månadsarkiv: januari 2019

Overwatch i Lego-form

Lämna ett svar

Legos nya licensierade Overwatch-set har dykt upp i butikerna och även om jag är måttligt intresserad av spelet som sådant så gillar jag Lego desto mer, och det finns några riktigt påkostade set. Till att börja med köpte jag D.Va & Reinhardt, som inte helt oväntat innehåller de båda och deras respektive utrustning. Fast man behöver inte ha spelat särskilt mycket för att se att det knappast är skalenligt. Båda är ordentligt mycket större än de borde vara, men å andra sidan är det väldigt svårt att göra detaljerade och poserbara Lego-modeller som bara är snäppet större än en minifigur. Därför är den här lösningen helt okej. D.Va ryms förstås inuti sin mech, som är fullproppad med sponsordekaler inklusive, aningen bisarrt, en Blizzard-logga. Reinhardt ska ju istället bara ha en rustning som gör honom aningen större, men här blir det istället en vanlig minifigur vars huvud även utgör den större versionens huvud. Vill man istället ha honom separat går det också bra och det går till och med att sätta ihop en nerskalad hammare åt honom. ... Läs hela texten

Transformers: The IDW Collection Phase Two #8

Lämna ett svar

Den senaste samlingen av IDW:s fenomenala Transformers-serier är här och del åtta bjuder på en massa godbitar. Det blir några hyfsade stycken av både More Than Meets The Eye och Robots in Disguise, med varsin sidohistoria utöver det. Nämnas bör att Robots in Disguise bytte namn här, till det generella ”Transformers vol. 2” eftersom Hasbro ungefär samtidigt, i början av 2015, lanserade en ny barninriktad leksaks- och tv-serie med det gamla namnet. Och även om det är en logisk följd av den pågående serien så påminner det faktiskt mer om de tidiga avsnitten, då vi får följa mer av det som händer på Jorden. Lika bra att få det överstökat, för det är inte särskilt spännande. Spike Witwicky, tidigare allierad med Autobots, är på rymmen efter att tidigare ha mördat en Constructicon, Scrapper. Säga vad man vill om seriens tendenser att ha ihjäl och återuppliva karaktärer, men när någon verkligen är död så tas det på allvar. Han hänger runt med Jimmy Pink, som minnesgoda läsare känner igen från måååånga år sedan, när Simon Furman startade upp IDW:s nya serier med Infiltration-historien. Under äventyrets gång introduceras också G.B. Blackrock, en gammal klassisk seriefigur som här har en lite mer lömsk gestalt. Åttiotalets serie-Blackrock var en olje- och industrimiljardär men i tidsenlig anda sysslar han nu med högteknologi och sociala medier. Samtidigt letar Prowl, som ju numera är en del av Devastator-gänget, efter den mytomspunna ”Enigma of Combination” som, liksom så många andra Transformers-artefakter, verkar finnas på Jorden. Det gör också Galvatron, som spelar någon sorts tvetydig roll här som allierad med människorna. Och om någon som bara är vagt insatt i Transformers-mytologin har läst det här stycket så märks det nog rätt tydligt att serien har tagit en del oväntade vändningar under de här åren … ... Läs hela texten

Metroid Prime 4 börjar om från början

Lämna ett svar

Nintendo har visat upp exakt noll från Metroid Prime 4 förutom att det existerade, men det var ett och ett halvt år sedan. Och nu meddelar de att spelet inte lever upp till deras förväntningar så därför börjar utvecklingen om, nu med Retro Studios vid rodret! Det är är förstås himla bittert för oss Metroid-fans, särskilt om man köpte Switchen delvis i väntan på det spelet. Det måste ha varit ett spel av Other M-liknande uselhet för att man hellre börjar om än försöker rädda det, så förhoppningsvis är det värt väntan. ... Läs hela texten

Recension: Déraciné

Lämna ett svar

Efter en höst fullpackad med VR-höjdare var det oundvikligt att missa några. Även om jag var sugen på From Softwares märkliga äventyrsspel Déraciné prioriterade jag ner det, inte minst utifrån ett ganska svalt mottagande bland övriga spelare. Det var ett misstag. Det här är nämligen ett genuint bra spel som ger en rätt övergiven genre en helt ny inlevelse.

Äventyrsspel finns i många former och började väl egentligen med textäventyren, innan det gick att framställa grafik överhuvudtaget. Efter ett tag började stillbilder vara möjliga, och spel som Shadowgate, Leather Goddesses of Phobos och Uninvited började dyka upp. Men ganska snart blev peka-klicka-äventyren med en animerad huvudperson mer populära och Lucasfilm Games och Sierra tog över. CD-generationen gav dock nytt liv åt förstapersonsäventyren ett litet tag till, med tidiga stilbildare som 7th Guest och Myst. Där användes mediet för att visa realistiska omgivningar och röra sig runt mellan olika platser relativt sömlöst. Men det var ändå ganska långsamma, stillsamma spel som har fört en tynande tillvaro de senaste tjugo åren och i bästa fall fått någon retrohyllning. ... Läs hela texten

Lego Corner Garage (10264)

