Det är märkligt hur extremt obskyra spel bara kan dyka upp igen. Liksom, Legend of Kay fick en nyutgåva, och Airball finns på Steam. Någonstans finns någon som tror att någon vill ha de här spelen igen, trots att inte särskilt många ville ha dem för tjugo eller fyrtio år sedan.

Qubyte är en brasiliansk utgivare som förra året släppte en ganska ambitiös nyutgåva slash samling av … Breakers och Breakers Revenge, som troligen var ett av Neo-Geos mest menlösa fightingspel. Inte för att det är dåligt, det har en liten gnutta charm och är spelmässigt helt okej, men det är verkligen ett genuint 5/10-spel med ungefär lika många fans världen över. Bara fightinggalningar som jag som har spelat mer än 90% av alla arkadfightingspel känner ens till spelet, och ännu färre är beredda att betala pengar för det idag.

Rage of the Dragons är ett till sånt spel, nu under namnet Rage of the Dragons Neo. Rent objektivt är det bättre än Breakers. Där det spelet var en skamlös Street Fighter 2-klon, så är det här en skamlös King of Fighters-klon, med den enda unika idén att de istället gjorde spelet till en tag team-fighter. Det utvecklades av mexikanska Evoga och japanska Noise Factory och var ursprungligen tänkt som ett Double Dragon-spel. Den serien har ju historiskt varit tillgänglig för vem som helst, men någonstans körde det ihop sig och de fick göra det till ett eget spel. Men huvudpersonerna heter alltjämt Billy och Jimmy, och mellanbossen heter Abubo.

I övrigt är det ett märkligt karaktärsgalleri. Det är oväntat stort för ett helt nytt spel, men eftersom det ska vara tag team behövs ganska många. Men de är generellt trista. Generiska lönnmördarbaben Sonia. Kung fu-flickan Lynn. Supertjockisen Kang. Afro-kung fu-70-tals-blaxploitation-snubben Mr Jones. Generiske latino-karatesnubben Pepe och capoeira-mekanikern Pupa (som är den närmaste jag hittar till att vara charmig). Lömske prästen Elias och besatta lillflickan Alice. Generiske bad boyen Oni och lättklädda flickan Cassandra. Generiske bad boyen Radel och lillflickan Annie. Ser vi ett tema med de här tre sista? Sen slutligen den ultratrasiga slutbossen Johann som är omöjlig att besegra.

Rage of the Dragons har annars en helt okej spelkänsla, med hyfsat tung och precis kontroll, lite som en blandning av Garou och King of Fighters. Det finns motsvarande alpha counters, man kan springa och rulla genom attacker, det finns extra starka attacker som öppnar motståndaren för en förbestämd combo, och det finns tag-supers. Men samtidigt är inget av det här särskilt spektakulärt, och animationen briljerar aldrig. Det har också lite allmänt bakvända specialrörelser som inte riktigt stämmer ihop, och en del extremt irriterande attacker som Elias eldboll och Cassandras automatiska pareringsattack.

2002 hade vi precis fått många av tidernas bästa fightingspel, och ironiskt nog gäller samma sak idag. När det släpps både höjdare som Street Fighter 6 och Granblue Fantasy, blandade omotiverade nyutgåvor som SNK vs Capcom och Angel Eyes, och nygjorda pixelfighters som Blazing Strike och Pocket Bravery, så är det väldigt svårt att motivera varför just du ska spela just Rage of the Dragons, som aldrig var mer än okej. Precis som med Breakers är det visserligen uppskattat med ett modernt onlineläge, men realistiskt kommer ingen i världen någonsin att sitta och vänta i lobbyn på att någon annan slumpmässigt ska dyka upp. Så Qubytes ambitiösa uppfräschningar är egentligen bortkastade.

Jag hoppas dock att de försöker en gång till: med Power Instinct/Matrimelee-spelen. Det var Noise Factorys absoluta topp, och i princip finns det åtminstone fem spel i serien som skulle kunna bli en matig samling – eller så skulle de enbart kunna släppa det sista arkadexklusiva spelet. Problemet här är att till skillnad från Visco eller Noise Factory så är Atlus, som ursprungligen skapade serien, mer levande än någonsin, även om de troligen aldrig kommer att bry sig om Power Instinct igen. Det gör att det förmodligen är lite knivigare för Qubyte att norpa åt sig utgivningsrättigheterna. Eller om de vill fortsätta på Neo-Geo-temat men krångla till det lite mer med licenser: Far East of the Eden: Kabuki Klash.

Ironiskt nog är det här inte ens den enda uppdateringen av Rage of the Dragons i år. Rage of the Dragons W släpps exklusivt till de japanska Exa-Arcadia-systemen (som för övrigt sitter på Matrimelee numera), men verkar fortfarande ha samma karaktärer.