Det tog två år efter Elden Ring att få expansionen, men så här med facit (mestadels) i hand är det nästan imponerande kort tid. Hidetaka Miyazaki berättade innan releasen att kartan för den nya världen var ungefär lika stor som Limgrave. Det var en väldigt vit lögn. Den är definitivt större, men framför allt är den högre. Det är inte bara två lager av världen som i grundspelet, snarare tre eller fyra.
Att utforska är en sann fröjd då det vankas nya imponerande vyer överallt, och det är smockfullt med skatter att hitta. Möjligen är det lite väl många menlösa uppgraderingar som stenar, men samtidigt finns det väldigt mycket nytt som är kul också. Framför allt är de nya vapnen väldigt roliga. Jag har inte testat alla än, men light greatsword är som väntat en höjdare. Det första man hittar, Milady, har också en valfri Art of War som ger en ny specialattack som är väldigt kraftfull. Jag är också väldigt förtjust i kampsportsvapnet, som ger extremt snabba sparkar och slag som får Elden Ring att helt plötsligt kännas som ett beat’em up. Kategorin kastvapen innehåller bland annat kastbara sköldar och hammare, så det är bara att börja göra karaktärer med Avengers-tema. Jag har också hittat en massa kul rustningar som öppnar nya modemöjligheter, men jag kommer nog aldrig att ta av Shaanas nya glittrande silverrustning.
En av de viktigaste nyheterna som är nästan obligatorisk för att ha en chans är de två nya uppgraderingsmaterialen som gör antingen dig eller dina spirits (inklusive Torrent) starkare. De finns på en del återkommande altare och mer uppenbara platser, men finns också undangömda lite varstans. De fungerar bara i expansionen, så du kommer inte att komma tillbaka och vara osannolikt stark i grundspelet. Men alla uppgraderingar behövs. Redan vanliga fiender kan lätt ta kål på dig på level 150-170 om du är oförsiktig, och många av bossarna är löjligt tuffa. Jag körde länge med Rivers of Blood plus en uppgraderad mimic, och fick ändå slita ordentligt för att hålla mig vid liv.
Utöver den huvudsakliga storyn som låter dig följa ett gäng anhängare till Miquella på någon sorts pilgrimsfärd, så finns det också flera mer eller mindre gömda sidohistorier som utforskar några av grundspelets mer ofullständiga koncept. Mycket av det här är nästan absurt undanstoppat, och efter kanske tjugo timmar har jag börjat använda wikis för att hitta till resten. Samtidigt är det en del av upptäckarglädjen. Den mer surrealistiska världen (vi snackar alltså om en värld med enorma draperier) erbjuder ännu mer variation och makalös design än grundspelet, och fienderna är ännu mer fantasifulla och/eller monstruösa. Det finns några nya katakomber, men de har allihop nya idéer och är rätt gigantiska. Två nya återkommande mini-dungeons är dels frusna fängelser (som har några av de mest vidriga fienderna som From någonsin mardrömt fram) och dels lavafyllda smedjor. Utöver det finns några traditionella fort och förstås ett gäng gigantiska slott.
Det kommer att dröja ett bra tag innan jag dels har hittat allt och dels har blivit skicklig nog att klara allt. Jag har inte hittat något som är lika toksvårt som Malenia, men mycket i liknande stil. Alla de större bossarna har haft en andra fas där allting blir kaos, och det enda motmedlet jag har hittat än är att få saker att blöda, och snabbt. Jag har råkat tjuvkika på vilka bossar som finns kvar och jag ser inte riktigt fram emot dem. Vid det här laget inser jag att jag älskar utforskandet i Elden Ring men att bossarna mest är något nödvändigt ont för att höja blodtrycket. Bandai Namco sålde ju också en samlarutgåva av Shadow of the Erdtree med en staty av Messmer. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag aldrig mer vill se fanstyget om jag kan undvika det, så jag är glad att jag stod över även denna gång.
Men det var kanske inte oväntat. Alla From Softwares tidigare expansioner har erbjudit några av de svåraste bossarna men också något av de allra bästa omgivningarna och roligaste utrustningen. Det är precis vad de har gjort den här gången också. Förutom då att de verkar ha glömt att de utvecklade Shadow of the Erdtree och istället råkade utveckla Elden Ring 2.