Enligt min mammas anteckningar så fick jag piratlego i födelsedagspresent 1990. Det bör ha släppts redan 1989, men omsättningen var betydligt lägre på den tiden. I ett produkthäfte för 1992 finns andra av de första seten fortfarande kvar, dock inte alla. Jag vet i alla fall med säkerhet att det första jag fick var Fort Brass, som var det näst största i serien, ett magnifikt gnistrande vitt fort uppe på en höjd. Jag hade aldrig något direkt riddarlego så några slott kom aldrig på fråga, men det här var ett av mina största set. Jag började raskt utforska mina möjligheter att få tag på resten av det första årets piratlego, och på något sätt lyckades jag, inklusive den storslagna Tigerhajen. Även om fortet i sig var väldigt användbart så var det nästan basplattan som var mest användbar – flera år senare blev den grunden till en stor bas som inkluderade mina ommålade spelfigurer, och Captain Falcon regerade som härskare.
Många, många år senare släppte Lego en omtolkad version av Tigerhajen eller Black Seas Barracuda. Den köpte jag förstås direkt, och det är fortfarande ett av mina favoritset. Trots den nostalgiska faktorn så finns det ingen jämförelse – detta är den definitiva versionen.
Fort Brass, eller Eldorado Fortress, blev näst på tur. Här var intentionen något annat. Istället för en kreativ nytolkning så var det här en mer trogen uppdatering, som i stort sett håller samma proportioner som originalet. Det är lite bredare, och irriterande nog så är det aningen för brett för att rymmas i en Kallax. Men eftersom Lego inte tillverkar upphöjda basplattor längre, så bygger man förstås hela grunden.
För några år sedan – eller, när jag kollar närmare, nio hela år sedan – så byggde jag en egen remake av Eldorado Fortress. Då var planen densamma, att återskapa basplattan i vanliga delar. Min lösning var förstås mycket enklare. När Lego själva uppdaterade den hittade man på en ny lösning, där basen är uppdelad i flera separata delar. Det gör att det går att bygga om fortet i flera olika tolkningar, för att göra det bredare. I den här varianten så finns inte mycket yta ”inuti” att ställa figurer på, men i gengäld får man en brygga som är perfekt anpassad för att ställa dit både Black Seas Barracuda och Imperial Flagship. Då kommer man också åt en massa små hemligheter som annars är gömda inuti källarplanen, och det blir betydligt mer lekvänligt.
För mig är förstås den kompakta versionen det enda som spelar någon roll. Det är ett lagom avancerat bygge. Eftersom mycket av fortet är baserat på originalet blir det inte så mycket komplicerade tekniker. Ett bra exempel är däremot sluttningen upp till ingången. Den plattan sitter extremt tajt mot alla sidor, vilket är imponerande med tanke på att även sidoväggen sluttar. Längst upp ligger hörnet på plattan så exakt att det behövdes en hel rad med runda 1×1-plattor, så att plattan kunde skjuta ut en halv millimeter. De olika delarna av fortet hålls ihop av clips, men det är oväntat stabilt och är inga problem att lyfta runt.
Förutom att det finns en tredje kanon är funktionerna nästan desamma som på originalet. Det finns luckor ner till källarvåningen, men de är alltså rätt oanvändbara i det kompakta läget. Lastkranen är betydligt mer komplex och har numera en fungerande vinsch, men det är också ett exempel på hur samma funktion numera tar upp hundra bitar när det hade räckt med femton.
Med en så här exakt nyversion är det intressant att jämföra kostnad och kvalitet. Det gamla Eldorado Fortress bör ha kostat runt 400 kronor om jag minns rätt. Då fick man 462 bitar, men en var alltså den stora ihåliga basplattan. Idag motsvarar det ungefär 900 kronor. Det nya har 2458 bitar och väger tre gånger så mycket, och kostar nu 2700 kronor. Så sett till vikt kostar det relativt lika mycket, och per bit så är det billigare. Men så är det här ju numera ett set främst riktat till vuxna nostalgiker och inte till barn.
Det är också komiskt när folk klagar på att Lego numera bara är specialbitar. Originalet hade alltså basplattan som gjordes specifikt för det här setet, även om den sedan återanvändes flera gånger. Palmerna bestod nästan helt av nygjorda specialbitar, medan de nya använder mer generella bitar. Mycket av väggarna var färdiga paneler med tryck, medan det här setet bygger upp dem från småbitar.
Ett nytt tillägg i nyversionen är det lilla fraktskeppet. Det är i sin tur en nyversion av ett likadant skepp från Port Piraya, som var ett nytt set som ersatte Fort Brass. Jag har ingen direkt relation till det, men det är ett trevligt bygge i alla fall och en klar uppgradering från den lilla eka som soldaterna tidigare hade.
På det hela taget är det här en bra uppdatering, som definitivt kommer att ersätta mitt egenbyggda verk. Men ersätter det originalet? Rent objektivt ja, men relativt sett, nej. Jag velade länge och väntade på en hyfsad rea innan jag slog till. Numera konkurrerar Lego mest med sig själva och utannonserar (eller läcker) nya spännande set innan jag ens har hunnit köpa de första, så det blir lätt så att jag väntar på nästa, och nästa.
Det här var lite mer av en gardering, eftersom det ska sluta tillverkas vid årsskiftet. Det bör fortfarande gå att få tag på till rimligt pris, just eftersom konkurrensen är så stor numera. Jag gillar det, men jag är inte alls lika överväldigad som av nytolkningen av Barracudan. Och generellt försöker jag undvika den typen av inköp numera.