Den här efterlängtade figuren släpptes precis i samband med att covid-19 slog till, och det fanns annat att tänka på just då. Så hon har stått ganska tyst i hyllan i flera år. Freya såldes oförskämt nog i ett paket tillsammans med Beatrix vilket gjorde henne ännu dyrare, men nu är Beatrix såld och såren i plånboken läkta sedan länge. Så vad har Freya att erbjuda?

Inte helt oväntat har hon en liknande konstruktion som den tidigare Bring Arts-utgåvan av 2B. Hon är alltså väldigt poserbar, och även om lederna är rätt märkbara erbjuder de i alla fall en god poserbarhet. Hon har fyra uppsättningar händer, men hennes handleder känns väldigt tunna och bräckliga så jag vill inte joxa med dem i onödan. Mer oväntat är att hon har tre helt olika huvuden, istället för att bara ansiktet kan bytas ut. Två av dem är nästan identiska, men hon har också ett där hon blundar. Hon har också två spjut, dels sin vanliga Javelin och dels Kain’s Lance.

Eftersom Freya står på råttfötter går det inte alls att posera henne utan ett stativ, och nu när jag skulle ta bilder gick fästet på stativet helt sonika av. Så hon fick låna ett överblivet. Det gör mig lite orolig för resten av figuren, men å andra sidan brukar genomskinlig plast vara bräcklig. Freya är förstås en relativ doldis och det tog nästan tjugo år innan hon fick en så här välgjord figur. Även om Final Fantasy IX ska få en upphottad nyutgåva tror jag knappast att det kommer att komma så många fler versioner. Redan nu är figuren totalt slut och går inte ens att hitta på Ebay, så hade jag väntat hade jag blivit utan. Nu ångrar jag bara att jag sålde Beatrix så snabbt, för hon, liksom övriga Final Fantasy IX Bring Arts, är också löjligt dyr i andra hand.