Transformers Generations Comic Edition Flame & Emirate Xaaron

Jag hade precis hunnit kolla in Straxus när nästa utgåva av Transformers Generations Comic Edition damp ner (eftersom Hasbro Pulse inte tror på det här med kombinerad frakt). De första tre var stora, rejäla figurer, men här blev det istället en Voyager och en Deluxe, och båda är betydligt mer obskyra. Men Straxus var en höjdare, så hur är det med Flame och Emirate Xaaron?

För mig var förstås den sistnämnda det stora dragplåstret. Emirate Xaaron (varför har förresten alla figurer skapade för serietidningen namn med X? Xaaron, Straxus, Jhiaxus… Boltax?) dök upp från ingenstans i den svenska serietidningen när Simon Furman tog över, men i själva verket hade han funnits med länge i den brittiska serien. Eftersom den gavs ut dubbelt så ofta som den amerikanska fick britterna skriva egna historier som utfyllnad, och Xaaron var den diplomatiska ledaren för Autobot-rebellerna som var kvar på Cybertron. Han var en rätt udda figur, helt i guld, och med en väldigt robotisk mun. Men hans stora framträdande i våra serier var när Primus tog över honom som sändebud (och Unicron snart förintade honom).

Det är trettiotre år sedan de serierna, och först nu finns det alltså en Xaaron-figur. Hasbro skulle förstås inte göra något helt nytt för en sån obskyr karaktär, men de har varit rätt finurliga. Xaarons design var löst baserad på Megatron när det begav sig, men här använde de istället Reflector-figuren som bas. Vi snackar alltså om tre kloner som förvandlas till varsin tredjedel av en kamera. För Xaaron blev det istället tre lösa tillbehör som hjälper honom att förvandlas till vad som med väldigt god vilja kan räknas som en tank, genom förhatlig partsforming. Och låt mig vara tydlig med det – det här är troligen den sämsta förvandlingen jag har sett och definitivt som jag faktiskt har betalat för på de senaste trettiotre åren. Xaaron lägger sig på rygg, och så petar man dit extrabitarna (som inte ens sitter kvar på samma ställe i robotform). Å andra sidan var hela grejen med Xaaron att han var så gammal och fredlig att han inte längre kunde förvandla sig, så det hade egentligen varit bättre att inte ens försöka. Nåväl. Som robot är han sig lik i alla fall. Han har en något mer detaljerad färgsättning än jag minns från den kroniskt slarviga serietidningen, och lite tryck för att ge en känsla av halvtoner. Jag uppskattar att de åtminstone försökt göra honom i guldfärgad plast med detaljer i silver och brons.

Flame var däremot något helt nytt. Han ska också ha förekommit i den brittiska serien, men bara i avsnitt som jag aldrig läste. Han var något av en föregångare till mycket av IDW-serien, som en Autobot som fått storhetsvansinne och blivit ond, vilket var en ganska originell idé på den tiden när allt var så tydligt uppdelat mellan de goda och onda. Men jag har alltså inga nostalgiska kopplingar till honom. Han är baserad på Megatron-figuren från War for Cybertron-spelen, som blir en cybertronisk tank, vilket är en ursäkt för att inte behöva se ut som något särskilt. Flame är ganska stor men känns plastig. Förvandlingen är hyfsat originell där ena armen göms under honom och den andra blir kanontornet, men det är inget spektakulärt. Jag undrar också fortfarande vad den röda flärpen på hans vänstra axel är till för.

Rent objektivt sett är det här inte två särskilt bra leksaker. Om man jämför med svenska butikspriser är det nästan överkomligt att få två figurer till priset av en, men svenska butikspriser är också rena rånet. Om du är en så pass inbiten Transformers-fantast att du vet vem Xaaron är så behöver du ändå inte springa ut och köpa de här. Om du mot förmodan läser det här (på svenska) och växte upp i Storbritannien med Simon Furmans historier som din uppväxt, så kanske du är mer lockad. För mig var det lite av en gardering – vi lär knappast få någon fler Xaaron och eftersom paketet säljs exklusivt via Hasbro Pulse lär det inte ha någon stor upplaga. Men med facit (och Xaarons hemska plasttillbehör) i hand hade jag kunnat hoppa över dem. Som serietidningsfan får man inte vara så petig i maten, men å andra sidan behöver man faktiskt inte köpa allt. Chockerande, jag vet.