Innan jag satte igång med den nya versionen av Flashback ville jag fräscha upp minnet av originalet. Det spelet finns tillgängligt i ett ”arkadspel” i startmenyn och redan där är det varning. Flashback var aldrig ett arkadspel. Så man tvingas alltså spela det i en liten ruta med småstörningar medan regnet öser ner runt omkring. Dessutom saknas musiken vilket är ordentligt störande.

Om man bortser från det så är det dock fortfarande ett riktigt bra spel. Det är extremt digitalt i sina rörelser; Conrad rör sig steg för steg men det känns ändå aldrig inrutat eftersom animationen är så sanslöst bra och flytet mellan rörelserna fortfarande är i toppklass. Att dra sin pistol, sakta kliva av en avsats, falla ner en våning och landa i sittande position för att sedan blåsa bort en vilde är sjukt elegant på ett sätt som jag egentligen aldrig har sett i ett annat spel.

Jag hade däremot glömt att kontrollen är lite knepigt upplagd och knapparna gör lite olika saker beroende på. Det finns en allmän ”agera”-knapp. Om du håller in den och håller höger så springer du, om du håller in den och trycker kort åt höger så springer Conrad automatiskt tills han hittar något att göra ett jättehopp mot. Om du trycker in den och uppåt så hoppar han en bit framåt, fast trycker man bara uppåt så hoppar man rakt uppåt. Har man pistolen dragen så skjuter man med samma knapp, och så vidare.

Det gör att det är lite knöligt att komma in i och jag trycker fel ibland. Men Flashback är trots det ett riktigt skönt spel med grym stämning och en elegant grafik som knappt har åldrats. Jag uppskattar också att de hemska renderade filmerna från den senare PC-versionen är långt borta. Istället är det de sköna polygonsekvenserna i full fart.

Jag hoppas verkligen på att Ubisoft patchar bort den korkade ”arkadmaskinen” och låter oss spela i fullskärm eller åtminstone ett rent 4:3-fönster, för då skulle Flashback som original vara värt inköpspriset rakt av.

Men sen var det ju det här med remaken… fortsättning följer.