månadsarkiv: februari 2020

Ikimono-gakari: We Do

Lämna ett svar

Efter tre år på egna håll har Ikimono-gakari äntligen återförenats, och den första skivan, nummer åtta i ordningen, har anlänt. Jag har lyssnat mig fördärvad på de första sju skivorna och de många höjdarna där, och var oerhört sugen på en uppsättning nya klassiker. Det fick jag inte.

Det finns tretton låtar på We Do, men det hade lika gärna kunnat vara en, för de låter nästan likadant allihop. Det är antingen seg ballader med en vägg av tamt stråkkomp, eller så är det fläskiga popkompositioner med en vägg av tamt stråkkomp. Det är nästan så att det stör mig när jag går tillbaka och lyssnar på de gamla favoriterna och hittar en del liknande tendenser där. Det är som svagare låtar som ”Shiroi Diary” eller ”My Stage”, fast hela skivan. ... Läs hela texten

Dreams: en orch utan armborst

Lämna ett svar

Senast åstadkom jag en duckande spelfigur, men vad är det för poäng med att kunna ducka om man inte har något att ducka för? Därmed blev det läge att skapa en fiende, i det här fallet en ordinarie orch. Jag kommer att göra några varianter, men den här ska ha ett armborst och stå på vakt. Jag har fortfarande inte modellerat några detaljerade figurer, men bara genom att ändra proportionerna, hållningen och rörelsemönstret blev det en riktigt övertygande orch. Den går sävligt och med tunga steg, har breda axlar och aningen längre armar, och är större än min figur. ... Läs hela texten

Mary and the Witch’s Flower

Lämna ett svar

Jag såg igenom den här dokumentären om Hayao Miyazaki i helgen, och insåg att vi får vara lyckliga om han någonsin färdigställer sitt nästa projekt. Miyazaki är Studio Ghibli, och studion står bokstavligen och faller med honom.

Det insåg Hiromasa Yonebayashi och gick över till en nystartad studio, som försöker ta vid nästan exakt där Studio Ghibli tar slut. Med de utmärkta Arrietty och When Marnie Was There som meriter är han tänkt att leda Studio Ponoc, och deras första film, Mary and the Witch’s Flower, släpptes 2018. Jag insåg att jag inte hade sett den, fast jag köpte den för ett tag sedan. Jag var nog lite orolig om den skulle leva upp till förebilderna. ... Läs hela texten

Legogubbens pappa är död

Lämna ett svar

Jens Nygaard Knudsen är död. Det meddelar Mark Stafford, en av Legos främsta designers. Du vet förmodligen inte vem han var, och det visste inte jag heller förrän nu, men du känner garanterat till det han skapade: legogubben, eller mer korrekt minifiguren. Den lanserades 1978 och har sedan följt med, i grunden oförändrad, i över fyrtio år. Efter den framgången blev Jens under en period huvuddesigner på Lego och var med och tog fram alla de klassiska serierna: Space, Town, Castle, Pirate och även senare nittiotalsserier som Ice Planet och Adventurers. ... Läs hela texten

Scorponok, Arcee och Sky Lynx uppvisade

Lämna ett svar

Nämenjosåatte … jag tycker ständigt att jag har fått perfekta versioner av mina favorit-Transformers och så släpps det någon ny som är sanslöst mycket bättre. Jag har den 5-6 år gamla Arcee-figuren från Thrilling 30 och tyckte att den var alldeles utmärkt, men så kommer den här på Toy Fair 2020 och utklassar den fullständigt. Och i samma veva visas även Scorponok och Sky Lynx upp officiellt, och det är bara att kapitulera. De är Titan- respektive Commander-klass och kommer därför att kosta cirka 1500 respektive 1000 kr, men det får vara hänt. Jag har ersatt de flesta av mina G1-figurer i hyllan sedan länge, för det är ett objektivt faktum att de här nya är så mycket bättre, och snart får även Scorponok se sig besegrad. Sky Lynx lär jag sälja, men Scorponok är ett av mina original från barndomen så han blir kvar oavsett. ... Läs hela texten

Dreams: en duckande spelfigur

Lämna ett svar

Jag har börjat ge mig på nästa spelprojekt i Dreams, eller egentligen flera. För det behöver jag en alldeles egen spelfigur som jag sedan kan designa om efter behov. Tidigare har jag gett mig direkt på skulpterandet, men nu försöker jag först ha en ganska komplett programmering klar innan jag ger mig på sånt.

Grundfunktionaliteten är ju väldigt enkel i Dreams. Med en puppet får man rörelser och hoppfunktion (till och med dubbelhopp om man vill). Det går också numera att begränsa automatiskt till ett 2.5D-perspektiv, vilket är himla smidigt. Men jag vill förstås ha mer. En viktig aspekt är att man måste kunna ducka. Jag siktar på att försöka göra ett Zelda II-upplägg där man kan ducka, och när jag väl får in en attackfunktion ska det också vara olika attacker vid hoppande, stående och duckande. ... Läs hela texten

Sky Lynx och Scorponok i antågande

Lämna ett svar

Det är förstås bara en läcka än så länge, men de här grejerna brukar stämma eftersom Transformers-fans visserligen är galna, men inte riktigt tillräckligt galna för att designa och modellera fejkade bilder. Enligt läckan kommer både Sky Lynx och Scorponok att släppas i den ordinarie Transformers-serien War for Cybertron: Earthrise i höst.

Sky Lynx är alltså, för er oinsatta, en rymdskyttel som förvandlas till en chimaira, någon sorts fågelliknande fyrbent best. Han var extremt udda redan i originalserien och att han är på tapeten igen är förstås bara för att Hasbro gladeligen ger fansen precis vad de vill ha, för det måste vara aningen svårare att motivera kidsen att köpa Sky Lynx än ytterligare en version av Bumblebee. ... Läs hela texten

Transformers på svenska: Wreckers Sista Strid

Lämna ett svar

Det var ett tag sedan vi hade Transformers på svenska. Dreamwaves serier översattes under något år medan de publicerade Armada-serier och den första biten av deras egna G1-baserade historia. Sedan 2006 har IDW gett ut sina Transformers-serier och alltså överträffat den ursprungliga utgivningen med sisådär nio år, dessutom med flera parallella utgivningar. Men de har inte varit översatta, förrän nu. Den lilla utgivaren Ades Media har översatt och publicerat en brokig del av Transformers-mytologin: de första delarna av More Than Meets The Eye under namnet Mer Än Ögat Kan Se och nu senast också Jakten på Matrixen, som var en av berättelserna från Marvels 80-talsserie. Deras allra första val var dock den kanske bästa Transformers-berättelsen någonsin: Last Stand of the Wreckers. Även om urvalet är brokigt så är det alltså minst sagt kvalitativt! ... Läs hela texten