De sade att det fick allt att se billigt ut, som i en såpopera. De sade att det var en onödig effekt, påhittad av filmskapare för att lura oss på mer pengar. De sade att The Hobbit var bättre i vanlig 3D, eller kanske rentutav 2D.

Jag har aldrig hört något så fel i hela mitt liv.

Två och en halv månad efter premiären har Biostaden i Östersund äntligen fixat in de uppgraderingar som krävdes för att köra The Hobbit i ”High Frame Rate”, alltså fyrtioåtta bilduppdateringar per sekund (eller fps, som vi säger i spelsvängen). Jag började tro att jag hade missat chansen. Bluray-specifikationerna stöder inte High Frame Rate, åtminstone inte i kombination med 3D och definitivt inte i 4K-upplösning hur som helst. Sony snackar om att 4K ska fungera på Playstation 4, men i så fall via någon sorts nerladdningsbart format – hurra för 100 gigabytesnerladdningar – men High Frame Rate återstår att se. Hur som helst, missar man The Hobbit på bio så var det sista chansen för en överskådlig framtid.

Och det är något alldeles extra. Jag håller med nästan alla resonliga kommentarer. De allra första scenerna med Ian Holm känns ovana, nästan uppspeedade. Men det tar bara några minuter, och så fort fokus flyttas till Erebor är jag fast: ge mig fyrtioåtta rutor ögonsnask rätt in i ådrorna, nu! Det som förut var hisnande men oöverskådligt blir en nästan svindelframkallande resa genom de fantastiska miljöerna. Och det fortsätter, i alla större stridsscener var det mest bara kaos och dvärgar, orcher och troll i en hackig röra. Nu går det att se vad alla håller på med och det blir en helt annan närvarokänsla. Möjligen inte den ”filmiska” känslan som folk svamlar om, men om jag får välja mellan filmiskt och overklighet som ser verklig ut, så vet jag vad jag väljer.

Filmmässigt har The Hobbit fortfarande sina brister, det är mycket som känns lite väl utdraget (även om jag gillar det mer än många andra) och humorn är lite krystad. Jag noterade ännu fler referenser till Sagan om Ringen den här gången. Men överlag är jag snäppet mer förtjust i den nu, bara delvis på grund av det tekniska.

Men jag älskar alltså High Frame Rate, eller normal bilduppdatering som jag kommer att kalla den. Allt annat är Low Frame Rate från och med nu, och jag hoppas innerligt att filmskapare, särskilt de som gör mäktiga actionscener, slutar slappa och börjar göra film på riktigt framöver.

Och herregud, örnscenen där på slutet kan vara den snyggaste filmscenen någonsin, tillsammans med vårdkase-sekvensen och rohirrims ankomst till Pelennor i Sagan om Konungens Återkomst.