Igår firade Östersund Budokai fyrtio år som förening. En av grundarna var Michael Söderkvist som tidigt började med karate och tillsammans med några kompisar bildade en förening, som några år senare skulle slå sig ihop med andra stilar som jujutsu och judo (judo försvann senare från sortimentet men istället tillkom aikido och mina stilar, jodo och iaido). Dagen inleddes i dojon i Valla där det bjöds på demonstrationer av de olika stilarna, själv kunde jag tyvärr inte närvara. Men vid 17 sammanstrålade allihop på Wargentin-skolan för middag och festligheter.

Där började det med en video av Yamato, en japansk taikogrupp, för att sätta stämningen innan middagen började. Det bjöds på asiatisk buffé, men efter att ha stått i kö upptäckte jag till min förargelse att yakitorispetten var slut. Nåväl, jag fyllde tallriken med kyckling med bambuskott istället. Sen hade det fyllts på med fler spett så jag blev tvungen att trycka i mig en portion till.

Lagom däst kollade jag på en samling urklipp och bilder från den tidiga eran, när kampsport i allmänhet var något nytt i Sverige. Det var lite kul att se den tidens rubriksättare, men också bilder och film på träningar och uppvisningar. Michael berättade anekdoter om olika händelser som när han åkte på läger på Okinawa för att lära sig traditionella vapen som bo och sai, men hamnade fel på ett karateläger istället. Han bad om hjälp och fick en av tränarna att ringa upp en kollega som kunde undervisa de vapnen. Det visade sig att tränaren var stormästaren i karate och hans kollega var tillika mästare på just de vapnen, så Michael fick helt oväntat träning på en nivå som han inte ens hade kunnat föreställa sig.

Fast så här trettio-nånting år senare behöver man inte name-droppa gamla mästare för att lyfta fram Michael Söderkvists kvalifikationer. Det kan åtskilliga årkullar av gymnasieelever och kampsportsutövare intyga. Jag har haft äran att ha honom som jodotränare i fyra år nu, och även om jag inte hann vara med på alla de fyrtio åren fram till nu så hoppas jag på att kunna fortsätta med ytterligare fyrtio. Att få tillhöra det här härliga gänget är en trevlig bieffekt av träningen. Tack allihop!