommer exklusivt till Switch och inkluderar bland annat Guardians of the Galaxy. Den här serien har varit frånvarande praktiskt taget hela tiden medan Marvel-filmerna gjort sina framsteg, så det borde kunna bli en jättesuccé nu.
* Far Cry New Dawn, gäsp.
* en massa indiespel som varit på gång till olika format har hastigt och lustigt blivit exklusiva till Epics nya onlinebutik. Suck. Ett helt nytt sådant är det isometriska äventyret Hades från Supergiant Games (Bastion och Transistor).
* Scavengers, någon sorts PVP/survival-grejs. Gäsp.
* det spontant mest lovande spelet i mina ögon är dock The Pathless av teamet bakom Abzu. Det var ju ett estetiskt tjusigt och tekniskt kompetent spel som bara behövde lite mer nytänkande. The Pathless har en grym design och intressant upplägg med väldigt snabba förflyttningar. Vi får se hur det funkar.
2019 års modulhus: Corner Garage
För första gången någonsin lyckades Lego hålla nästa års modulhus hemligt ända fram till den officiella presentationen. Eller nästan i alla fall, för några dagar sedan fanns ett konkret rykte, men åtminstone inga bilder. Corner Garage blir nästa jättebygge och det handlar om en byggnad som inkluderar både en bensinmack med bilmek, en separat klinik för en veterinär, och en lägenhet ovanpå. Det hela ryms i ett ganska bastant hus som är mer avfasat än tidigare hörnbyggnader men i gengäld erbjuder lite mer volym på själva byggnaden.
Bohemian Rhapsody – filmen
Den Queen-baserade filmen har varit på gång i vad som känns som evigheter och har både förlorat ett par huvudrollsinnehavare längs vägen och bytt regissör alldeles på slutet. Det kändes upplagt för ett katastrofalt spektakel, men två faktorer räddar filmen till ett åtminstone godkänt betyg.
Till att börja med gör Rami Malek en fantastisk presentation som Freddie själv. Till en början känns det lite krystat och det sanslösa överbettet blir nästan lyteskomik, men han spelar rollen med enorm karisma och samma kontrast mellan den flamboyanta scenpersonligheten och den blyga, tafatta människan bakom som framkom i intervjuer och dokumentärer. Övriga i bandet är också okej, framför allt är Gwylim Lee en läskigt porträttlik Brian May. Men de får aldrig riktigt någon personlighet och trots rykten om att Brian och Roger ville fokusera mer på bandet som helhet så är det här en film som kretsar nästan enbart kring Freddie.