Nästan två år efter att Ikimono-gakari splittrades har sångerskan Kiyoe Yoshioka färdigställt sitt första soloalbum. Är det ett acceptabelt substitut?

Som för att lugna oroliga Ikimono-fans börjar Utairo med ”Shounen”, en klatschig popdänga som hade kunnat finnas med på vilket tidigare album som helst. Det är charmigt men inte spektakulärt. I huvudsak består skivan av den här typen av lättsam trallpop i flera varianter som ”Tsumetai Hoho”, ”Kanashii Yousei” eller ”Yume de Aetara”. Några undantag finns, tyvärr framför allt med den störiga och barnsliga ”Hey Hey Boogie” som blandar in en massa lustiga ljudeffekter i någon sorts cirkustema. ”500 Miles” är lite långsam men bjuder på en sjysst ballad. ”Aine Kuraine” har ett starkt pianokomp och en maffig produktion som känns som ett steg bortom Ikimono-gakari och hade skivan innehållit mer sånt hade det varit en höjdare.

Annars är de intressanta delarna främst ”Ito”, som råkar finnas i en fantastisk version på Sarah Alainns senaste, och även här är det en välproducerad ballad. Men Kiyoe har inte i närheten av samma röstresurser som Sarah som kör den här låten i fullt diva-läge och det blir väldigt tamt i jämförelse. Sen har vi ”World in Union” som känns väldigt malplacerad. Det är en cover med fantastiskt komp – jag älskar pianoslingan i början – av en låt som fungerat som ledmotiv i flera rugby-sammanhang. Det är ett dramatiskt stycke, men på samma sätt kan inte Kiyoe göra den rättvisa. Jag kan mycket väl tänka mig att Sarah kommer att demolera den här tolkningen när hon har tillfälle, för det är hennes typ av musik.

Utairo är en lite spretig skiva med många drag av Ikimono-gakari men som saknar deras starkare melodier i den typen av låtar, och när Kiyoe försöker sig på mäktigare musik så håller hon inte riktigt. Det är bara ”Aine Kuraine” som känns riktigt klockren. Jag noterar att det är mestadels covers på skivan och kanske behövs mer låtar som utnyttjar hennes kvaliteter. Och kanske är det inte så långt borta: den 3 november i år utannonserade bandet att de jobbar tillsammans igen! Förhoppningsvis har Yoshiki Mizuno och Hotaka Yamashita laddat upp med ett gäng helt nya höjdarlåtar så det här bara var en tillfällig parentes.