Lämna ett svar

The last year provided a clean break from ten years of Lego modular buildings with the Downtown Diner, which set up a new time period with a 50’s styling. In my review I mentioned that the next set should be a gas station and lo: this is what happened, but with a twist. As I discovered when I built my own variation, a gas station provides very little bulk. The Corner Garage, instead, is a regular building with a downstairs garage and gas drive-through. While previous corner buildings have filled up most of the baseplate, this is somewhat moved towards the back. ... Läs hela texten

Good Omens

Lämna ett svar

En bok jag troligen borde ha läst för länge sedan är Good Omens. Neil Gaiman och Terry Pratchett slog sig ihop för att skriva en berättelse som kombinerar deras styrkor, i form av en tolkning av den bibliska apokalypsen. Gaiman är ju specialist på det här med övernaturliga krafter som verkar i den moderna världen, som i Sandman och American Gods, och Pratchett skriver fantastiska karaktärer och driver iväg i märkligt detaljerade beskrivningar av allt möjligt. Här får vi möta ängeln Aziraphale och demonen Crowley som följt mänskligheten bokstavligen från början och börjar förbereda sig för den förutspådda apokalypsen med allt vad det innebär av Antikrists födelse och de fyra ryttarna och regn av fisk och sånt. Men liksom Pratchetts Döden (som för övrigt är utlånad hit om än med en lite annan personlighet) har de varit på jorden för länge och fäst sig vid tillvaron, och de börjar tvivla på poängen med det hela. ... Läs hela texten

Bungie lämnar Activision

Lämna ett svar

För mindre än fem år sedan skrev jag om jätteaffären som skulle ge Activision tre Destiny-spel och tre expansioner, mot en motprestation på femhundra miljoner dollar. Det var en lite märklig affär redan då. Bungie hade krånglat sig loss från Microsoft eftersom de var trötta på att enbart göra Halo-spel, sen gjorde de ändå enbart Halo-spel ett tag till trots att de var fristående, och sen skrev de alltså ett avtal med Activision om att enbart göra Halo-spel med flerspelarupplägg och ett annat namn de närmaste tio åren. ... Läs hela texten

Altered Carbon var nice

1 svar

Jag börjar störa mig på det här med strömningstjänsterna och att de bra serierna och filmerna är utspridda. Jag har Netflix just nu (eftersom jag glömde avbeställa efter Castlevania) och blev sugen på att se Mr Robot, men det är förstås inte Netflix. Så istället snubblade jag över Altered Carbon, som jag har hört en hel del bra om. Cirka tio timmar senare (utspridda över två dagar) är säsong ett avklarad och jag är mycket nöjd.

Överhuvudtaget är det fascinerande hur stora produktioner som görs för ”tv” numera. Game of Thrones i all ära, men väldigt mycket i den serien handlar trots allt om att springa runt i skogar (vilket är gratis) eller att hyra någon hyfsat välbevarad medeltida stad. Det är precis som med spel: att skapa hyfsat generiska och enorma utomhusmiljöer har man kunnat göra i tio år nu, men att bygga städer kräver vansinniga resurser eftersom de inte lika enkelt kan slumpas fram. Altered Carbon är en dunderpåkostad cyberpunk-actionthriller som visserligen lånar rikligt från Blade Runners bildspråk men också lyckas återskapa det i praktiskt taget lika välgjorda miljöer, fast över 10 timmar istället för 2. Även om vissa scener återkommer så är det väldigt tjusigt och känns dyrt. ... Läs hela texten

Årets spel 2018

Lämna ett svar

Det har blivit dags att sammanfatta spelåret 2018. Det fanns några klara trender för mig: fighting, VR och Switch. Medan det här var ett år då resten av spelvärlden ägnade massvis av tid åt kioskvältare som God of War, Spider-Man, Red Dead Redemption II och de senaste inkarnationerna av Assassin’s Creed och alla andra årliga utgåvor, så lade jag mer tid på mindre, mer varierade spel. Några AAA-aspirerande spel blev det, men jag insåg snabbt att Monster Hunter World var ett misstag. Visst, det var ofantligt snyggt och har en ganska tillfredsställande mekanik, men det klaffade inte alls för mig och hade alldeles för många funktioner som lastades på med en gång. Efter att ha dyrkat Yakuza 0 blev jag också rätt förvånad att jag inte orkade spela klart Yakuza 6. Jag tror jag ser ett mönster. Del fyra och noll var spel där man fick spela med andra än Kiryu emellanåt. När det bara är han blir det ganska enahanda. Ett tredje japanskt ambitiöst spel blev sedan årets besvikelse. Dynasty Warriors 9 saboterade allt som serien står för och hoppade på fem år gamla trender och gjorde det hela dessutom på ett uselt sätt. ... Läs hela texten

Samlarfigurerna för nya Lego-filmen

Lämna ett svar

Som synes har de nya seten för The Lego Movie 2 dykt upp redan och i februari kommer även en ny uppsättning samlarfigurer i Collectible Minifigures-serien. Som vanligt lär de kosta runt 40 kronor styck. Det jag kan anmärka på är att senare års serier har gått lite knaggligt och ofta hängt kvar i flera generationer, så jag undrar om butikerna är så sugna på att köpa upp massor. Nu när Toys’r Us och BR har konkat så finns det också färre distributionsmöjligheter vilket är synd. ... Läs hela texten