Som av en händelse släppte Lego sitt nya extremt brittiska modulhus samtidigt som jag planerar en resa till Liverpool. Den här typen av arkitektur är både vacker och, i Lego-sammanhang, väldigt komplicerad att bygga. Så jag såg fram emot det här. Och jag köpte det på nyårsnatten, och byggde det så snart det dök upp en dryg vecka senare. Ändå har jag inte varit så värst exalterad. Vad är det som händer? Håller jag på att tröttna på Lego?

För Tudor Corner är ett utmärkt bygge. Som alla moderna modulhus börjar det med en lång omgång med tiles på bottenplattan, men sen börjar det direkt hända grejer. Trots att inte hela plattan tas upp ryms det väldigt mycket i den här byggnaden. På bottenplan finns en pub, förstås. Eller, eftersom det här är Lego, så är det en före detta lokal där det någon gång kan ha serverats drycker av en alkoholisk karaktär, men nu är det en frukostrestaurang. Definitivt. Allt från trägolvet och en murad vägg till baren med mässingdetaljer och den gröna väggen ut mot gatan bara skriker ”pub”, men det är definitivt inte en pub. Den gröna väggen är vinklad på ett smart sätt, och inuti finns en del extremt klipska detaljer som kassaapparaten som är monterad snett. Men det är sånt jag förväntar mig av Lego numera, och den eleganta hörnväggen känns inte som något speciellt längre.

Baktill finns en toalett som är inklämd under yttertrappan (det går att lyfta loss en del av trappan, men det är fortfarande extremt trångt), ett litet kök med en sanslöst smart användning av en gammal vändplatta upp-och-ner som gasspis, och så en separat lokal med ett hattmakeri. Den lokalen har mest bara en massa godtyckliga hattar och rullar med tyg, men utvändigt är det väldigt elegant.

Den första våningen (enligt brittiska mått) tas upp helt av ett stort rum där en urmakare håller till. Jag läser precis Thief of Time av Terry Pratchett, så det känns som ett sammanträffande. Det är mer eller mindre ett showroom där Legos designers har fått stoppa in alla tänkbara modeller av klockor man kan tänka sig, ifall du behöver idéer till dina egna byggen. Under trappan finns också en tjusig liten dammsugare, men den är i princip inlåst och svår att komma åt.

Andra våningen är den mest dramatiska, med den klassiska timmerfasaden som är typisk för Tudor-eran. De sneda bjälkarna är gjorda på ett genialt enkelt sätt och sitter stadigt. Men taket är extremt avancerat med smarta vinklar så att allt passar ihop perfekt. Den blå sidan av byggnaden har också en del smarta konstruktioner men i jämförelse är det inte så spännande. Inuti finns en vindsvåning där en kattälskare bor. Förutom ett katträd, matskål och en kartong att sova i finns också två små terrarier med insekter. Här har Lego också stoppat in en trevlig inkluderande detalj: på väggen hänger ett solrosband, som används av personer med osynliga funktionsnedsättningar.

Som av en händelse släpptes samtidigt en kattälskare i den senaste Collectible Minifigures-serien, som passar perfekt i det här setet. Och det kanske bara är jag, men färgvalet på hens tröja känns inte som en slump. Jag noterar också att Tudor Corner är fullständigt överöst av blå och rosa blommor. Med tanke på att Storbritannien blir mer och mer transfobiskt ”tack vare” idoga hatkampanjer av bland annat J.K. Rowling så vill jag tro att Lego ville göra en liten poäng åtminstone. Förutom då att de fortfarande gladeligen säljer Harry Potter-Lego. Nån måtta på välgörenheten får det förstås vara.

Med 3266 bitar är Tudor Corner ett av de mest påkostade seten i serien, men samtidigt har priserna dragit iväg så att det knappast är något bra köp trots att det saknar dyra licenser. För 2899 kronor är det svårt att vara riktigt nöjd över det här köpet. Kombinationen av upptrissade priser och brist på plats gör att jag måste välja noggrant, och det förtar glädjen en hel del. Rent objektivt är det ett av Legos allra bästa modulhus och därmed också ett av deras bästa set någonsin. Men …