Jag köpte Akiba’s Trip: Undead and Undressed på Big in Japan-rean som pågår just nu. Mestadels för att jag längtar tillbaka till Akihabara och det här spelet utspelar sig precis där. Och faktum är att det är rätt spektakulärt. För en stadsdel med cirka en miljard kommersiella aktörer är det rätt bra jobbat av Acquires jurister att få med de flesta. Jag hade väntat mig betydligt fler fåniga omskrivningar (Atre1 blir Atrea1), men Trader, Kotobukiya, Super Potato, Sopmap, HEY, Sega-arkaderna och en massa småställen jag aldrig noterade finns alla på plats. Det är förstås mestadels bara smygreklam, men det skapar en väldigt mysig känsla.

Vad gör man då i detta spel? Tja, man spöar på folk tills deras kläder blinkar, sen sliter man av dem, varpå vederbörande antingen försvinner skrikande i ett moln (om de var Synthister, det här spelets Twilight-vampyrer) eller springer därifrån i skräck (om de råkade vara vanligt hederligt folk). Fullständigt normalt. För Japan. Faktum är att jag aldrig såg detta hända, men allt annat i det här spelet är ju realistiskt, så …

Jag visste det inte när jag nämnde spelet i våras, men den här bilden är tagen precis utanför tågstationen. Bakom huvudpersonen ligger Atre1-gallerian och borta till vänster skymtar AKB48 Café.

Nja, lite skruvat är det men det hela påminner faktiskt på ett märkligt sätt om en annan av lågbudgetmästarna Acquires serier: Way of the Samurai. På samma sätt kastas man in i en berättelse där man relativt fritt kan springa runt och skapa oreda, och det går att bygga upp sina vapen (som allihop består av nördprylar från Akiba, från seriemagasin till datorskärmar) på olika sätt, och man kan välja att avsluta berättelsen och börja om med bibehållna grejer.

Tekniskt är det förstås undermåligt. Vita-versionen är visserligen relativt snygg men har en bedrövlig framerate, och kontrollen är omständlig i största allmänhet. Det är tur att det är rätt enkelt, för i stridens hetta är det omöjligt att fokusera på en specifik motståndare eller att urskilja en attack som måste undvikas. Det kompenseras av bra ljud med utmärkta skådisar (på japanska förstås), bra ljud (inklusive musikjinglar från affärerna) och välskriven dialog. Visst, allihop är animekarikatyrer med ohygglig lokalpatriotism men det fungerar liksom i all vansinnighet.

Det är absolut inte värt sitt standardpris, men på rea är det lite mer motiverat. Ta en rejäl vaccinspruta mot japansk galenskap och kolla lite närmare, vetja.