Jag förstod aldrig tjusningen med Multiversus. Visst, hyfsat populärkulturellt viktiga karaktärer som Batman och Shaggy och Arya Stark och Bugs Bunny och Tom & Jerry har det. Inga Smash-hjältar direkt och inte en enda renodlad spelfigur (om man inte räknar Reindog men ingen räknar Reindog). Men ett visst intresse finns där. Men sen var det helt och hållet Free To Play, vilket i Warner Bros värld betyder att du får betala för diverse säsongspass och även ett ”startpaket” som skulle låsa upp en massa karaktärer.
månadsarkiv: mars 2023
Det magiska Lego Rivendell
Överdådig. Det är nog det bästa ordet för att beskriva Legos nästan sju kilo tunga jättemodell av Rivendell, eller Vattnadal som jag kallar det som bakåtsträvare, inspirerad förstås av de nu tjugo år gamla filmerna. Det är också tio år sedan Lego lockade mig tillbaka med en uppsättning byggen baserade på samma filmer men förstås motiverade av de samtida Hobbit-filmerna. De filmerna blev sedermera inte de tidlösa klassiker vi hade hoppats på, och Lego Lord of the Rings blev i slutändan bara måttligt mer framgångsrikt än Lego-versionerna av Prince of Persia eller Lone Ranger.
Everything Everywhere All At Once
Det brukar ta ett tag för mig att se storfilmer, och det tog ganska exakt ett år innan jag fick för mig att köpa bluray-utgåvan och se vad alla pratar om. Och det var minst sagt en speciell film.
Michelle Yeoh har förstås varit med länge, men som asiatisk skådespelerska har hon varit extremt typecastad och även om hon var strålande i Crouching Tiger var det knappast någon extremt komplex karaktär. Och hon brukar oftast bara dyka upp i biroller, som i Memoirs of a Geisha, Sunshine eller Shang-Chi, så det var extremt välkommet att se henne i en så här vansinnigt märklig roll som lyckas med precis allt (överallt samtidigt). Oscar-trofén var välförtjänt.
Gran Turismo 7 VR är sanslöst
Min relation med Gran Turismo är sporadisk men hjärtlig. Utan egentligen minsta lilla intresse av bilspel köpte jag det första för att det var så oerhört imponerande för sin tid, och fortfarande tillgängligt. Lite senare blev det Gran Turismo 3 av ungefär samma anledning. Jag spelade sen bara då och då, och det blev väldigt lite av Prologue. Jag hade egentligen inget intresse av del sju heller förrän det fick VR-stöd.
Även om jag inte bryr mig om bilar så länge de inte råkar vara Transformers, så är Gran Turismo lite samma sak som en riktigt bra talare. Det blir alltid intressant om någon är extremt kunnig och extremt engagerad, och Kazunori Yamauchi är ungefär så kunnig och engagerad som man kan vara. Det smittar helt enkelt av sig, och efter att ha spelat Gran Turismo 7 är jag också bilfantast, åtminstone för tillfället.