Batsugun var det sista spelet från de gamla shoot’em up-experterna på Toaplan, innan företaget gick i konkurs och utvecklarna splittrades till nya utvecklare som tog genren vidare, som Cave, Takumi och Eighting. Och det visade verkligen hur före sin tid Toaplan faktiskt var. Det här spelet kom 1993, men känns nästan precis som Cave-spel som släpptes tio år senare. Det brukar räknas som det första bullet hell-shoot’em up:et, och bjuder på en liknande spelkänsla som exempelvis Dodonpachi. Trots att det är rätt ohyggligt svårt är det också ganska lättillgängligt, och förutom förnedringen i att ständigt mata in nya virtuella femkronor är det inget som stoppar dig från att se hela spelet.
månadsarkiv: juli 2024
Shoot’em up-sommar: Strikers 1945 II
Det är dags för lite klassiska shoot’em up igen, och jag fortsätter att panga mig genom genren. Strikers 1945-serien fick tre spel plus en remake och del två har ganska gott omdöme, och ett hedersomnämnande på Shmups Forum. Så jag gav Psikyo en ny chans … men upptäckte rätt snart att jag inte gillar det här heller. Det är ett väldigt traditionellt vertikalt shoot’em up, där ditt flygplan (ett av sex olika valbara) tar upp en ganska stor yta. Men till skillnad från Caves spel så är hela planet en träffyta och det blir väldigt snabbt extremt svårt att undvika att bli träffad. Och det gör hela skillnaden. Om något ser extremt svårt ut men jag klarar mig förbi det, så känner jag mig som ett proffs. Om jag hela tiden missar för att ett skott snuddar vingen, så känner jag mig usel.
Lego Yellow Delivery Truck (60440)
Jag har inte köpt något från Lego City på länge. Det är mest för att jag redan har fullt i min legostad, men också för att det ofta är samma grejer – brandstationer, polisstationer, generiska racingbilar och byggmaskiner. Men den här kunde jag inte låta bli.
Lego har släppt ett antal Lego-lastbilar, men det var ett bra tag sedan nu. Den är också större och dyrare än alla tidigare. Egentligen passar den inte riktigt in i City-temat. Den är graderad från åtta år, men bygget är betydligt mer komplext än vanligt. I gengäld är den extremt detaljerad och ordentligt överdesignad. Man skulle förmodligen kunna komma undan med en tredjedel av bitantalet (och därmed priset), men det är en riktigt tjusig bil som har många funktioner. Det går att öppna motorhuven, föraren har en egen sovkupé, och det finns sex luckor på släpet där det finns fyra pallar med Lego-set. Sen finns också två sidobyggen, dels en liten gaffeltruck och dels ett ganska onödigt korvstånd som helt och hållet är till för att driva upp priset till den planerade budgeten.
Fightingnyheter från Evo 2024
Evo-helgen är över och som fightingspelens officiella högtid har det förstås bjudits på en hel del nyheter. Dock inte den kanske mest förväntade: vi har fortfarande inget releasedatum för Marvel vs Capcom Fighting Collection. Spelet fanns tillgängligt på Evo och var fortfarande inte helt färdigt, så det lär dröja ett tag till.
Däremot visade SNK oväntat upp SNK vs Capcom Chaos, som släpptes omedelbart på PC och idag på konsol. Jag är lite delad inför det här. Det är ju egentligen ett helt medelmåttigt spel med taskig spelkänsla, där det mest är pixelarbetet som gör det värt att ens testa. Men samtidigt är det ett spel som för bara några månader sedan betraktades som helt förlorat till historien, där det skulle behövas massvis av förhandlingar för att släppa det igen. Och med det och Marvel vs Capcom 2 på plats så är det bokstavligen bara en tidsfråga innan vi får Capcom vs SNK 2 igen, för det finns inte längre varken juridiska eller tekniska hinder. Och på samma sätt är det helt plötsligt inte omöjligt att vi får ett Capcom vs SNK 3 – eller ett SNK vs Capcom 2.
Blokees Transformers series 4
Det är ingen brist på officiella Transformers från Hasbro och Takara, och det är definitivt ingen brist på olicensierade varumärkesintrång. Men nu börjar det inte heller vara någon brist på licensierade tredjepartsfigurer, som säljs i udda designer eller format som Hasbro och Takara själva inte tillverkar, som extremt pilliga modellbyggen, eller de självgående Robosen-figurerna.
Blokees är ännu ett exempel. Det har redan släppts fyra uppsättningar om nio figurer vardera, och i den första fanns Prowl och Bluestreak. Jag noterade redan då att jag skulle köpa dem när det släpptes en Smokescreen, och så blev det. För det står i mitt kontrakt eller nåt att jag måste köpa varje Smokescreen.
Sarah Àlainn – the queen of vocal game themes
Ever since she made her commercial debut singing the ending theme of Xenoblade Chronicles, Sarah Àlainn has become the uncrowned queen of vocal game themes, mostly in the JRPG genre, and for good reason. With an incredibly smooth, beautiful voice and a huge range, she can deliver excellence every time. Let’s take a look at her work in gaming.
I never ended up playing much of Xenoblade Chronicles (2010) on the Wii, but having been a fan of Yasunori Mitsuda ever since Xenogears, I made sure to listen to the soundtrack. And ”Beyond the Sky” made me an instant fan. It’s a soft piano ballad with shades of Mitsuda’s previous ”Small Two of Pieces” from Xenogears and ”Pain” from Xenosaga. While it was a brief disappointment that Joanne Hogg didn’t return after those amazing performances, I was blown away by this unknown newcomer. At this point Sarah was still studying at the University of Tokyo, and her only online presence was a rehearsal video from the university. But already at this point I was captivated, and bought her first album Celeste as soon as I could. Sarah would later re-record ”Beyond the Sky” on her second album, refining it even further. It remains a classic.
Första intrycken av Shadow of the Erdtree
Det tog två år efter Elden Ring att få expansionen, men så här med facit (mestadels) i hand är det nästan imponerande kort tid. Hidetaka Miyazaki berättade innan releasen att kartan för den nya världen var ungefär lika stor som Limgrave. Det var en väldigt vit lögn. Den är definitivt större, men framför allt är den högre. Det är inte bara två lager av världen som i grundspelet, snarare tre eller fyra.
Att utforska är en sann fröjd då det vankas nya imponerande vyer överallt, och det är smockfullt med skatter att hitta. Möjligen är det lite väl många menlösa uppgraderingar som stenar, men samtidigt finns det väldigt mycket nytt som är kul också. Framför allt är de nya vapnen väldigt roliga. Jag har inte testat alla än, men light greatsword är som väntat en höjdare. Det första man hittar, Milady, har också en valfri Art of War som ger en ny specialattack som är väldigt kraftfull. Jag är också väldigt förtjust i kampsportsvapnet, som ger extremt snabba sparkar och slag som får Elden Ring att helt plötsligt kännas som ett beat’em up. Kategorin kastvapen innehåller bland annat kastbara sköldar och hammare, så det är bara att börja göra karaktärer med Avengers-tema. Jag har också hittat en massa kul rustningar som öppnar nya modemöjligheter, men jag kommer nog aldrig att ta av Shaanas nya glittrande silverrustning.