På senare år har jag samlat på mig en hel del Star Wars-skepp, delvis i infall efter att ha sett någon av filmerna nyligen. Så jag har numera en Millennium Falcon, alla SNES-knappvingarna (X, Y, B och A), en TIE och Slave One. Men jag har lyckats hålla mig undan att köpa de svindyra och svinstora Ultimate Collector Series-versionerna eftersom jag inte har plats för dem, och skulle jag falla för trycket att köpa den största falken så kommer jag att behöva ett större vardagsrum som jag då inte längre har råd med.

Dessutom är de flesta av de här seten inte i produktion, vilket gör det betydligt dyrare och därmed lättare att avstå. Men jag sorterade genom mina bitar tidigare i höstas och insåg att jag hade en hel del som jag överhuvudtaget inte använde. Och många verkade vara bitar som skulle passa till X-Wing-modellen. Samtidigt såg jag att många av de ovanligare bitarna fortfarande gick att få tag på till ett rimligt pris. Så jag gjorde som många gånger förut och började samla ihop dem via Bricklink. Det dyraste var den absolut nödvändiga vindrutan som jag fick tag på för 14 euro, nu kostar den det dubbla och lär bara öka. Nu är det ju betydligt mindre kul att springa till Posten i onödan varenda dag, så det har dröjt lite. Men till slut blev jag äntligen klar.

Och efter ett antal timmars byggande är min X-Wing komplett, åtminstone så komplett den kan bli utan officiella klistermärken. Dekalen som ska sitta på cockpitrutan är notoriskt överjävlig att få dit rätt, så jag är nästan glad att dekalerna kostar drygt 800 kronor om man ska köpa dem i andra hand och därför lätt kan prioriteras bort. Men i övrigt har den exakt rätt bitar, inklusive märkliga färger som bara syns på insidan.

Red Five X-Wing Starfighter släpptes ursprungligen 2013, och det märks lite både på tekniken och bitvalen. Lego har exploderat i kreativitet och komplexitet på senare år, och det här är fortfarande aningen traditionellt. Det finns en del smarta lösningar, men inget som är särskilt nyskapande åtta år senare. En cool idé är hur man använder ishackor för att skapa detaljer inne i motorerna. Något jag också märker är att det är aningen svårare att bygga med aningen mindre användarvänliga grepp, som när motorerna ska häktas på vingfästena.

Resultatet blir en stor men smäcker maskin, som mäter 52 centimeter från nos till de rosa utblåsen, och cirka 45 centimeter i vingspann. Även utan dekaler har den en hel del detaljer, som ofta uppnås av att blanda den vita färgen med lite beigt eller grått. Det är värt att påpeka att den är större än vanlig minifigurskala (här nedan jämförd med modell 9493 från 2012), och trots att en vanlig R2-D2 sitter ovanpå så är det inte tänkt att en Lego-figur ska sitta i cockpit.

Det är väldigt dåligt om funktioner och den har inte ens ett landningsställ. Det vore dock inte en X-Wing om man inte kunde justera vingarna, vilket görs med en ratt baktill. Den roterar små klaffar som håller isär vingparen, medan fyra fjädrar försöker dra ihop dem. Det är elegantare än de gummisnoddar som sitter på Legos vanliga leksaksmodeller och känns väldigt robust. Den inre konstruktionen är praktiskt taget oförstörbar, även om vingar och kanonerna skulle fara all världens väg om man tappar dryga två kilo X-vinge i backen.

Med setet följer ett enkelt stativ som automatiskt tippar bakåt i en lämplig vinkel av skeppets tyngd. Här skulle det förstås finnas en stor dekal som visar en massa statistik om skeppet, men den var knappast värd den extra kostnaden.

Det här setet var faktiskt en ordentligt förbättrad andra utgåva med 1554 bitar, då X-Wing var det första bygget i Ultimate Collectors Series redan 2000. Men med tanke på hur populärt skeppet är börjar det nog vara dags för ytterligare en ny version, som då troligen skulle utklassa den här. Med nyare bitar och nyare konstruktion skulle det troligen få över 2000 bitar och därmed kosta över 2000 kronor. Den här modellen kostade 1500 kronor då den släpptes och går nu på cirka 3500 kronor i komplett skick i Europa, och så mycket är den inte värd för mig. För ett betydligt lägre pris då jag hade många av delarna sedan förut var det däremot fullt resonabelt, och det är ju ett ikoniskt skepp som talar för sig självt.