Tio år med Lego

I år firar Lego nittioårsjubiléum, räknat från när Ole Kirk Kristiansen först började tillverka träleksaker. Det firar de med att släppa ännu fler gigantiska och påkostade set än vanligt, och om ungefär en vecka kommer några av dem hem till mig. Men samtidigt firar jag mitt personliga tioårsjubiléum med Lego. Inte mitt ursprungliga, för jag började med Lego när jag fyllde fyra. Men sen hade jag ett långt uppehåll, en så kallad ”dark age” när jag intresserade mig mer för annat.

Jag hade kikat lite på Lego i andra sammanhang och faktiskt köpt några Bionicles, för att hacka sönder delarna och använda i Transformers-byggen. Men i samband med hypen av Hobbit-filmerna började Lego även släppa set baserade på Sagan om Ringen, och då kunde jag inte motstå ett pyttelitet set med Gandalf och Frodo i slutet av juli 2012. Om jag bara hade anat…

Det är lite komiskt att läsa spridda inlägg lite senare, där jag ojade mig över att det ”gigantiska” setet baseras på Baggershus skulle kosta 995 kronor. Jag hade också sett stora utställningar där folk hade de påkostade modulhusen, och jag såg skräckslaget att de kostade 1500 kronor styck. Men till slut gjorde jag ändå slag i saken och köpte det där Baggershus i januari året därpå, och efter att ha läst alla hyllningar av modulhusen köpte jag ett, Fire Brigade, för att se vad alla pratade om. Och det ena ledde till det andra.

Tio år senare vill jag inte ens fundera på vad jag har spenderat på Lego, i form av fullständiga set och lösa bitar, mestadels från Bricklink. Till mitt försvar kan jag åtminstone konstatera att Lego håller sitt värde extremt väl, åtminstone om det gäller kompletta set, och jag har kunnat sälja en hel del allt eftersom. Nu senast gjorde jag mig av med en massa Star Wars-grejer, för att göra plats både i hyllan och plånboken för jubiléet. Men visst, det är ohyggligt mycket pengar.

Till viss del finns det en social aspekt också. Jag har varit medlem länge på Swebrick, den svenska intresseföreningen, och den vägen har jag träffat en massa folk regelbundet (inte så regelbundet nu på sistone tyvärr). Där finns förstås en ordentlig inspiration både till att bygga själv och att köpa grejer. Jag har också hängt på forum och Discord med dedikerade Lego-fans där vi diskuterar nyheter, rykten och allt annat som har med Lego att göra. En kvasi-social aspekt är sidan New Elementary, där jag verkligen kan nörda ner mig i specifika delar och upptäcka nya möjligheter när det släpps nya färger och varianter.

Det som fick mig att fastna för Lego igen, Sagan om Ringen, var ett tidigt smakprov på hur deras licenser lockar nya fans som inte ursprungligen brydde sig så mycket om själva bitarna. Egentligen är det inte så extremt mycket licensierat i min samling sett till mängden, och de stora seten är generellt Legos egna som just modulhusen. Men på tio år har jag fått tag på en hel del oväntade grejer återskapade i dansk plast:

  • Detaljerade storskaliga modeller av Ecto-1 från Ghostbusters och DeLorean-tidsmaskinen från Back to the Future.
  • En hyllning till HBTQ-rörelsen.
  • Saturn V-raketen, Curiosity Rover, International Space Station och en separat modell av månlandaren från Apollo 11.
  • En NES med mekanisk TV med en rullande display av Super Mario Bros (plus förstås en massa lekset baserade på Mario).
  • Diverse set baserade på Tron, Wall-E, Nalle Puh, Yellow Submarine och Doctor Who via Ideas-temat och nu senast Aloy från Horizon.
  • Och så förstås massvis av blandade minifigurer med allt från Gizmo, Duck Tales, Mr T, E.T. och tonvis av Marvel-figurer till Chell, Prince of Persia, Overwatch, Mupparna och Simpsons.

Det tar liksom aldrig slut, tvärtom har det bara exploderat i storlek och jag har sedan länge tvingats låta bli intressanta kuriositeter för att jag helt enkelt inte har plats. Numera går det att köpa en reproduktion av Vincent van Goghs tavlor, en storskalig modell av Titanic, pyramiden i Giza, Vita Huset och Frihetsgudinnan, popbilder av The Beatles och Marilyn Monroe, Home Alone-huset, Sesame Street, en komplett världskarta OCH en jordglob, en flygel och en skrivmaskin, flera storskaliga fotbollsarenor för Real Madrid, FC Barcelona och Manchester United, Colosseum i Rom, stora modeller av klassiska designen på Musse och Mimmi Pigg, enorma mekaniska set med nöjesparktema, en rymdskyttel, set baserade på Optimus Prime, Friends, The Office, Seinfeld, Stranger Things och Queer Eye, en Adidas-sko och flera uppsättningar realistiska blommor. Plus massvis av både storskaliga och småskaliga licensierade bilmodeller, plus Technic-set av sportbilar och jättemaskiner. Plus Star Wars, Harry Potter, Marvel och DC. Plus förstås allt ordinarie från Lego själva. Och då pratar jag bara om set som har släppts de senaste åren och som mestadels finns att köpa just nu.

Lustigt nog ger det nästan motsatt effekt. Jag har på sistone ibland känt mig uppgiven, för trots att jag har flyttat till en större lägenhet och trots att jag har mycket bättre betalt både än 2012 och när jag var fyra, så kan jag fortfarande inte köpa allt jag vill ha. På så sätt har inget förändrats.

Men Lego är verkligen unikt, och har bokstavligen oändliga möjligheter. Jag håller precis på ett färdigställa mitt jättebygge och kommer sedan att inventera vad jag har och vad jag vill bygga härnäst. Jag har kommit till något av en vändpunkt, där jag har insett att jag inte kan behålla allt, och att det är okej att sälja det jag inte längre är intresserad av och riva det jag har tröttnat på. Så det är inte slut med Lego, inte än på långa vägar. Tio år till? Det får vi se.

Och om du är en fullständig nybörjare men intresserad av vad det hela handlar om? Då kan jag rekommendera Swebricks heltäckande informationsblad:

https://www.swebrick.se/infoblad/

Eller så är det bara att gå till närmaste leksaksbutik och köpa sig ett litet set för en hundring eller så. Det kan ju inte skada.