Efter Linda och Valentin, Yoko Tsuno och en massa serier som jag inte kikat närmare på har Cobolt Förlag nu börjat ge ut en annan gammal albumserie, nämligen Franka. Det är något av ett sammanträffande att jag återförenas med Franka samtidigt som jag spelar Horizon: Zero Dawn, som även det är ett holländskt äventyr med en rödhårig hjältinna.
Förutom att båda har rejält med skinn på näsan upphör dock likheterna där. Franka började som någon vagt definierad sekreterare åt en reguljär detektiv men blev snabbt seriens egentliga stjärna. De första albumen var mer orealistiskt tecknade men när de hade kommit till den här historien var stilen mer detaljerad och mer lik Hergés klara linjer. Samma utveckling kan ses i både Linda och Valentin och i Yoko Tsuno (och förvisso även i Tintin), och jag har för mig att samma sak även gällde exempelvis Peyos Johan och Pellevin.
Hur som helst, den första delen av den här samlingen släpptes på åttiotalet som det sjunde Franka-albumet, Draktanden, och sen blev det inget mer. Det var extra trist då det var första delen av en historia som sträckte sig över två album, och därför har det tagit trettio år att få veta hur berättelsen fortsätter (om man nu inte läser holländska). Franka hittar ett märkligt svärd gjort av av ben i en begagnatbutik, och blir snabbt inblandad i en farlig jakt då en kinesisk agent ger sig efter henne. Hon söker hjälp av en biolog, den excentriska Ava Öhrncloo (i originalet Ava Adelaar), och de båda följer ledtrådar för att hitta ursprunget.
Så långt originalet. Del två utspelar sig i en främmande miljö där Franka, Ava och deras fiende fastnar i en försvunnen grotta där dinosaurier lever kvar. Och här blir det en märklig tonskiftning. Det blir närmast lite King Kong-doftande skräck och lite smått psykedeliskt när tjejerna tvingas leva Robinson-liv. Samtidigt går seriens latenta fan service i högspinn. Franka har alltid haft sex appeal och till skillnad från den väldigt propra Yoko Tsuno blir det lite naket här och där, men oftast bara i någon duschscen då och då. Här blir det nästan konstant ostkaka, vilket faktiskt gör serien mindre sexig och mer plump.
Som för att understryka det har serien fått en ny färgläggning. De gamla albumen var ibland slarvigt tryckta och hade bara en färgton per yta. Nu är hår och hud lite mer detaljerat och rena färgbakgrunder har fått toningar. Annars kan jag anmärka på att del två i samlingen känns sämre tecknad överlag, kanske eftersom den inte kan använda tjusiga stadsmiljöer som bakgrund. Det är också en stor skillnad på själva serien och en del av den extra artwork som finns med, inte minst framsidan som är hemsk. Jag förstår att tecknaren Henk Kuijpers har utvecklats sedan åttiotalet (serien tillverkas fortfarande!) men det har generellt blivit sämre.
Utöver de två albumen som inte riktigt fyller ut en reguljär Cobolt-samling finns också en intressant sektion med massor av skisser och diskussion kring hur berättelsen togs fram, med flera helsidesbilder och annat smått och gott. Det höjer intrycket en del. På det stora hela är det en okej äventyrshistoria, om än lite väl gubbsjuk. Det återstår att se vilka kommande Franka-berättelser Cobolt tänker ge ut.