King of Fighters ’98
Format Neo-Geo
Utvecklare SNK
År 1998
King of Fighters var ursprungligen en crossover i sig, med figurer från Art of Fighting, Fatal Fury och äldre spel som Ikari Warriors. Men den fick snabbt ett eget liv och en egen handling, fylld med karaktärer som kom och gick för att driva handlingen framåt. Redan efter 1997 års spel hade figurer dött och den stora fienden stoppats. Därför valde SNK att göra en bokstavlig drömmatch, en best of-samling av de som varit med fram till dess, medan de skissade på nästa stora grej. Men trots att ’98 egentligen var ett mellanår var det ingen som klagade. Det var nämligen praktiskt taget perfekt. Massvis av de coolaste figurerna, ett extremt genomtänkt stridssystem med ett enkelt val mellan två lika effektiva tekniker, och en presentation som sprudlade av energi och brutalt misshandlad engelska. Själv fick jag inte uppleva det förrän Dreamcast-versionen året därpå, men det blev ändå en favorit. Sedermera letade jag rätt på Neo-Geo-originalet som förblir min favorit i serien, trots King of Fighters XIII. Tvådimensionell perfektion.
Här vill jag passa på att inflika att en uppdaterad version, med den välförtjänta undertiteln Ultimate Match, släpptes 2008 till såväl arkad som PS2. Den är i mitt tycke vida bättre än originalet, med allt ifrån utökat karaktärsgalleri och logiskt utvecklade spelsätt (Advanced/Extra Mode) till Colour Edit och avlägsnande av det idiotiska friend/foe-systemet (i originalet påverkade karaktärernas canon-relationer hur många mätare man fick behålla vid förlust).
Och ja, jag ämnar tjata om en ekvivalent nyversion av KOF XI i varenda KOF-relaterad diskussion jag ger mig in i tills SNK snickrar ihop en. Cato och Kartago, ni vet. ^_^